AMSTERDAM Den stora frågan är hur högt valdeltagandet blir, eftersom omröstningen enbart är rådgivande. Regeringen har sagt att det skall lyssna om fler än 30 procent röstar. Däför har nejsidan jobbat hårt på att få folk att rösta, med mängder av små testomröstningar.
– Vi har jobbat dag och natt de senaste fyra veckorna, säger Henk Wichart från SP. Folk är slutkörda, så detvar nog tur attkampanjen inte hålit på längre.
Starkast på nejsidan organisatoriskt är Socialistiska partiet, ett oerhört imponerande lokalt förankrat parti (se mina tidigare artiklar
http://www.flamman.se/utrikes.php?id=2066 samt
http://www.flamman.se/utrikes.php?id=2086)
Sedan finns de högerextrema List Pim Forteuyn och några kalvinistiska småpartier. Men det kommer bli ett rungande nej, säger alla. En majoritet av socialdemokraternas väljare är emot. Miljöpartiet Grön Links väljarbas är delad. En skillnad mot Frankrike är dock att också en majoritet av väljarna i det liberala partiet är emot. Men debatten har tagits av SP, de kristna partierna för ett nej och en stor andel ungdomar.
– Det fantastiska är att de hur unga människo ställor upp i debatter mot ministrar och klarar sig bra, säger Roland van der Pabst, från SP.
Efter en massiv och kort kampanj i etermedia och på gatorna är nu stämningen i Amsterdam lugn under pågående folkomröstning.
Kampanjen i Nederländerna har varit mycket kortare än i Frankrike. Egentligen har den bara pågått intensivt de två veckor som regeringen engagerat sig på allvar. Innan det var det bara det största partiet på nejsidan, Socialistiska Partiet som börjat, och de hade knapp hålit på mer än två veckor extra. Före det var det en lilla nej-kommitten som sedan nyår sporadiskt arbetat.
– Regeringen sade ingenting först. Men när den väl började kampanjen började den direkt med hot, säger Benita, som är journaliststuderande, till mig. De hotade att med krig i Europa och sa åt folk att inte rösta alls om de var osäkra.
Som kampanjen ser ut nu från ja-sidan är de viktigaste argumentet att Nederländerna kommer att förlora makt inom EU.
– Man kommer att prata om oss, istället för att lyssna till oss, sager premiärminister Balkenende i tv.
Paul Nyrup Rasmussen, den gamle danske statministern säger att ett nej inte gör någon skillnad annat än att Balkenende kommer få färre kontakter och att färre kommer att lyssna på honom på toppmötena.
De debatter jag har sett är förvånansvärt tekniska. De handlar om vetoregler och huruvida EU verkligen blir mer demokratiskt med den nya konstitutionen. Mycket handlar också om EU:s allmänna utveckling. Speciellt euron har gjort många djupt missneojda med EU, för priserna har ökat. Man kan skönja en bitterhet i ansiktet hos folk när jag berättar att vi röstade nej till EMU i Sverige.
– Lucky you, säjer en av ungdomarna på en debatt på studentföreningen.Det påminner mig om hur ja-sidan då i Sverige försäkrade att alla i EU älskade euron och att ingen trodde oss på Flamman när vi visade en undersökning från åtta länder som visade att folk tvärtom var förbannade.
Jag har nu hört exakt samma sak i Frankrike och tvivlar starkt på att det finns en majoritet i något EU-land som gillar sin nya valuta.
Andra skäl till missnöje handlar om att regeringen privatiserat el och jänvag med hänvisning till EU.
Liksom i Frankrike är ilskan starkast i låginkomstgrupper. I shoppingcentret Buiksslotermeerplein mitt i det hörhusdominerade norra Amsterdam skräder folk inte orden om vad de anser att EU betytt för Nederänderna.
– Vi betalar per capita den högsta EU-avgiften, samtidigt som man skär ner hänsynlöst på många områden, förklarar en.
Omröstningen, som ordnas av nejsidan på detta torg, leder till 18 röster för och 209 emot.
Vallokalsundersökningarna får visa varför hollanedarna röstade nej. Men det kommer att göra det, och just nu ser det dessutom ut att bli med ett oväntat högt valdeltagande, kanske så mycket som 60 procent enligt en vallokalsföreståndare.
