Natten till tisdagen sa miljöpartiet till slut ja till det budgetförslag som socialdemokraterna och vänsterpartiet kom överens om tisdagen innan, då miljöpartiet smått överraskande sa nej. Det skäl som anfördes var att man inte var nöjd med skrivningarna om flyktingpolitiken. Innan miljöpartiet meddelade sitt benhårda nej riktade de stark kritik mot sina bundsförvanter i kravet på flyktingamnesti, vänsterpartiet, som kallades svikare och gavs skulden för att kravet på flyktingamnesti inte gått driva längre.

Gav upp samma dag som v
Men i själva verket vek sig miljöpartiet i flyktingfrågan långt tidigare än de sedan försökt göra gällande – lika tidigt som vänsterpartiet. På morgonen lördagen den 10 september, tre dagar före regeringsförklaringen och mp-nejet, skrev miljöpartiets Yvonne Ruwaida på sin blogg: ”Nu har vi gått med på att släppa frågan om amnesti för alla om vi får amnesti för barnfamiljerna”. Det var samma dag som vänsterpartiet släppte sitt krav om allmän amnesti och började diskutera om vissa grupper av flyktingar skulle kunna få amnesti.
Mats Einarsson, vänsterpartistisk riksdagsledamot och medlem i partiets verkställande utskott, bekräftar att mp spelade ett spel i media och ett annat i förhandlingarna.
– Som vi uppfattade det så blev vi och miljöpartiet samtidigt på det klara med att det var omöjligt att få igenom kravet på allmän flyktingamnesti. Trots det sa miljöpartiet utåt att det var kravet på flyktingamnesti som fick dem att säga nej till budgeten och att vi i vänsterpartiet hade backat för tidigt i frågan, säger Einarsson.
Flamman ringer Gustav Fridolin, en av miljöpartiets förhandlare, och frågar om han instämmer i beskrivningen. Och han tillbakavisar inte uppgifterna om att vänsterpartiet och miljöpartiet backade samtidigt i flyktingfrågan.
– Man kan säga så här: Vår och vänsterpartiets samordning har inte varit den bästa, vilket skapat en massa frustration och irritation. Och ibland är det lättare att bli besviken på sina vänner än på sina fiender – det var lite så det blev, förklarar Fridolin.

Emot det stora jobbpaketet
Han står ändå fast vid att det var flyktingfrågan som i slutänden fick dem att säga nej till budgetförslaget förra tisdagen. Einarssons uppfattning är en annan.
– Ett av huvudskälen till att miljöpartiet sa nej till budgeten var som jag uppfattade det att de tyckte budgeten var för expansiv. De var till exempel emot det stora jobbpaketet.
Förra onsdagen debatterade riksdagen i anslutning till omröstningen om förslaget om flyktingamnesti, som röstades ner av socialdemokraterna och moderaterna. Enligt protokollet erkänner Fridolin i en replik till Kalle Larsson (v) att nejet till budgetförslaget inte bara handlade om flyktingfrågan. Larsson: ”Er tvekan rör väl också frågor som inte är inom det flyktingpolitiska området?” Fridolin: ”Det är klart att det finns en del andra saker som jag också gärna skulle vilja se vore bättre”.

Ekonomiska kompromisser
Men i media har miljöpartiets missnöje med de ”andra sakerna” inte kommit fram, och till Flamman säger Fridolin att miljöpartiets prioritering har varit att kompromissa på det ekonomiska området för att göra framsteg på flyktingområdet. Mats Einarsson håller inte med om den beskrivningen av förhandlingarna. Att mp framställer det så är förmodligen snarare valtaktik, antar han.
– Det är ju knappast rimligt att gå ut och säga att man spräcker ett budgetsamarbete för att man inte vill ha mer pengar till jobb.
De eftergifter som till slut gjordes till mp kallar Einarsson för ”smågodis”. Skrivningarna om flyktingpolitiken skilde sig till slut marginellt från vad v och s kommit överens om veckan innan. En initierad källa säger till Flamman att de små ”eftergifterna” mest var avsedda att få mp att gå tillbaka till samarbetet utan att tappa ansiktet.