Den senaste månaden har ett okänt antal människor dödats av säkerhetsstyrkor i Nigeria under de pågående protesterna mot polisvåld. Enligt försiktiga uppskattningar rör det sig om minst 70 personer. Sammandrabbningarna beskrivs som de mest omfattande på flera decennier i Afrikas folkrikaste land. Gatorna i storstäderna Lagos och Abuja har sedan början av oktober varit fulla av demonstranter som vill avveckla en särskilt hatad specialenhet inom poliskåren – Special Anti-Robbery Squad (SARS). Strax efter att demonstrationerna började meddelade president Muhammadu Buhari att specialstyrkan ska avvecklas med omedelbar verkan och att SARS ska flyttas och omvandlas till andra polisiära avdelningar. Beslutet sågs delvis som en seger av aktivisterna.

Men protesterna i Nigeria riktar sig också mot polisväsendet i stort och grundar sig på ett utbrett missnöje med korruptionen i landet. Protesterna har de senaste veckorna vuxit till en bredare rörelse som kräver omfattande reformer i maktens korridorer.

– Problemet ligger i systemet, det är det som är fel. Först och främst har polisen ingen arbetsutrustning, de betalar för sina egna uniformer. En del av pengarna som de tjänar måste de skicka till de högst uppsatta. Det är som en marknad. Det finns inga tydliga riktlinjer för hur man ska utreda en kriminell händelse, de använder sig i stället av brutala förhörsmetoder.

Det säger Stanley Worgu, egenföretagare från Nigeria, till Flamman. Livet i den stora oljestaden Port Harcourt, där han är född och uppvuxen, skiljer sig stort från tillvaron hemma i Malmö. Stanley har vänner inom polis-kåren, men också vänner som har förlorat någon på grund av polisenheten. Sedan han var ung har han blivit utsatt och trakasserad av SARS. Anklagelserna som i dag riktas mot polisenheten är inget nytt eller uppseendeväckande menar Stanley, utan det är omfattande problem som flera generationer har plågats av. Nu är för första gången på länge många nigerianer från olika samhällsklasser eniga om behovet av att få bukt med polisbrutaliteten.

– Korruptionen påverkar allt. Även om SARS upplöses måste vi fråga oss själva om det är det som är lösningen, säger Stanley Worgu.

– SARS har varit väldigt hårdhänta i sättet de handskas med nigerianer på. De jobbar osystematiskt och profilerar folk. De använder sig av omänskliga metoder och sättet de utför sitt jobb på är obeskrivligt. Folk har försvunnit i deras anläggningar, det gäller hela polismyndigheten i Nigeria, säger han och fortsätter:

– Man kan bli stoppad om man bär en viss typ av klädsel som kan anses vara provocerande, såsom starka hårfärger, en viss hårstil som dreadlocks eller om man kör en fin bil. I de flesta fallen är det ungdomar som hamnar i kläm med polisen, vilket även syns på gatorna som är fulla av demonstranter. Det är unga som bär facklan tillsammans med sina föräldrar och morföräldrar.

I juni tidigare i år offentliggjorde Amnesty International en rapport där vittnesmål om fall av tortyr och utomrättsliga avrättningar av SARS offentliggjordes. De flesta av offren var enligt rapporten män i åldrarna 18–30 och från utsatta grupper i samhället. I rapporten beskrivs också hur polisstyrkan godtyckligt konfiskerar privata ägodelar och ofta använder sig av utpressning och hot.

– Det är lättare att klara sig undan från trakasserierna om ens plånbok är tjock, säger Stanley.

Han tror att människor från alla samhällsklasser nu har tröttnat på det här beteendet och vill se en förändring.

– Nu vill alla vara med i demonstrationerna. Förut hade vi olika åsikter men nu är vi alla eniga om att polisen inte gör sitt jobb.

Poliser patrullerar i Nigerias största stad Lagos den 21 oktober. Foto: Sunday Alamba/AP/TT.

SARS inrättades av regeringen för nästan 30 år sedan för att specifikt hantera allvarlig kriminalitet som rån, kidnappning och mord. Men ända sedan specialenheten skapades har den anklagats för inblandning i tortyr, utpressning, illegala gripanden och utomrättsliga avrättningar. Alltså precis det som polisenheten grundades för att motverka. Startskottet till de pågående demonstrationerna är ett videoklipp från den 3 oktober som visar en ung man som trakasseras till döds av vad som tros vara män från SARS. Mannen som filmade videon ska också ha blivit gripen i efterhand, vilket fick bägaren att rinna över hos civilbefolkningen.

Matthew Blaise studerar litteratur och engelska vid universitetet och är en aktiv hbtqi-aktivist i Nigerias största stad Lagos. Han har varit vid frontlinjen i protesterna.

– Folk är arga på grund av misstro, vår regering är inte ärlig eller lojal mot folket. Folk känner sig berövade på sina rättigheter. Vi protesterar mot ett dåligt styre och kräver en bredare polisreform, säger Matthew Blaise.

Demonstrationerna har varit störst i metropolen Lagos. Efter att oroligheterna började för snart tre veckor sedan infördes ett 24-timmars utegångsförbud i ett försök att stävja demonstrationerna. Tusentals ihärdiga och missnöjda demonstranter trotsade dock utegångsförbudet, vilket ledde till att nigerianska säkerhetsstyrkor den 20 oktober öppnade eld mot demonstranter. Enligt Amnesty International miste åtminstone tolv personer livet. När jag och Matthew pratar om händelsen är det morgonen efter massakern, och han har svårt att hålla tårarna inne.

– Jag försöker hålla huvudet högt och andas. Det kändes som att jag krossades igår, jag kände mig besegrad. Ibland känner jag för att fly från landet, säger han.

Stanley Worgu (till vänster) är uppvuxen i Nigeria och bor i Malmö. Matthew Blaise är aktivist från Lagos. Foto: Privat.

Polisen har blivit anklagad för korruption och diskriminering av nigerianer från alla samhällsgrupper, men Matthew Blaise menar att hbtqi-personer är extra utsatta från flera olika håll i samhället. Förutom riktade övergrepp från polis, är det politiska och kulturella klimatet i Nigeria präglat av homo-fobi förklarar Matthew Blaise. När det gäller hbtqi-personers rättigheter behövs både lagändringar och förändringar i synsätt hos polisen och befolkningen, menar han. För första gången någonsin har hbtqi-personer nu vågat sig ut för att öppet demonstrera för sin rätt att inte utsättas för våld.

– Jag blir verbalt angripen av människor bara för att jag existerar. Men en enastående sak med den här rörelsen är att hbtqi-personer i Nigeria har visat att de är motstånds-kraftiga. Många fortsätter att komma ut igen och protestera, säger Matthew Blaise.

För att garantera fler säkra platser för hbtqi-personer i protesterna har Matthew tillsammans med några vänner startat ett slutet forum där folk kan ge varandra tips, stöd och råd. Forumet har fått spridning i flera städer. För Matthews del är det engagemanget som får honom att fortsätta demonstrera. Personer som är med i forumet har vittnat om hbtqi-personer som får sina plakat förstörda och sina regnbågsfärgade flaggor nedrivna av både säker-hetspolis och demonstranter. Dock är det en del som också har ändrat sina uppfattningar.

– Vår synlighet har blivit större. Mina aktioner har fått många att tänka om gällande homofobi. Det har fått människor att ifrågasätta sin inställning till homosexualitet överhuvudtaget.

En kvinna går förbi en nedbränd domstolsbyggnad i Lagos den 26 oktober. Foto: Sunday Alamba/AP/TT.

Även om SARS har avskaffats är det inte bara polisbrutaliteten som väcker ilska hos demonstranterna. I bilderna och videoklippen som Stanley Worgu visar står även hashtaggen #EndBadGovernance på plakaten. Frågan om polisbrutalitet har vidgats och rörelsen handlar nu om Nigerias framtid. Det som förenar de yngre med de äldre är viljan att få ett slut på det decennie-långa maktmissbruk som utövats av regeringen. Rörelsens hjärtefrågor är också att få bukt med korruptionen, i flera veckor har sociala medier fyllts med hashtags som handlar om ett krav på ett bättre styre och ett rätt-visare samhälle. Trots att Nigeria är ett land fullt med naturtillgångar menar demonstranterna att staten har försummat landets unika resurser.

Regeringen som har varit hårt pressad sedan coronapandemins början, inte minst på grund av den kraftigt försämrade ekonomin, har även försökt gå rörelsen till mötes på andra sätt. Lokala medier uppger till exempel att tidigare fängslade personer har släppts från fängelser. Det ses dock mest som ett försök att skapa en avlednings-manöver och diskreditera demonstrationerna. Frågan är om det kommer att räcka för att stilla nigerianernas ilska.