I veckan är Brasiliens president på sitt första statsbesök i Sverige. Lula da Silva är den av tredje världens ledare som mest engagerat sig för rimligare handelsvillkor – något som USA och EU motsatt sig. Det återstår att se om vår regering kan göra något konstruktivt av läget – eller om den fortsätter att spela USA-satellitens ofruktbara roll.

Det intressanta är, att världens handelsmönster är i en process av förändring. Ta Brasilien som exempel. Dess utrikeshandel har stigit från nio till 20 procent av landets ekonomi. Exporten består till 67 procent av industrivaror (varav 54 procent färdigvaror) och bara åtta procent jordbruksprodukter. Brasilien har kommit längre med IT än Kina och ligger långt före Indien. Mest markant är dock att EU:s och USA:s andelar av Brasiliens handel minskar år från år.
Brasilien handlar alltmer med övriga Latinamerika, Asien och Afrika. Och processen är ömsesidig – Japan förskjuter sin exports tyngdpunkt bort från USA, däribland till Latinamerika. Nya framåtgående partners för Brasilien och övriga Latinamerika är Kina, Nigeria, Indien och senast Ryssland.

Handelspolitik flyter alltmer samman med säkerhetspolitik. Ett exempel är USA:s strävan efter ekonomisk-politisk-militär dominans över Mexiko via Nafta. USA:s motstånd mot rättvisa handelsvillkor är ett uttryck för dess önskan att mura in Latinamerika som sin ekonomiska och säkerhetspolitiska bakgård. Det går direkt emot Sveriges och övriga EU:s intressen. De borde i stället lösgöra sig från USA:s linje, öppna egna kontakter med bland annat Latinamerika och bryta dödläget i WTO-förhandlingarna.
Det är dags att lära sig att tredje världen har fått ett ledarskap, som inte längre behöver låta sig hunsas. Att vara bästis med Dick Cheney är inte längre någon merit för en svensk utrikesminister.