Den 30 september gick regeringen Kristersson till historien som vinnare av 2023 års greenwashpris. Med minskade anslag till naturvård och klimatanpassning, sänkt pris på fossila drivmedel och nedläggningen av miljödepartementet är de värdiga vinnare. Alltsammans åtgärder med förödande konsekvenser för miljön och klimatet, men under en grön flagg där allt framställs som satsningar.
Parallellt ska ett beslut om gruvnäringen rivas upp för att omprövas. Regeringen, med energi- och näringslivsminister Ebba Busch i spetsen, gör detta med uttalad ambition om att svensk gruvindustri ska växa. I fallet som regeringen hoppas ska bli vägledande för kommande beslut rör det sig om en gruva som planerades i Kyrkberget i Storumans kommun.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Konfliktlinjen är tydlig: På ena sidan finner vi klimatet, miljön, samiska intressen och rätten för framtida generationer att ha tillgång till Sveriges natur. På andra sidan finns regeringen Kristersson, Ebba Busch och det brittiska bolaget Tertiary Gold Ltd.
Det var 2019 som Bergsstaten, ett särskilt beslutsorgan med ansvar för frågor som rör prospektering och utvinning av mineral, avslog ansökan om mineralbrytning från Tertiary Gold Ltd. Då hette det att rennäringen skulle påverkas negativt och att det därför inte kunde bli någon gruva.
Med den gröna omställningen som alibi försöker regeringen nu göra det lättare för företag att etablera nya gruvor.
Regeringen tycker alltså att för stor hänsyn tagits till rennäringen i den tidigare utredningen. Guldgrävarna på Tertiary Gold Ltd. ska återigen ställas mot samebyn Ubmeje tjeälddie, trots att beslutsorganet redan varit tydliga med att rennäringen kommer ta skada vid en eventuell gruva.
Ett av argumenten för en utökad svensk gruvnäring är att vi ska minska importen från diktaturer och göra Sverige och EU oberoende av handel med länder som kränker mänskliga rättigheter. I fallet med Kyrkberget rör det sig om mineralen flusspat, där Kina i dagsläget är den största producenten. Efterfrågan beräknas öka i framtiden eftersom mineralen används inom stål- och aluminiumframställning.
Ambitionen att sluta göra affärer med diktaturer är god, men lösningen kan inte stavas ytterligare våld på livet i Sápmi. För med regeringens politik blir Kyrkberget i Storuman ett slagfält där ekonomiska intressen ställs mot urfolks rättigheter. En gruva är inget litet, långsamt ingrepp som bara påverkar rennäringen i dag. Det är ett våldsamt oåterkalleligt sår på naturen och de människor som ska vistas i dess närhet många generationer framöver.
Med den gröna omställningen som alibi försöker regeringen nu göra det lättare för företag att etablera nya gruvor. Detta även fast vi redan sedan tidigare sett kritik mot exempelvis Gállokgruvan, där det inte tagits tillräcklig hänsyn till de negativa konsekvenserna för natur, renskötsel och framtida miljö.
Det är uppenbart att vi måste hitta nya vägar som inte upprätthåller utarmningen av jordens resurser. Fler, större och djupare gruvor kan inte vara lösningen på alla våra problem. Särskilt inte när det innebär att utländska guldgrävarbolag ska fylla bankvalvet med guld tjänat i Sápmi.
