Varje dag mördas 20 personer i ett land med 8,2 miljoner invånare, eller 86 per 100 000 invånare, vilket gör Honduras, ett land som inte befinner sig i en krigskonflikt, till det våldsammaste landet i världen. Det finns två slags våld. Det rent kriminella som har sina rötter i den socioekonomiska situationen. Men där finns också det politiska våldet mot den enorma kraft som växte fram efter Motståndsfrontens (FNRP) bildande vid den militära statskuppen den 29 juni 2009.
Aguandalen är den region i Honduras där terrorn bekräftas mot ett organiserat lantarbetarproletariat. Närmare 5 000 lantarbetare och småbönder har under de senaste fem åren organiserat och tagit över ett 30-tal egendomar – som i verkligheten är jord som dessa bönder ägde under 1980-talet och första hälften av 1990-talet. Men en efter en förlorade de sin jord och egendomar till i huvudsak tre ”terratenientes”, landägare, som i dag äger tiotusentals hektar mark i den bördigaste delen av Honduras, Aguandalen.
När vi anländer till Tocoa, huvudstad i länet Colon vid Atlantkusten, har ytterligare tre lantarbetare mördats. Sedan den 27 januari 2010, då den nye högerpresidenten Porfirio Lobo tog över efter den civila-militära juntan, har 80 lantarbetare, mördats.
Samma situation råder över hela Honduras där mer än 300 000 bönder saknar jord. ”Pedro”, som han kallar sig, vill inte uppge namn eller visa ansiktet, som han döljer med en röd näsduk med siluetten av Xiomara Castro inpräglad. För ett år sedan bildade Motståndsfronten sitt eget parti, Libre, Libertad y Refundacion, och hon är partiets presidentkandidat och leder i dag alla opinionsundersökningar.
– De mäktiga i landet fortsätter mörda oss enkla fattiga honduraner. Vårt enda brott är att vi kräver en bit land, för jorden är vår. Se på dessa likkistor, de symboliserar våra mördade kamrater som föll i försvaret av jorden. Den som beordrade morden är Miguel Facussé, Reynaldo Canales och René Morales, Aguandalens terratenientes, landägare, vars händer är besudlade av våra kamraters blod.
Bondeledarens ord smattrar fram likt en kulspruta och ursinnet sjuder hos tusentals lantarbetare och 650 föräldralösa barn, offer för landägarnas paramilitära mördare. De har i flera fall sett hur deras pappor har mördats framför dem. Vad många ser som ett mirakel är det faktum att det fortfarande inte har vuxit fram en gerillarörelse i Honduras. Kanske det beror på att Aguandalens bönder sätter sitt hopp till Xiomara.
– Redan de första dagarna av militärkuppen anklagades vi för att vara gerillasoldater. Här påstod kuppressen att det fanns tusen gerillasoldater som hade tränats i Nicaragua. De enda vapnen de påträffade var våra arbetsredskap, våra machetes. Men som du ser så är hela Aguandalen och länet Colon militariserat av etttusen militärer, poliser och agenter från säkerhetstjänsten som har aktivt stöd från USA:s militära Sydkommando.
Det är dessa som opererar i allians med landägarnas paramilitära styrkor. Den 21 augusti reste hundratals bönder från bondeorganisationen MUCA till huvudstaden och skulle tas emot av den Högsta domstolen. Men domstolen, aktiv aktör i statskuppen 2009, tog i stället semester och informerade MUCA:s representanter om att ifall de inte lämnade området kring domstolen skulle det militariserade ”Kobrakommandot ta över”.
Bönderna med sina kvinnor och barn slogs ned med en dramatisk brutalitet. Ett trettiotal bönder arresterades, bland dem advokaten Antonio Trejo. Landägarnas hat mot Trejo var känd. Trots att rättsapparaten är helt i händerna hos den ekonomiska eliten av bankirer, land- och industriägare, var Trejos framställan och bevisning så bedövande att bönderna på egendomarna San Isidro, Despertar, San Esteban och La Trinidad i Aguandalen gavs rätten till jorden i den historiska domen den 29 juni i år. Arton år tidigare hade bönderna fördrivits från sin jord av Miguel Facussé och René Morales. Men när domstolen tog semester, upphävde en lokal domare, helt kontrollerad av landägarna, domen. Det var orsaken till att bönderna hade anlänt till huvudstaden.
Tre veckor senare mördades Trejo av ett militärt kommando i huvudstaden. Dagen efter mördades tre bönder på egendomen Laureles och tio skottskadades. Trejo hade inte bara utmanat los terratenientes, utan också Honduras’ kongress, USA och det transnationella spekulativa finanskapitalet. Bakgrunden är kongressens beslut att överlåta honduranskt territorium i ett projekt som döptes till ”Modellstaden”, en kopia av Singapore. Det transnationella USA-bolaget MGK, som leds av Michael Strong, skulle bli det första bolaget som skulle ta över honduranskt territorium.
Trejo debatterade och gjorde flera inlagor till Högsta domstolen om det författningsvidriga i kongressens beslut att skapa en stat i staten med egna lagar på landets territorium. Bara 24 timmar innan Trejo mördades, deltog han i en TV-debatt där han anklagade ”Ali Baba och hans 40 rövare”, i klartext landets kongress, för att använda mutorna från MGK till att finansiera kongressledamöternas egna valkampanjer.
– Jag är beredd på att slåss till det yttersta för att Ali Baba och hans 40 rövare ska hamna bakom galler.
Men 24 timmar senare var det Trejo som tog emot en kulsprutekärve och en halvtimma senare avled han på sjukhuset. Såväl MGK:s Michael Strong som USA-ambassaden sade sig vara skakade över nyheten och State Departement krävde en utredning av mordet. Men Trejos död var ändå inte förgäves, för en vecka sedan beslutade Högsta domstolen att upphäva kongressens beslut om ”Modellstäder”.
Men terrorn intensifierades än mer och kom nu slag på slag. Den 23 oktober kidnappades vid en busshållplats i huvudstaden Tegucigalpa Karla Zelaya, journalist och pressekreterare för MUCA, och var kidnappad under tre timmar. De maskerade förövarna varnade MUCA:s journalist att ”om du fortsätter att arbeta för MUCA kommer du inte att leva länge!”
Amnesty utfärdade omedelbart en kommuniké där de krävde den honduranska statens beskydd för Karla Zelaya. Även Zelaya hade gripits den 21 september under demonstrationerna vid Högsta domstolen och utsattes för en synnerligen vidrig behandling på polisstationen där hon utsattes för slag och hot av poliserna. Den 27 september övergick mordhoten till sms-meddelanden.
Den 21 oktober hade hon publicerat flera foton på MUCA:s hemsida som beskrev terrorn och repressionen den 21 september och bakgrunden till mordet på advokat Trejo. Den 23 oktober kulminerade hoten i kidnappningen av vår kollega.
– Samarbeta med oss, ge oss namnen på ledarna inom MUCA så kommer inget att hända dig, sa kidnapparna när de hade Zelaya mellan sig i baksätet. Hennes ögon hade de tejpat igen med en svart trasa.
– Denna gång har du tur för vi ska inte mörda dig nu, för vi har mer nytta av dig som levande än död. Men vi vet var du bor, dina rutiner, din familj, så …, sa de medan de förnedrade vår kollega med en kniv som de tryckte mot journalistens bröst och mellangärde. Men Zelaya var inte ensam om att hotas. För samtidigt uppgav den internationellt kände bondeledaren Rafael Alegria, språkrör för VIA-Campesina i Honduras, att det finns en plan på att mörda den stridbare bondeledaren.
– Jag är djupt oroad eftersom informationen om hoten kommer från regeringens säkerhetsminister, säger han till Flamman.
Alegria har under de senaste tre åren varit ett stort stöd för MUCA och har lyckats att internationalisera MUCA:s kamp för en jordreform och sätta uppmärksamhet mot mordvågen och terrorn.
