I förra veckan pressade Bush-regeringen igenom ett förslag i kongressen om att avskaffa förbudet mot forskning för att ta fram nya ”lågintensiva” kärnvapen. man godkände också ett anslag på 15 miljoner dollar till att utveckla ”robusta” stridsspetsar som ska användas mot mål under mark. Endast en handfull demokratiska parlamentsledamöter röstade emot förslagen.
På ansedda tidningen Wahington Posts ledarsida kommenteras förslaget i kritiska ordalag: ”…det kommer att mångdubbelt förstärka incitamenten för skurkstater och rivaliserande makter att skaffa sina egna kärnvapenarsenaler”. Konsekvenserna av att använda denna typ av vapen beskrivs som ”oöverblickbara – de skador som skulle orsakas detta land, denna värld, skulle bli katastrofala”.
Den regim som nu härskar i Washington kan utan överdrift beskrivas som det största hotet mot freden och stabiliteten. Den sammanlagda militära slagkraften som USA förfogar över, kombinerat med den totala, imperialistiska, arrogans, som uppvisas av president Bush och hans ministrar håller snabbt på att göra världen till en mycket farlig plats att leva på.
Under Irak-kriget fanns i Pentagon planer på att använda den typ av lågintensiva kärnvapen som den amerikanska kongressen nu godkänt fortsatt vidareutveckling av. Så blev inte fallet. Istället nöjde man sig med splitter bomber och ”bunkersprängare” över bostadsområden i bagdad, beskjutning av civila fordon och tortyr av tillfångatagna krigsfångar. Anledningarna till att kärnvapen aldrig användes var troligen att man fruktade den internationella opionionen, samt att den irakiska krigsmakten besegrades enklare och snabbare än väntat.
Det betyder inte att faran är över för resten av världen. President Bush har redan deklarerat att ”kriget mot terrorn” fortsätter. Förra veckans bombdåd i Tjetjenien, Saudiarabien och Marocko, visar ockås att de nätverk som USA påstår sig jaga på intet sätt är besegrade. Detta borde knappast förvåna någon, eftersom Saddam Hussein inte hade något med Usama bin Ladin eller al Qaida att göra. Ockupationen av Irak genomförs för att säkerställa den amerikanska tillgången tillk olja, och ingenting annat.
Frågan är vilka länder som nu står i tur för att ”befrias”. Är det Nordkorea, Jemen, Sudan, Kuba, Colombia, Venezuela eller till och med Kina? Buden och ryktena är många, men en sak är säker: kriget är långt ifrån slut.
Det världsherravälde som Bush-regimen drömmer om kan bara bli verklighet med ett enormt mått av övervåld. Därför förefaller introducerandet av ”små” kärnvapen som nästa logiska steg. USA är redan det enda land i världen som någonsin har använt denna typ av vapen i ett krig, så den gränsen är redan passerad. För dem som inte glömt Hiroshima och Nagasaki borde erfarenheterna därifrån vara nog för att hindra att det någonsin görs igen.
Tyvärr fungerar det inte riktigt så. I den amerikanska debatten talas det sällan om de fruktansvärda följderna av att använda kärnvapen. De som flög bombplanen över Hiroshima beskrivs till och med som hjältar.
På så sätt ökas acceptansen snabbt för nya, och än mer fruktansvärda vapen. Våldspiralen trappas upp snabbt. Det finns fortfarande möjlighet för världens fredsvänner att stoppa vansinnet, men snart kan det vara för sent.
