PARIS Under presidentvalskampanjen i år lovade högerkandidaten Nicolas Sarkozy ”respektera” utgången av folkomröstningen 2005. Då röstade 55 procent av fransmännen nej. Men i höst föreslog samme man en ”förenklad miniförfattning” som skulle ratificeras av Nationalförsamlingen. Den på EU-toppmötet i Lissabon antagna grundlagen, ska nu godkännas av medlemsländerna innan 2009, men Sarkozy har extra bråttom. Han vill ställa Nej-rörelsen inför fullbordat faktum innan motståndet hinner organiseras.
Först kan konstateras: beslutet som togs på EU-toppmötet i Lissabon gäller varken något mini- eller något förenklat fördrag (256 sidor!), som Jonas Sjöstedt förklarar på annan plats i detta nummer.
För det andra: den nya textversionen innehåller fortfarande så gott som allt, som franska folket gjorde tummen ned för. Valéry Giscard d’Estaing (tidigare högerpresident, och tongivande skribent av den refuserade texten), deklarerade den 17 juli inför EU-parlamentets konstitutionsutskott:
– Texterna är fortfarande i huvudsak oförändrade, men presenteras på ett annat sätt. Den nya texten bör inte likna den tidigare. EU:s regeringar har enats om kosmetiska förändringar, för att göra den nya texten lättare att svälja.
Sålunda har skrivningen ”fri – och oförfalskad konkurens” försvunnit. Men när Francis Wurtz (PCF, franska kommunistpartiet), ordförande i EU-parlamentets GUE-NGL-grupp, frågade Angela Merkel, den tyska premiärministern, om ovannämnda princip avskaffats, svarade hon korthugget:
– Inget kommer att förändras!
Samma logik gäller den fria rörligheten av kapital, varor, tjänster och medborgare, Centralbankens befogenheter, att den allmänna sektorn måste öppnas för konkurrens etcetera.
Men det finns fler skrivningar som återkommit i den nya ”EU-författningen”. Hänvisningen till ”det religiösa arvet” är ett rött skynke för alla republikanska fransmän. Frankrike har nämligen strikt skilt stat och religion åt sedan 1905, efter maktkamp mot den katolska kyrkan sedan 1789. Religion är en privat angelägenhet, och religionsundervisning förekommer inte i statliga skolor.
Vidare har man struntat i kravet på sociala regler för EU, harmonisering av skattepolitiken, att EU:s militärmakt inte ska stå under NATO-befäl… Däremot har Storbritannien beviljats undantag från bindande skrivningar om mänskliga fri- och rättigheter. Fackföreningsledaren Pierre Khalfa menar att ”det sociala Europa kan tolkas godtyckligt, medan så kallad fri konkurrens görs obligatorisk. Därmed godtas social dumping officiellt!”
Bitterheten mot den ”odemokratiska” hanteringen har redan fått Nej-sidan att moblisera. Redan dagen innan toppmötet i Lissabon, lanserade 21 folkrörelser och politiska partier, däribland PCF (kommunistpartiet), en första appell med krav på ny folkomröstning: ”Vi är klara anhängare av ett Europa, som måste befria sig från finansväldets tvångströja. Ett Europa kapabelt att vägra aggressiv politik och militära ingripanden. Istället bör EU skapa nya internationella relationer, framför allt med länder i Syd. Vi vill ha ett Europa som förkastar alla former av diskriminering, som respekterar mångkultur, sociala rättigheter, ekologiska normer och konsumentskydd. /…/ Vi föreslår /…/ att man utarbetar en ny grundlag enligt demokratiska spelregler; som ratificeras efter folkomröstningar i samtliga medlemsländer. Vi uppmanar alla anhängare av ett sådant Europa att mobilisera sig /…/”
Men EU:s regeringschefer, vare sig de kallar sig socialistiska eller borgerliga, tycks ha enats om att driva igenom det nya fördraget. Och som regelverket lagts upp lär det bli näst intill omöjligt, att sedan göra grundläggade förändringar. Det blir visserligen en folkomröstning på Irland, eftersom landets grundlag kräver det. Kan den lilla tuvan stjälpa lasset?
