Sedan Sverige fick en lag som kriminaliserar sexköpare har en stor del av prostitutionen flyttat till nätet. Det är svårt för polisen att använda lagen när man jagar kunder och hallickar på nätet och man säger sig bara nå toppen av ett isberg.
Kvinnor exponeras på ett antal lätt överblickbara sajter. Men de som jobbar med att kartlägga prostitutionen talar också om den dolda nätprostitutionen som innebär förfrågningar och lanseringar på ungdomssajter där ungdomar går in för att chatta om precis vad som helst.
Flera nya undersökningar visar att de flesta sexsäljare på nätet debuterar i nedre tonåren. Uppgifter från en statlig utredning visar att minst 1.600 gymnasiestuderande flickor, under 18 år, förmodligen betydligt fler, har utfört någon form av sex via nätet mot betalning.
Det är ovanligt att någon anmäler koppleri och människohandel. Trots att lagen om förbud mot sexköp inte används särskilt flitigt, har den ändå haft betydelse. I länder som Tyskland, Holland och Danmark har man sedan lång tid liberaliserat prostitutionen och resonerar i termer av att samhället tjänar på att öppet erkänna och hitta former för att bedriva prostitution på ”ett säkrare sätt.” I Stockholm uppskattas att 300-400 kvinnor säljer sig via nätet men i Tyskland är siffran drygt tio gånger fler.
Att samhället sätter ner foten mot sexköperiet ska inte underskattas, det underlättar för att driva samhällsinsatser som cyberspacepoliser och hjälpåtgärder riktade direkt mot de prostituerade.
Den människoförnedrande hydrans huvuden verkar växa ut i ett oändligt antal, profiten på unga är stor och lättförtjänt. Prostitutionen både av igår och idag följer ett tydligt klassmönster.
När industrialismen bröt fram och kvinnorna för första gången samlat gick ut i lönearbete blev prostitutionen en överlevnadsstrategi för väldigt många som upptäckte att kvinnolönerna inte gick att leva på.
Fortfarande kan man studera deras öden i arkiven och konstatera att samtliga inskrivna i prostitutionsregistren inte hade några valmöjligheter. Myndigheterna svarade genom att reglera prostitutionen och i över 50 år hade vi i Sverige ett system där kvinnorna tvingades skriva in sig vid prostitutionsbyråer, följa en mängd regler och stå under myndigheternas kontroll. Tusentals kvinnor fick sina liv förstörda eftersom samhället på den tiden inte bedrev några hjälpande insatser. ”En gång hora alltid hora, så var det menat med reglementet och så vill de höga herrarna ha det”, säger en av flickorna i min roman Apelsinflickan som skildrar ett stycke bortglömd kvinnohistoria. Men slutsatsen är lika aktuell idag.
Prostitutionen anpassar sig alltid smidigt till samhällets struktur och har sina mäktiga beskyddare bland makthavare. När någon av de utnyttjade kvinnorna vågar sig på att sticka huvudet ut i offentligheten dunkas de ner av domstolar uppbackade av samhällskritiska manliga pennfäktare. Ja, jag tänker på det nesliga efterspelet när kvinnorna som utnyttjades av bland andra politiker i den så kallade bordellhärvan inte fick något skadestånd, och att jag själv strax innan avslöjandet på 1970-talet blev ögonvittne till hur en socialdemokratisk toppolitiker hånglade med en flicka i fjortonårsåldern på väg till hotell Sheraton.
Nej, snuskgubbar och profitörer får vi nog aldrig bukt med. Däremot hissar jag flaggan för fattigdomsbekämpning, utbildning, lagar och starka kvinnliga förebilder.
