– Hur kan man köpa något från Kina?
Min tonårsdotter såg förvånat, och kanske en smula besviket, på mig. Hon hade precis upptäckt att en av de saker vi köpt var tillverkad i Kina. Jag visste inte vad jag skulle svara. Genom skallen for bilder av unga kinesiskor från landsbygden som fyller deras fabriker och arbetar under slavlika villkor. Bilder av alla de kinesiska gruvarbetare som dör i olyckor, därför att myndigheterna helt struntar i deras säkerhet och hälsa. Tidningarnas uppgifter om hur strejker och fria fackföreningar slås ner med enorm brutalitet. Den skoningslösa terrorn mot anhängarna av Falun Gong, alla som avrättas med dödsstraff, miljöförstöringen, de nyrika som skor sig – nej, alla möjliga argument för att handla kinesiska varor liksom bara smälte ihop i munnen på mig. Ofta ställer ens barn de rätta frågorna.
När jag var 16 år var det annorlunda. Jag, och mina kompisar, såg nog Kina som något progressivt. På besök i Stockholm gick vi ofta en sväng förbi Svensk-kinesiskas affär och handlade. Där fanns torrt te i snygga (nåja) burkar, stora termosar och kläder med enorm progg/majong-varning. Det fanns nog inte så mycket från Kina som sålde i väst när man tänker efter, vi köpte i alla fall skrivböcker med svart-röda pärmar för att skriva dagböcker och pubertala tonårsdikter.
Var vi naiva? Jo, säkert, Kina var en stenhård diktatur även på den tiden. Kulturrevolutionens vansinne var inte speciellt avlägset. Samtidigt hade Kina progressiva drag, folkkommuner och utveckling med utbildning och hälsovård. Landet hade kastat av sig sina utländska förtryckare. Kina klarade av att föda sin jättelika befolkning medan miljoner svalt i Asiens andra gigant, Indien. För oss var det nog ändå bevis på det kollektiva systemets styrka.
Idag är det svårt att se några progressiva drag i Kina. Den enorma tillväxten bygger på klassklyftor, förtryck och miljöförstöring. Lars Leijonborg hyllar Kina på folkpartiets kongress.
Ofta ställer ens barn de rätta frågorna.
