Dagen har arrangerats varje år sedan 2018, då de första innergårdarna slog upp sina portar. I sin nuvarande tappning bygger initiativet på gräsrotsorganisering, med minimal inblandning från arrangörerna. Förbundets medlemmar har marknadsfört evenemanget och arrangerar ett panelsamtal under dagen, men i övrigt är det de boende i kvarteren på Möllevången som själva organiserar loppisar och andra aktiviteter. Strategin verkar ha lyckats, enligt Ylva Hammarström som är med och organiserar Öppna Möllan för andra året i rad.

– Förra året var vi 60 innergårdar, i år är vi 80, säger hon till Flamman.

Det är en speciell upplevelse att promenera runt mellan de öppna innergårdarna. Att vandra in i skuggiga trapphus, ut på soliga innergårdar – in genom en port, ut genom en annan – får en att uppfatta staden på ett annat sätt. Den malmöitiskt gråbruna stadsdelen visar sig vara fylld med grönska. Till skillnad från andra stadsfestivaler är kommersiella verksamheter tydligt frånvarande, även om kaféerna i stadsdelen säkert säljer några extra iskaffe under dagen.

På en innergård står Jerker Knape och Anders Vigren från den lokala bostadsrättsföreningen och grillar korv tillsammans med kompisen Leandro Leone. De bjuder på en öl och jag frågar vad de gillar med Öppna Möllan.

– Man får lära känna dem som jobbar på Konsum och sina grannar, säger Anders Vigren till Flamman.

– Det är så många gårdar man aldrig ser. Här är det väldigt öppet och inte så avstängt. På en hel del gårdar är det höga staket, och det ger inte alls samma känsla, säger Jerker Knape.

Emma Aarflot, som är medlem i Allt åt alla, har hittat en lösning på problemet med avdelade innergårdar. Jag följer med henne och Laus Østergaard till en innergård på Kristianstadsgatan, där hon byggt en trästege som ska fungera som en bro mellan två gårdar som separerats med ett stängsel.

– När vi började bygga dök det upp ett barn som tidigare var på andra sidan staketet. Hon berättade att hon redan hade en hemlig gång mellan gårdarna, även om den var krånglig. Det är som en naturkraft. Vattnet hittar var det ska flyta, och barnen hittar en väg över staketet, säger Emma Aarflot, som liknar sin egen roll som brobyggare med att gräva en kanal för vattnet.

Klockan är snart ett och ett femtiotal personer har samlats vid den rondell i Folkets Park som jag själv känner som Knarkrondellen, men som enligt flygbladet numera heter Bajsrondellen. Eftermiddagssolen är stekande het, och de flesta i publiken har sökt sig till skuggan av de björkar och rönnar som växer i rondellen. På fyra stolar i solen sitter deltagarna i det panelsamtal som snart ska börja: kulturgeografen Ståle Holgersen, konstnären Karin Auran Frankenstein, forskaren Per Möller och samtalsledaren Ylva Hammarström från Allt åt alla.

Ämnet för dagen är kulturens plats i staden. Frågan är mer kontroversiell än man instinktivt föreställer sig. Alla gillar väl kultur? Samtidigt har ett rikt kulturliv under de senaste årtiondena länkats till gentrifiering, där tidigare fattiga stadsdelar blir rika – men inte genom att de befintliga invånarnas inkomster ökar, utan genom att de drivs ut av mer kapitalstarka grupper.

De är mer intresserade av att det ska finnas något att konsumera än av att vara med och producera

Processen ser oftast ut så att kulturutövare flyttar in i en stadsdel med låga hyror, där de startar gallerier, kaféer och musikscener. Den nya kulturella miljön lockar till sig en annan, rikare grupp – och efter ett tag, när hyrorna skjutit i höjden, vissnar den blomstrande kultur som gjorde området attraktivt till att börja med.

– Det som händer är inte bara att det blir dyrare att bo någonstans, utan att kulturen i området förändras. Det flyttar in människor som är väldigt glada att bo på just det stället, men de är inte så intresserade till att bidra till områdets liv. De är mer intresserade av att det ska finnas något att konsumera än av att vara med och producera, säger Per Möller.

I Sverige är det Södermalm som blivit arketypen för gentrifiering. Alla känner till historien: stadsdelen har under de senaste decennierna gått från att vara en arbetarstadsdel med bohemiska, vänsterlutande kvarter – till att bli en samlingsplats för Teslakörande socialliberaler. Under de senaste åren har flera klubbar och spelningsställen i Stockholmsstadsdelen tvingats stängas på grund av ljudkänsliga grannar.

Ofta har synen på gentrifieringen ett deterministiskt stråk. Alla arbetarstadsdelar skall den vägen vandra: när kaféer och DJ:s väl är på plats står elbilarna redo att rulla in. Men om det finns en sådan regel verkar Möllan verkar vara undantaget som bekräftar den.

När jag själv flyttade hit för nio år sedan fanns det en Subwaybutik på Möllevångstorget och ett fräscht 7-Eleven på Södra Förstadsgatan. Tillsammans med de mysiga kaféerna och veganska ölhaken var järtecknen många. Var det nu det hände? Skulle Möllan sakta börja förvandlas till en utomhusgalleria? Och hur lång tid skulle det ta innan Bagdad Livs ersattes med ett Bröd & Salt?

Men några månader senare hade Subway stängt och ersatts med en parabolbutik, medan 7-Eleven blev en kötthandel. I dag har visserligen utbildningsnivån ökat markant i området, men när det gäller inkomsterna ligger stadsdelen fortfarande under snittet i Malmö.

Det där har vi pratat om sedan 1992, det kommer aldrig hända

Jag ställer frågan till panelen om varför processen av gentrifiering aldrig tycks slutföras på Möllevången – och varför Malmö inte verkar bli som Stockholm. Ståle Holgersen bodde i Malmö mellan 2010 och 2016.

– Jag frågade mig samma sak varje dag. Varför hände det aldrig? När jag kom hit intervjuade jag Timbuktu för en norsk tidning, och frågade honom om gentrifieringen. Han sade att jag inte skulle oroa mig. ”Det där har vi pratat om sedan 1992, det kommer aldrig hända”. Nu diskuterar vi frågan igen 2023.

Karin Auran Frankenstein håller inte med, utan flikar in att det från hennes perspektiv pågår en tydlig gentrifiering där hyreshöjningar tvingat utrymmen för konst och gemenskap att stänga, bland annat efter att spelbolaget Massive Entertainment tog över ett helt kvarter i stadsdelen 2020.

Medan Karin pratar rullar två killar i 20-årsåldern in en lastcykel med texten gelato på, och ställer sig tvärs över gatan. En kö med glassugna människor bildas snabbt. Efter en stund blir grabbarna utskällda på ett främmande språk av en dam med solglasögon och vad som verkar vara någon form av psykisk ohälsa. Jag vänder bort blicken en stund och när jag tittar tillbaka ser jag hur hon äter glass och skrattar med killarna. Gentrifiering, oavsett i vilken utsträckning den finns på Möllevången, tycks vara ett komplext fenomen.

På en grönskande innergård träffar jag Ture Larsson, en av områdets hyresgäster, som står vid ett loppisbord. Han visar mig den lilla trädgård han skapat i vad som tidigare var en sandlåda.

– Den är inte som finast nu, utan höjdpunkten är i maj och juni, säger han till Flamman och räknar upp de olika växterna han odlat: fjärilsbuske, alunrot och kejsarträd.

– Jag har inte märkt att servicen på något vis blivit bättre av hyreshöjningarna, säger Ture Larsson. Han berättar att hans hyresvärd inte stöttat hans och andra hyresgästers försök att förbättra innergården, utan tvärtom lagt tid på att ta bort planteringar.

– Jag tycker det är ganska dåligt prioriterade resurser.

Ture är kritisk mot sin hyresvärd – och det är han inte ensam om i stadsdelen. De stabilt låga inkomstnivåerna har nämligen inte hindrat Möllan från att drabbats av en hyreschock. Under det senaste året har hyrorna för många hyresgäster i Malmö skenat i väg, i och med den så kallade ”dubbelhöjningen”, där vissa hyresvärdar höjt hyrorna med så mycket som 20 procent på ett år. Av Möllevångens drygt 6 000 invånare bor 4 260 i hyresrätt, och många har sett sina hyror stiga kraftigt.

Emma-Lina Johansson (bilden) är oppositionsråd för Vänsterpartiet i Malmö stadshus, och bor själv på Möllevången. Hon är en av många som drabbats av hyreshöjningarna.

– Jag är personligen rent förbannad. Heimstaden som jag bor hos tog ut miljardvinster i januari, och nu dubbelhöjer man hyran för en stor andel fattiga hyresgäster i Malmö. Jag betalar inte dubbelhöjningen, och vi har startat en lokal hyresgästförening där jag bor.

Hon menar att hyreshöjningar riskerar att förändra karaktären på Möllevången, men också Malmö som helhet.

– Man vill byta ut Malmös fattiga befolkning. Vi förlorar människor som vill utveckla och förbättra vår stad på olika sätt, för man har inte råd att bo här längre.

Den vrede mot hyresvärdarna som finns i området är tydligt röd. I kvarteren runt Folkets Park röstar nästan 50 procent av invånarna på Vänsterpartiet.

Jag frågar Emma-Lina vad politikerna kan göra för att stötta hyresgästerna och se till att Möllan kan fortsätta vara en gemensam plats.

– Vi har lagt förslag på att det kommunala bostadsbolaget ska köpa upp fastigheter, i stället för att sälja dem till öppna marknaden, säger Emma-Lina Johansson till Flamman. Hon lyfter också idén om att frysa hyrorna hos den kommunala hyresvärden MKB, som är normerande för resten av marknaden.

I slutet av dagen, när arrangörerna och loppisdeltagarna börjat packa ihop sina prylar, möter jag Mia Göranzon i rondellen. Mia är ordförande i sin lokala hyresgästförening, och har varit drivande i kampen mot hyreshöjningarna.

– De ville höja den till 20, men vi fick ned det till fem procent, säger Mia.

Vi hinner knappt påbörja intervjun innan vi avbryts av ett par som går förbi med en cykel och hälsar glatt på Mia (bilden), som ropar att hon intervjuas i tidningen och kommer bli kändis. Men i ärlighetens namn verkar hon redan vara en superstjärna i området, med ett rykte om sig som en stridbar förhandlare och organisatör.

Problemen som Mia tar upp handlar inte bara om pengar, utan också om hur eftersatta fastigheterna är. Mia nämner fönster som inte går att öppna och iskalla inomhustemperaturer.

– Skräckexemplet är när man har 13 grader i lägenheten. Då kan man inte ens bo där.

Ett annat av de problem Mia nämner är hur kriminalitet flyttat in på gårdarna – på hennes egen innergård har gängmedlemmar gömt vapen, droger och 200 000 kronor i kontanter. Efter att grannarna gått ihop och framfört sina krav till hyresvärden har fastighetens skalskydd stärkts med id-taggar. Samtidigt menar Mia Göranzon att frågan om otrygghet inte får fastna i ett snävt fokus på brottslighet. Och den största tryggheten ser hon inte i mer komplexa låsanordningar, utan i gemenskapen.

– Det är en trygghet som hyresgäst att städningen sköts, att det inte röks i trapphus och att man har en innergård som främjar umgänge. Det här har varit en perfekt dag, med massor av folk i rörelse. Det är en sorts kontrollerad öppenhet. Vi vill inte sluta oss och få ett grindsamhälle, säger Mia Göranzon till Flamman.

Vi har lagt förslag på att det kommunala bostadsbolaget ska köpa upp fastigheter, i stället för att sälja dem till öppna marknaden.

Hyreshöjningarna har lett till en stor tillströmning av medlemmar till hyresgästföreningen, och under dagen pratar jag med flera boende som nyligen gått med eller startat upp en förening från grunden. Men även om den frustration och ilska som hyreshöjningarna orsakat är en viktig drivkraft menar Mia Göranzon att det finns fler beståndsdelar hos ett lyckat organiserande av hyresgästerna.

– Alla nyinflyttade i mitt kvarter får ett litet välkomstpaket med information och viktiga nummer, berättar hon för Flamman.

För Mia Göranzon finns det inga alternativ utom att fortsätta kämpa mot hyreshöjningarna.

– Vi ger oss inte, det finns inte på kartan. Vissa saker kan man tåla, men det här? Nej! Vi kommer att kämpa ända in i kaklet.

Septembersolen står redan lågt på himlen. På gatan släntrar människor förbi med tavlor, mattor och stolar i händerna. Gelato-vagnen ser ut att göra rekordintäkter.

Hyror förhandlas en gång per år. För 2023 resulterade förhandlingarna i en höjning på ca 5% i Malmö. I slutet av mars krävde ett antal fastighetsägare i staden ännu en hyreshöjning under samma år, denna gång oförhandlat.

Hyresgäster har ingen skyldighet att betala en högre, oförhandlad hyra. Om man väljer att betala den så kan det dock tolkas som ett godkännande av den nya hyran. 

Om din hyra dubbelhöjs

1. Skriv under Hyresgästföreningens löfte om att inte betala den dubbelhöjda hyran.
2. Betala din gamla, förhandlade hyra. Oroa dig inte, du kan inte bli vräkt så länge du betalar den gamla hyran.
3. Om du använder autogiro för hyran, stoppa det redan idag och betala istället fakturorna för hand, annars kan fastighetsägaren höja utan att du märker det.
4. Berätta för dina grannar.
5. Kontakta Hyresgästföreningen om du behöver hjälp eller om du av misstag betalat fel hyra.

Källa: https://vagradubbelhojning.nu/