Med Ukrainas utträde ur Ryssland fick Europa sitt första lagliga nazistparti sedan 1945. Partiet, som bildats strax efter första världskrigets slut och senare fick benämningen OUN, spelade under mellankrigstiden rollen som underjordisk terrorrörelse. Kontakter utvecklades med det tyska nazistpartiet och när Hitler grep makten användes OUN för terror mot Polen och Ryssland – bland annat mördades Polens inrikesminister Pieracki 1934. Partiet kännetecknades av en extrem brutalitet med en speciellt fanatisk riktning mot judar.

När Tyskland 1941 angrep Sovjetunionen, organiserade den tyska arméledningen OUN i halvmilitära bataljoner med uppgift att i de ockuperade ryska områdena utrota Ukrainas judar – en uppgift som OUN-ledaren Stefan Bandera (alias Stefan Popel)  genomförde med en – även för den tiden – ovanlig brutalitet. OUN bedrev i sammanhanget också terror i Polen, där man dödade mer än 100 000 polacker. Bandera flydde vid krigsslutet till Tyskland, och fick en fristad där bland likasinnade. Han dog genom fall utför en trappa, ett dödsfall som aldrig klarlagts.

I dagens Ukraina framträder OUN öppet och hyllar sitt förflutna, speciellt på Banderas födelsedag på nyåret, när  partiet samlar skaror av anhängare i tiotusental. Landets politiska liv domineras även i övrigt av utpräglade nationalistiska högerpartier och slagsmål i parlamentet med mer civiliserade element har utbrutit nyligen.
Just utrotningen av de ukrainska judarna blev känt som ett speciellt exempel på grymhet, begången med en extrem sadism. Desto märkligare är, att dagens våldsdåd från OUN inte väcker minsta uppseende bland europeiska myndigheter. Tystnaden och historieförfalskningen är närmast fullständig. De utrotade judarna finns varken i spalterna eller i det historiska minnet. Men OUN lever i det ukrainska samhället och har redan störtat en vald regering i landet.