”LO förhandlar om enkla jobb”. Det är rubriken Dagens Nyheter (19/9, 2017) satte på tisdagens utspel från de 12 av 13 LO-förbund som vill förhandla med arbetsgivarna direkt, utan Svenskt Näringsliv, om så kallade utbildningsjobb. De ”enkla jobb” DN avser handlar egentligen om jobb för nyanlända som samtidigt som de jobbar ska kunna få läsa in bland annat gymnasiebehörighet. Arbetsgivaren får lägre kostnader så det ska löna sig att anställa nyanlända som vill studera.

Det är positivt att LO vill få ut fler i arbete och det här kan vara ett steg på vägen. De nyanlända behöver studera samtidigt som de jobbar heltid och etablerar sig. Klarar man inte kraven får man leva på nåder med tillfälliga uppehållstillstånd, eller genom att jobba. Men jobben är inte så lätta att hitta, trots de över 100 000 arbeten som väntar på arbetskraft.

Tillfälliga uppehållstillstånd är i dag regel, och det enda sättet att få stanna permanent är ett jobb. Antal asylsökande som uppfyllde det villkoret och fått stanna? En enda person, trots 250 personer som ansökt. Krav på inkomst och anställningsform har nämligen inte uppfyllts. LO menar att politiker inte ska lägga sig i det som arbetsmarknadens parter kommer överens om. Men de som i dag avgör nyanländas chans till arbete är just våra politiker.
Rådande regler innebär ofta att asylsökande tvingas hoppa av SFI och utbildning för att söka jobb, eller att högutbildade tar okvalificerade jobb för att snabbt komma i arbete. En LO-utredare säger till tidningen Arbetet (14/9, 2017) att det är ”märkligt att ingen arbetsgivare kan erbjuda en anställning på den arbetsmarknad vi har i dag”. Men är det verkligen så konstigt, med de strama regler som finns för nyanlända?

Svaret på utmaningarna är inte lägre ingångslöner, även om Svenskt Näringsliv och högerpartierna verkar tro det

Svaret på utmaningarna är inte lägre ingångslöner, även om Svenskt Näringsliv och högerpartierna verkar tro det. Men svaret kan inte heller vara att villkora människors liv som flytt krig och konflikter, med krav på arbete, hög utbildning och avtal som många infödda inte ens skulle klara. Särskilt orimligt blir kravet på dessa människor då de samtidigt behöver leva i ovisshet, när Komvux inte har tillräckliga resurser och språkutbildningarna är bristfälliga.

I dag kämpar LO för sina nuvarande medlemmar och för att nyanlända inte ska kunna konkurrera med svensk lönebildning och arbetskraft. Helt i enighet med den svenska modellen. Näringslivet kämpar samtidigt för att företag ska kunna maxa vinsterna och utnyttja arbetskraft, oavsett var den kommer ifrån. Men vem kämpar för alla de nya svenskar vars liv består av osäkerhet i limbo på grund av de höga kraven för att få stanna? Deras situation är det i dag inga andra än våra politiker som kan lösa, för där är även fackets verktyg begränsade. Görs inte det kommer vi få större klyftor än nödvändigt mellan infödda och invandrade, men även deras barn.

Så skapas ett ”B-lag” på arbetsmarknaden som består av invandrare som kommer utgöra en grupp med de sämsta livsvillkoren. Skulle politiken göra uppehållstillstånden permanenta, bygga ut utbildningssystemet för att omfatta alla som behöver det och ge mer resurser till SFI, så kan vi ha en arbetsmarknad där alla får verka på lika villkor. Med en sådan långsiktig politik för arbetsmarknaden behöver inte LO rea ut arbete och Svenskt Näringsliv tvingas sluta rea ut arbetare.