Folkpartiets ledare Jan Björklund satte för en tid sedan upp fingret i luften och kände av vart opinionsvindarna blåste – han kände en folkstorm. En förkrossande majoritet av svenska folket upprörs över att anonyma affärsmän berikar sig på skattemedel som är avsedda för mormor på äldreboendet. Föräldrar är förbannade på att deras barn kommer hem från skolan med ett konkursbesked i handen istället för ett slutbetyg. Att vinden nu har vänt verkar Jan Björklund inse och erkänner att de har varit naiva om riskkapitalisternas goda vilja. Folkpartiets nyligen avslutade landsmöte beslutade därför att företag inom vård, skola omsorg måste ha ett långsiktigt ägande.
Vad detta förslag egentligen innebär och hur det praktiskt ska genomföras är dock oklart. Nåväl, det är ändå bra att borgerliga företrädare nu medger att riskkapitalbolag allvarligt skadar välfärden.

Vårdförbundets högsta ledning har däremot fortfarande svårt att se konsekvenserna av dagens vinstjakt i välfärden. De är tveksamma till att förbjuda riskkapitalbolag i vård och omsorg. ”Det viktigaste är att ställa höga krav på kvaliteten, oavsett om vården drivs offentligt eller privat”, säger Vårdförbundets vice ordförande Pia Arndorff. Ett häpnadsväckande naivt förhållningssätt. Att mäta kvalité är nästintill omöjligt i vård och omsorg. När det gäller att till exempel bygga ett hus kan de som betalar enkelt och objektivt avgöra om det håller i kvalité. Vid brister kan detta åtgärdas. Men vård och omsorg i till exempel livets slutskede går inte att mäta på samma sätt. Där ges det bara en chans att erbjuda ett värdigt farväl.
Den överordnade affärsidén hos riskkapitalbolag är att generera maximal vinst på kort sikt. Vårdförbundet kan tydligen inte analysera hur dessa vinster pressas fram och vilka det är som får betala priset. Förbundsordförande Sineva Ribeiro är därtill lyrisk över några stavelser i en nyskriven etisk plattform. Dokumentet, en överenskommelse mellan arbetsgivare och fackförbund, har lanserats i kölvattnet av återkommande larmrapporter och vanvård hos privata vårdbolag.

Förutsättningar för att skydda den enskilde och skapa en god och säker vård är bland annat meddelarskyddet. I offentlig verksamhet har de anställda ett starkt skydd vid rapportering till media till exempel om vanvård eller dålig arbetsmiljö. I denna etiska plattform nämns meddelarskyddet som viktigt i kvalitetsarbetet men i nästa mening reduceras skyddet för privat vårdpersonal och gäller enbart ”så långt det är möjligt”. Det är alltså inte tal om samma starka meddelarskydd för privat som offentligt anställd vårdpersonal. Därmed öppnas det upp för godtycke och riskerar att bli en falsk trygghet. Plattformen är dessutom frivillig för vårdbolagen och därför till intet förpliktigande.
Denna så kallade etiska plattform undviker dessutom noga att ta upp det etiska huvudproblemet i svensk välfärd – att anonyma affärsmän berikar sig på skattemedel avsedda för sjuka, äldre och funktionshindrade.