Det talas mycket om den växande psykiska ohälsan bland unga. Enligt Folkhälsomyndigheten har andelen unga med återkommande psykosomatiska symptom fördubblats sedan mitten av 1980-talet. Medan sociala medier som bäst har en tvetydig betydelse, pekar de ut materiella förklaringar som försämringar inom skola och arbetsmarknad, samt ökad ojämlikhet.

Detta visar sig bland annat i svårigheten att få en bostad. Hyresvärdar kräver ofta hög månadsinkomst och fast anställning för att du ens ska vara aktuell som hyresgäst. Att kunna köpa bostadsrätt kräver inte bara kapital – även här krävs fast anställning, något många bara kan drömma om. Lägg då till en minskad framtidstro till följd av klimatkrisen – och nu lågkonjunktur – så är vi kanske ett steg närmare svaret på varför unga mår dåligt.

En grupp som mår ännu sämre än resten av befolkningen i samma ålder är studenterna. Uppsala universitet rapporterade 2022 att en av fem studenter mår dåligt på grund av studiesituationen. Liknande undersökningar kommer med jämna mellanrum och ofta listas just boende och ekonomi som bidragande orsaker.

Antalet som väljer att studera på universitet eller högskola ökar varje år, och när det kommer till studentbostäder är bristen ett faktum. Regeringen föreslår nu därför att man ska se över kraven för nybyggda studentbostäder.

För att minska kostnaderna vill man för studentbostäder göra undantag när det kommer till bland annat buller, dagsljus och tillgänglighet. I dagsläget ska studentlägenheter uppfylla samma krav som andra nybyggen.

Regeringen vill alltså se över möjligheten att låta studenter bo i bullrigare och mörkare miljöer än i dag. Dessutom ska dessa nya studentbostäder inte vara tillgängliga för alla studenter, då tillgänglighetskravet för exempelvis rullstol, riskerar att ryka.

Förklaringen? Det rör sig om tillfälliga boenden. Samtidigt ökar antalet svenskar som har en eftergymnasial utbildning på mer än tre år. Om man läser en masterutbildning är vi uppe i fem års studier, detsamma gäller för psykologer och lärare. Läkarutbildningen är hela sex år. Tidsbegränsat, men inte särskilt tillfälligt, med andra ord.

Fler studentbostäder med lägre hyra skulle alltså kunna vara ett sätt att förbättra studenternas hälsa. Men om det sker på bekostnad av studenters boendemiljö riskerar det att få motsatt effekt – både buller och brist på dagsljus i hemmet kan påverka den psykiska och fysiska hälsan negativt enligt Folkhälsomyndigheten.

En risk med förslaget är också att det inte bara kommer vara studenter som får sämre boendevillkor. I en utredning från 2017 fastlås att ”kategoribostäder för vissa grupper av människor, som studenter, skulle utgå ur regelverket”. I den andan skulle även så kallade ungdomsbostäder, för folk mellan 18 och 30 år, hamna i riskzonen.

Bostadskrisen är ett faktum, men att bygga med lägre standard och med risk för de boendes hälsa kan inte vara lösningen. Sämre studentbostäder löser inte heller bostadskrisen för dem som inte är studenter, eller för de nyutexaminerade ska in på arbetsmarknaden men inte har någonstans att bo.

Det är hög tid att lösa bostadskrisen utan att tumma på boendemiljön. Inte minst som ett steg i rätt riktning när det gäller den psykiska ohälsan bland unga.