Lena Kallenberg har skrivit en fin bok som heter Södermorsor (Leopard, 2010). Den handlar om Södermalm i Stockholm, om det Söder som fanns en gång för inte så länge sedan. Hon har fångat det otroligt väl, detta arbetarnas, vårdpersonalens, pensionärernas och konstnärernas Söder. Jag vet. Jag flyttade själv dit i början på åttiotalet.
Att samhället förändras och att det naturligtvis påverkar både stad och land är självklart – plötsligt minns jag en lärare på teologen, vi hade honom i dogmhistoria. Han lade ibland huvudet på sned och sa på bred värmländska: ”Nu undrar jag om du inte säger en trivialitet”.
Alltnog, det är en trivialitet att allt alltid förändras, men så finns alla dessa politiskt frampiskade förändringar.
Strukturrationaliseringen av landsbygden är en sådan. Nedläggningen av de små jordbruken skedde i en takt och med så tvångsartade metoder att det måste benämnas kulturmord.
Nu skördar vi alla de bittra frukterna i form av minskad fågelsång och skrämmande låg självförsörjningsgrad vad gäller livsmedel – och slyskog istället för ängar och hagar.
Nu pågår mordet på våra stadskärnor, lika politiskt frampiskat som avfolkningen av landsbygden. Gentrifiering kallas det, när höginkomsttagare tar över ett område och tar död på det genuina som gjorde att de ville flytta dit. Kvartersbutikerna, de små caféerna, sybehörsaffärerna och tobakshandlarna trängs ut av mäklare, designbutiker och amerikanska kaffekedjor när lägenheterna ombildas till bostadsrätter. Arbetare, pensionärer, ungdomar och nyanlända knuffas ut i kranskommunerna.

En dag måste borgarna stå till svars för den ansvarslösa utförsäljningen av allmännyttan.
Redan smakar vi de bittra frukterna i form av skenande segregation och monstruös skuldsättning.
Varken 60- och 70-talets tvångsrationaliseringar eller dagens segregation hade kunnat ske utan socialdemokratins svek.
Ingen kan ta ifrån sossarna äran av att ha skapat Välfärds-Sverige, men vi måste också kunna se övertrampen och misstagen.
I dag ser vi hur Hyresgästföreningen lägger sig platt för kraven på marknadshyror. Visst, det kallas inte så – men ”lägesfaktorn” ska få större betydelse för hyressättningen. Det är ju samma sak som marknadshyror.
Låginkomsttagare i attraktiva områden måste bort!
Kläm åt dem!
Om moderaterna tänker så… men det är Hyresgästföreningen.
De flesta människor älskar levande stadskärnor och en levande landsbygd, där människan och mulen samverkar med naturen.
Upp till kamp mot de strukturer som förstör våra älskade platser, och som uppmuntrar oss till egoism, vinningslystnad och likgiltighet för naturen och medmänniskorna.