1996 lämnade Rifondazione Comunista (PRC) den dåvarande center-vänster-regering på grund av att de vägrade delta i den dåvarande premiärministern Massimo D’Alemas nyliberala pensionsreform. Sedan dess har de varit i ständig opposition. På senaste kongressen byttes den linjen för ett inträde i den nya valalliansen L’Unione (Unionen) där centern och vänstern med samlade krafter ska se till att putta bort den impopuläre premiärministern Silvio Berlusconi från sin plats och Fausto Bertrinottis parti PRC är redo att ta ministerposter i en sådan regering.

Freden orubbligt villkor
– Läget i Italien är akut. Vi har recession, arbetarnas löner blir mindre värda när priserna stiger. Industrin går dåligt. I det här läget måste vi ta vårt ansvar – det kräver folket av oss, säger Fabio Amato.
Men det förutsätter några saker för att det ska bli av. Det allra viktigaste villkoret är freden.
– Det är 100 procent otänkbart för oss att delta i en regering som inte drar tillbaka de italienska trupperna från Irak, säger han och berättar att alla deltagande partier förvisso redan röstat för en sådan resolution i det italienska parlamentet men att ”det ofta blir annorlunda när man väl är i regering”.
Dessutom kräver PRC att ett nytt regeringsprogram, inte bara den valtekniska lösningen, ställs i centrum för diskussionerna.
– Annars riskerar vi att bara byta ut Berlusconi men fortsätta med hans politik.
På kravlistan finns bland annat avskaffande av de tillfälliga och osäkra jobben som Berlusconiregeringen instiftat och införandet av en minimilön (det finns inte i Italien i dag).

Deltagande programprocess
PRC vill nu ha en stor deltagande demokratisk process om Unionens program och en sådan har redan i viss mån påbörjats. Fackföreningar, sociala rörelser och fredsrörelsen ska samlas lokalt och diskutera sig fram till vilken politik regeringen ska föra.
– Ensamma är vi för svaga för att driva regeringspolitiken till vänster men de nya sociala rörelserna står långt till vänster om center-vänstern. När demokratin släpps in ändras spelplanen!, säger Fabio Amato och hänvisar till partiets seger i Apulien och de nyliga nejen i folkomröstningarna om konstitutionen i Frankrike och Nederländerna.
I regionen Apulien hade Unionen samlat till ett allmänt primärval enligt amerikansk modell och låtit väljarna själva avgöra vem som skulle bli dess kandidat mot Berlusconis man i regionvalet. PRC:s öppet homosexuelle och ”rättroget kommunistiske” kandidat Nichi Vendola vann både primärvalet och, mycket överraskande, också regionvalet.
Det händer mycket inom den italienska vänstern just nu. Nyligen lämnade den ledande DS-politikern Pietro Folema DS och anslöt till PRC:s parlamentsgrupp.
Unionen består huvudsakligen av Vänsterdemokraterna (DS), kristdemokratiska vänstern Margherita och de båda kommunistpartierna PdCI och Rifondazione Comunista. De båda kommunistpartierna splittrades just på regeringsfrågan i mitten av 90-talet då PdCI ville stanna i den gamla center-vänster-koalitionen som Rifondazione lämnade. Rifondazione tog med sig björnparten av partiets medlemmar men PdCI har levt vidare som en framför allt parlamentarisk konstruktion.