Jag vill att Flamman ska vara en röst som står för generositet och bredd i debatten. Anna Herdys svar på mitt inlägg (i nr. 43, 2015) står tyvärr för raka motsatsen. Genom att beskylla mig för att spela på SD:s planhalva kortsluter Herdy debatten. På den sidan finns ju bara dåliga argument. Jag pådyvlas följaktligen också ståndpunkten att vilja ta emot färre flyktingar. En åsikt jag aldrig uttryckt. Jag har tvärtom hävdat att vi ska stå för en generös flyktingpolitik, den bästa i Europa. Men jag har också uttalat att detta måste ske utan att det går ut över de sämst ställda i vårt samhälle. Hur kan detta vara att spela på SD:s planhalva? Jo, jag har uttryckt den tydligen förbjudna åsikten att det finns gränser för vad vi kan klara av på ett anständigt sätt.
Runt om i Sverige pågår nu ett intensivt arbete med att klara flyktingmottagningens alla problem. Det behövs bostäder, lärare, socialarbetare, sjukvårdspersonal. Ett fantastiskt arbete görs på många håll, men många går nu på knäna. Det finns en oro över att vi inte ska klara av detta utan att en främlingsfientlig opinion ska få vatten på sin kvarn.
Är bästa sättet att möta denna oro att påstå att det inte finns några gränser? Det tror inte jag. Vi måste tvärtom undersöka vad som är möjligt utifrån befintliga resurser. Vi är ju inte ensamma på den politiska scenen och långt ifrån egen majoritet. Jag tror helt enkelt att vi har större möjligheter att nå målet, ett folkligt stöd för en generös flyktingpolitik, om vi inte förnekar de begränsningar som nu dag för dag blir alltmer påtagliga.
Alla inlägg i debatten:
Vad är alternativet? – Anna Herdy (27/10, 2015)
Vi måste diskutera de konkreta problemen? – Per Sundgren (2/11, 2015)
Ta ansvar för opinionen – Anna Herdy (3/11, 2015)
Våga visa på alternativ – Anna Herdy (9/11, 2015)
