Vädret är inget vidare, och det sker mycket negativt i världen just nu, skriver Maria Hamberg i sin årskrönika. Men samtidigt har folken på flera håll runt om i världen börjat resa sig i protest. Det finns hopp.”
Det är lätt att förledas att bli pessimist av alla proffstyckare som tolkat världshändelserna i nyhetskrönikor i teve och tidningar. Och onekligen är det väldigt mycket otäckt som händer och har hänt.
Det råder ekonomisk kris i Europa. Euron hålls under armarna av alltmer desperata politiker som inte har en aning om hur de ska klara vad de lovar. Befolkningen i Grekland får betala med sänkta löner, sänkta pensioner, sämre och dyrare sjukvård, sämre och dyrare skola och arbetslöshet. Samma sak hotar arbetarna i Italien, Spanien och Portugal. Och Irland. Och Baltikum. Och om hörnet alla vi andra. Politikerna skyller på varandra och på bankerna som varit för ”giriga”, men ingen kapitalistisk stat kan klara sig utan kapitalistiska banker. Ingen av dem, vare sig Merkel, Sarkozy eller Reinfeldt har tänkt förstatliga kapitalet och ta kontroll över produktionen. Men genom att ständigt prata om denna ”girighet” som inte är något annat än kapitalismens drivkraft skapar de grogrund för mörkerteorier och syndabockstänkande.
Samtidigt har USA ett budgetunderskott som är hur stort som helst. De skryter med att de dragit tillbaka sina trupper från Irak samtidigt som de bedriver ett drönarkrig mot Pakistan och avrättar folk flera gånger i veckan utan vare sig rättegång eller dom. Även Obama tar till brösttoner för att kväsa girigheten, men har inga problem med att kränka människors demokratiska rättigheter.
Och utanför fönstret är vädret skrämmande fel. Det åskar i december, stormar värre än någonsin och granbarkborrar och sorkar förökar sig.
Det är lätt att bara gapa och svälja ned alltsammans som tuggats färdigt åt oss, att hamna i medelklasspaniken. Så mycket svårare att få syn på motkrafterna. Demonstrerande människomassor har demonstrerat bort ett antal envåldshärskare i Nordafrika! De har inte fått de regeringar de behöver – ännu. Men de har heller inte glömt vilken makt de äger när de gör saker tillsammans. I Indien har kampen mot korruption lett till att en lag instiftats som ger vem som helst har rätt att begära insyn i vilken handling som helst. Som till exempel vad polisen gör med alla beslagtagna mopeder och cyklar, eller med alla pengar som omhändertagits efter rån.
Det är inte ofarligt att använda sig av lagen, men miljoner har redan gjort det. I USA har strejkande offentliganställda rest kors och tvärs över landet för att stödja och delta i varandras strider och byggt solidaritet trots att ”ingen” berättat för dem om varandra.
