Inrikes 20 februari, 2013

Norrköping tar det tillbaka

Flamman har besökt Norrköping, kommunen där de rödgröna tagit tillbaka nästan all äldreomsorg från det privata.

Norrköpings kommun har tagit tillbaka nästan all äldreomsorg från privata aktörer. Lösningen är att satsa på kvalité. Det är bra för verksamheten och gör det mycket svårt för privata vinstintressen att ta över.
– Jag tycker om att arbeta här med de dementa, de blir öppna som små barn, så vackra. Det finns ingen Securitas där som vaktar. Jag går med glädje till jobbet.
Natasha Alström är vårdbiträde och arbetar på en avdelning för dementa på Borgmästaregården. Hon sitter i en soffgrupp utanför kontoret och svämmar nästan över av arbetsglädje och entusiasm. Fast hon kan inte neka till att det är ett arbete som också kan vara tungt.
– Ibland måste man bära deras bördor på sina axlar. I början av sjukdomen ser man hur de lider, när de märker att de gjort något dumt.
Men efter ett tag när sjukdomen gått längre blir det enklare, de glömmer vad de gör.
– Jag kallar demensen för en anhörigsjukdom för det är de som lider mest.
Bredvid henne sitter Birgitta Gagner som arbetar i köket. Hon är lika positiv.
– Jag trivs jättebra, har gjort det hela tiden sedan jag kom hit.
Fast det var roligare när de själva lagade maten. Det slutade de med ett år innan kommunen tog över. Det finns diskussioner om att också ta tillbaka matlagningen, något kommunen precis beslutat utreda.

Borgmästaregården ser ut att ha något tiotal år på nacken, lokalerna är öppna och ljusa. Några limpor med sju boende på varje våning binds samman av en lägre korridorbyggnad. Det finns sammanlagt 63 platser och tanken är att succesivt helt övergå till vård av dementa.
Verksamheten togs tillbaka från Attendo av kommunen för tre år sedan och det verkar ingen av dem haft något emot. Av en personal på 50 personer följde bara en med Attendo. Natashas lön höjdes med 2 000 kronor och även arbetstiderna blev bättre, förut hade hon flera korta pass.
– Det gjorde att jag nästan aldrig var hemma. Försök att få ihop korta pass med full arbetstid. Man tog ingen hänsyn. Nu har vi fått föra fram hur vi vill ha det.
En annan förändring är att nu har man alltid tillgång till hjälp från arbetsterapeuter och sjukgymnaster.
– Det kommer snabbt nu, pang pang. Vi får hjälpmedel när det behövs, inte samma byråkrati som förut. Vi är jättenöjda med den kompetenta personal som finns.
Fast Natasha erkänner att på ett sätt tyckte hon om att ha lite mer ansvar som det var tidigare. Hon gillar att styra och ställa själv.
Även Birgitta Gagner fick en högre lön sedan kommunen tog över.
– Jajamän, men jag fick bara femton. Men jag såg ju att det här glappet minskade, vi i köket är mer jämbördiga nu.

Birgitta arbetade tidigare 75 procent, men ville egentligen arbeta heltid. Hon har nu 90 procent och har egentligen rätt till heltid sedan kommunen tagit över, men nöjde sig med 90.
Norrköpings rådhus är en praktfull tegelbyggnad med ett ståtligt torn. Sedan 2006 är det S, MP och V som regerar här. Tre trappor upp sitter Ricardo Olivares som är politisk sekreterare för Vänsterpartiet, som ansvarar för äldrevården i Norrköping. Han kan berätta att kommunen nu tagit tillbaka all verksamhet inom hemtjänsten, och den privata sektorns andel av äldreboenden har minskat från 27 till sju procent. Själva grundtanken är enkel, det gäller att satsa på kvalitén.  
– Kommunen lägger inga anbud, utan sätter ett tak på hur mycket uppdraget får kosta, lika mycket som kommunen själv lägger ut på verksamheten. Det specificeras också vilka kvalitetskrav som ställs.
Det gäller tillgång till sjuksköterskor, arbetsterapeuter eller sjukgymnaster, det handlar också om rätten till heltidstjänst och olika vidareutbildningar. När dessa krav ställdes, slutade helt enkelt de stora bolagen att lägga anbud.
– De klarar inte av det, om de samtidigt skall gå med vinst.
Naturligtvis är Ricardo Olivares emot vinster i välfärden. Men ett förbud kan uppfattas som idélöst och väntan på det gör att man blir ganska passiv. I dagsläget utan en parlamentarisk majoritet mot vinster i välfärden är det bättre att utveckla den kommunala verksamheten, höja kvalitén så att de vinstdrivande verksamheterna inte kan konkurrera.
– Vi utvecklar verksamheten hela tiden, det är därför vi lyckas.
Alldeles nyligen har man infört ett nyckelfrisystem så att dörrarna kan öppnas med en mobiltelefon. Det innebär mycket mindre spring för undersköterskorna. Vänsterpartiet driver nu ett förslag som kallas Mina Timmar. Det innebär att brukarna kan bestämma hur ett visst antal timmar skall användas, kanske för extra städning en lördag eller en följeslagare till en match med IFK.
– Vi tycker detta är en mycket bättre valfrihetsreform än LOV som Kristdemokraterna driver, som skulle innebära att kommunerna tvingades helt öppna för privata företag inom välfärden.

Borgarna i Norrköping säger att det är förskräckligt att Socialdemokraterna låter vänstern förhindra att privata företag släpps in inom äldrevården. Sedan 2006 har Vänsterpartiet haft ansvaret för äldreomsorgen och de flesta åren lyckats lämna tillbaka 30-40 miljoner till kommunen.
– Högern brukar påstå att om Vänsterpartiet släpps in blir det kaos och kommunens pengar slösas bort. Men vi utvecklar verksamheten samtidigt som vi kostnadsmässigt ligger under rikssnittet.
I en kvalitetsjämförelse som Sveriges kommuner och landsting SKL gjorde 2010 placerades Norrköping bäst av alla kommuner med mer än 100 000 innevånare.
– Från Stockholm vill man alltid ha spektakulära utspel. Men här har vi arbetat långsiktigt och lyckats få S och MP med oss, fått dem att följa med ut i verkligheten, så att de kan se att vi har rätt.
Det gäller att hela tiden vara aktiv, ifrågasätta den egna verksamheten. Det är så man kan stoppa de vinstdrivande företagen inom välfärden. På Borgmästargården verkade den kommunala byråkratin vara effektiv, annars brukar det ju låta tvärtom. Ricardo har ett förslag på hur den kommunala verksamheten skulle kunna utvecklas, man kallar det intraprenad.
– De olika enheterna skulle få använda överskottet själva till det de själva bestämde, vidareutbildning, högre löner eller andra förbättringar för personalen. Så skulle vi kunna stoppa privatiseringshysterin.

Ricardo, som själv kommer från Chile, berättar att det är hans hemland och Sverige som gått ojämförligt längst när det gäller privatisering av skola och omsorg. Men i Chile har det kommit till en reaktion. Studenterna har gått ut på gatorna och regeringen har tvingats backa. Men sådant händer inte i Sverige. Varför?
– Jag tror att vi har köpt näringslivets bild att privatiseringarna är det moderna och att det blir billigare så. Här har vi visat att det inte stämmer.
Men vad tycker personalen? Enligt Ricardo är nästan alla positiva, speciellt där kommunen tagit tillbaka verksamheten. Det är fortbildningen som är mest populär. De flesta han träffar, både bland fackledare och bland personal, är också emot LOV. Men facket har medlemmar både bland privat och kommunalt anställda så de är lite försiktiga i att uttala sig.
Marie-Louise Jonander är ordförande för Kommunal i Norrköping. Facket har varit aktivt när en verksamhet tagits tillbaka av kommunen. De anställda har informerats för att förebygga oro och det har för det mesta gått bra. Hon vill dock inte uttala sig om LOV, än så länge har de bara studerat vad det skulle innebära för dem om lagen genomfördes.
– Då skulle vi få fler arbetsgivare.

Annelie Nordström som är nationell ordförande för Kommunal me
nar att den nuvarande regeringen i alltför stor utsträckning av ideologi drivit på för att få in privata aktörer i välfärden. Ett sådant exempel är LOV som bör rivas upp så att man ser mer till kvalitén och brukarnas villkor och valfrihet.
– Vi är annars lika kritiska mot privata som kommunala verksamheter, bägge tänker för lite på kvalité och långsiktigheter.
Vad gäller vinster i välfärden menar också hon att det är svårt att få vinster där om man ställer hårda krav på verksamheten och har justa villkor för personalen.
– De som gör stora vinster får det genom att skära på bemanningen.
Hon vill dock påpeka att det händer att kommuner som ställer höga krav på privata aktörer inte alltid själva lever upp till dem.
Birgitta Gagner och Natasha Alström svävar inte på målet när de får frågan om vinster i välfärden. Birgitta säger direkt.
– Det är personalen skall få del om det blir vinst. De här stora farbröderna skall inte få del av den, den skall tillbaka till verksamheten
Natasha hugger in.
– Det är väldigt dåligt, man skall inte tjäna pengar på den, det är fel. Vinsten skall i så fall ges till dem vi vårdar, gör något extra som de kanske kommer att minnas resten av livet.

Rörelsen 09 mars, 2026

Jag saknar hashtagaktivismen

Hashtaggen #metoo blev till en global feministisk rörelse mot sexuella övergrepp. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Häromveckan släpptes Forum för levande historias stora rapport. Den visade att intoleransen bland svenska skolungdomar har ökat sedan förra gången studien genomfördes 2013. 

Tillbakagången är historisk: tidigare kartläggningar har visat att skolelever sedan början av 2000-talet blivit allt mer positiva till minoritetsgrupper. 

Nu tycks den utvecklingen ha avstannat.

Frågan är då: hur organiserar vi motstånd på sociala medier på nytt? 

Givet normaliseringen av rasismen i det offentliga samtalet i Sverige – liksom i resten av Europa – är det inte konstigt att dessa ständiga normförskjutningar också påverkar stora delar av den yngre generationers föreställningar och värderingar. 

Retoriken om vilka krav ”vi” ska ställa på ”dem” är en verbal våldsamhet som sår frön till radikalisering och som riskerar att utmynna i verkliga våldshandlingar. Bland de värsta exemplen finns Peter Mangs i Malmö 2003-2010, Anton Lundin Pettersson i Trollhättan 2015, Theodor Engström i Almedalen 2022 och Rickard Andersson i Örebro förra året.

Men vad är det som saknas i dag som fanns 2013 när trenden såg ut att gå åt andra hållet, mot större tolerans? 

Bland annat hashtagaktivismen.

Om något kännetecknade förra årtiondets politiska samtal var det hashtagkampanjer i sociala medier, i synnerhet det som då hette Twitter. Bland exemplen finns #pldebatt, #sverigebilden #regeringen #klimatpol och #avgå. Ibland resulterade det i att en bred folklig opinion gjordes synlig. Det ledde i sin tur vidare till större organiserade kampanjer, däribland #jagärhär som började som en mobilisering för att bekämpa hat och hot i kommentarsfält och främja saklighet.

Hashtaggar blev en förekommande strategi inom stora delar inom den feministiska rörelsen. Bland kända exempel märks #inteerkvinna som spreds under februari 2016 där kvinnor bjöd motstånd mot högerextrema mäns attacker mot ensamkommande flyktingbarn. Hashtaggen var ett sätt att markera mot användningen av kvinnor som förevändning för rasistiskt motiverade attacker eller för den delen att ”skyddas” från våldsverkare. 

En annan klassiker är #knytblus som uttryckte solidaritet med dåvarande ständiga sekreterare Sara Danius i samband med krisen i Svenska Akademien våren 2018. Knytblusen blev en symbol mot patriarkalt våld inom akademiska och litterära kretsar. Internationellt märks vittnesmålsbaserade, varav den med störst genomslagskraft var #metoo.

Men numera tycks hashtagaktivismen försvunnen.

Läs mer

Känslan av ett världsomspännande simultant samtal där en hashtag kunde dominera världsflödet under några dygn är som bortblåst. 2010-talets nätkultur var mer centraliserad, medan 2020-talet är betydligt mer algoritmstyrd och fragmenterad då vissa övergett Twitter/X och gått över till Bluesky, Mastodon och Threads.

På Tiktok sprids politiska budskap genom format, ljud och virala trendspridningar. På Reddit sker mobilisering i underforum. På Instagram används stories och karusellinlägg. I inget av dessa forum samlas samtalet under en gemensam tagg på liknande sätt som tidigare. 

Frågan är då: hur organiserar vi motstånd på sociala medier på nytt? 

För vi kan bara inte låta denna oroande utveckling fortgå. I det avseendet kan jag till viss del sakna hashtagaktivismen när den var som störst förra decenniet. Visst hade den sina brister, men den förmådde åtminstone snabbt synliggöra motstånd och – inte minst – få en att känna att man inte var ensam.

Diskutera på forumet (1 svar)
Nyheter 08 mars, 2026

De stöttar Irans regering: ”Vänstern har fallit för grymhetspropaganda”

Den iranska flaggan med ”tulpanen” hölls upp av flera deltagare i fredagens demonstration. Flaggan, vars centrala emblem är en stiliserad variant av ordet ”allah”, infördes efter den islamiska revolutionen 1979. Foto: Florian Schroetter/AP & Antiimperialistisk aktion Stockholm/Instagram.

Gruppen Antiimperialistisk aktion går ut med sitt fulla stöd till Irans auktoritära regering – och uppmanar övriga vänstern att göra detsamma. ”Att ifrågasätta den iranska regeringens legitimitet och kräva dess fall under angreppet gör imperialismen en tjänst”, säger talespersonen Tesfaye Woubshet Ayele till Flamman.

”Bekämpa USA-imperialismen”, löd texten på den stora banderoll som frontade fredagens demonstration genom centrala Stockholm. 

Tåget arrangerades i protest mot USA:s och Israels bombningar av Iran och mordet på landets statsöverhuvud Ali Khamenei, som styrt Iran auktoritärt sedan 1989. I tåget höll flera av deltagarna i den variant av den iranska flaggan som infördes efter revolutionen 1979. Även porträtt av Khamenei hölls upp av deltagare.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 08 mars, 2026

Sergels skulpturer drabbar mig som viagra

”Faunen” har just vaknat. Ett verk Sergel påbörjade som 30-åring i Rom. Foto: Nationalmuseum.

Att Nationalmuseum öppnar en utställning med ärkeklassicisten Sergel låter som Tidö-fjäsk. I själva verket var han en nyskapande snuskrebell som förkastade auktoritär stelhet och som ständigt sökte de de mänskligaste konflikterna och begären.

Han föddes som nepobaby i närheten av Hötorget, var granne till Gustav III:s favoritmålare och spåddes att ta över efter pappas jobb som ”pärlstickare”, ett hantverksyrke för karlar, alltså broderare. Genom att hänga över axeln i målarateljén blev han en skicklig tecknare och banan som kunglig hovleverantör var som snitslad. Tajmingen för svenska konstnärer var perfekt, när hovet äntligen började storsatsa på inhemsk produktion och sponsra utbildningsresor söderut. 

Ändå fick Sverige underbarnet Tobias Sergel (1740–1814) något de först inte efterfrågat. Sedan älskades han ihjäl, vilket fick till följd att han än i dag är okänd internationellt. Till sist blev han belönad med att få ge namn åt det mest sterila och skitiga torg en huvudstad kan straffas med. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Okategoriserade 08 mars, 2026

”Jag vill inte att Ukraina bara ska förknippas med krig”

Konstnären Alexandra Ravskaja kom till Sverige från Odessa i december 2022 och är aktuell i grupputställningen Drömmar och hopp på Södertälje konsthall – samt på Flammans omslag med verket ”Flyglarm”, från 2023. 

Berätta om när du och din man Alexander gömde er undan Rysslands bombningar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 07 mars, 2026

SVT: s ”Mammor” får mig att aldrig vilja föda barn

Mammor gör det än mer rimligt att förbli barnlös, menar skribenten. Foto: SVT.

Efter allt tjat från politiker om att vi unga kvinnor föder för få barn hoppar SVT på kärnfamiljstrenden med serien Mammor. För det är såklart vårt fel. 

Med ett gäng influerare hoppas SVT kunna nå unga kvinnor och – antar jag – inspirera dem till att skaffa barn. Jag som varken är särskilt intresserad av barn eller influerare, klickade mig ändå in på serien när jag låg hemma sjuk häromveckan. Fråga mig inte varför. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 07 mars, 2026

Lapidus är för kär i sina stereotyper

Brottslingen och hans advokat. Ann Heberlein hade önskat mer av en modern advokatserie. Foto: SVT.

Advokaterna är snygga, kontoren dyra och kvinnorna schabloner. Jens Lapidus juristthriller Hundarna gör inget nytt av en uttjatad miljö.

Det görs inte tv-serier om alla yrken. Hur ofta kretsar en komedi runt en förskollärare? När utspelar sig ett drama på ett kommunkontor i en mellanstor stad, med kommunikatörer och strateger i bärande roller? Hur många thrillers utspelar sig i hemtjänsten på landsbygden?

Filmer och tv-serier om läkare och advokater i storstan går det däremot 13 på dussinet. Nu har SVT släppt ännu en advokatserie, Hundarna, efter en idé av juristen och författaren Jens Lapidus. Lapidus slog igenom med Snabba cash för 20 år sedan och har därefter skildrat gängkriminaliteten, ur de kriminellas perspektiv i flera böcker.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 06 mars, 2026

Ann Heberlein – du är förlåten!

Författaren Ann Heberlein gästade Flammans tv-program Grillen.

Har du sett att Ann Heberlein är ny skribent i Flamman?

Hon har skrivit med den äran – om överklasshedonism, Epstein och Gisèle Pelicot.

I går intervjuade jag henne i vårt tv-program Grillen, där hon förklarade varför hon är besviken på den moderata regering som hon själv röstade fram. Fram till 2024 var hon stabschef för Moderaterna i region Skåne och hon har skrivit flera böcker, senast Moraliskt kapital.

Där citerade hon oväntat nog Flamman flera gånger, inte minst vårt temanummer om 2014 års identitetspolitiska yra. Hon skriver där att det i dag framför allt är högern som vill vinna status genom att signalera (ond) moral – nu senast genom irrationella och hjärtlösa tonårsutvisningar.

Jag vågar dessutom påstå att en ångerfull text av en borgerlig skribent som Ann Heberlein gör större skillnad än tio Tidökritiska texter i vänsterpressen.

Många har glatts över hennes texter. Men en handfull av er har också grymtat. Ska man verkligen förlåta någon så enkelt för att ha röstat på Tidöregeringen? Andra menar att hon borde ha förstått vilken rörelse hon stödde. ”Hur kunde Ann Heberlein inte se högerns lögner tidigare”, undrar Lotta Ilona Häyrynen i Dagens ETC. ”Det här var nämligen visst vad ni röstade på. Vi har förklarat det för er hela tiden.”

Jag har flera invändningar mot det resonemanget.

Hur stängd man ska vara inför möjligheten att man själv har fel ibland?

Och hur ska man bli fler om man inte låter människor ändra sig? Inga jämförelser i övrigt men jag skulle trycka texter av en nazist som ändrat åsikt. Hur intressant vore inte det perspektivet för våra socialistiska (och andra) läsare?

Om vänstern ska vinna måste vi släppa instinkten att mästra. När någon vill ansluta borde vi i stället dra fram en stol och säga: ”Välkommen, berätta vad du har varit med om.”

Jag vågar dessutom påstå att en ångerfull text av en borgerlig skribent som Ann Heberlein gör större skillnad än tio Tidökritiska texter i vänsterpressen. Som hon säger i Grillen uttrycker hon något som många högerväljare också tänker, men ännu inte vågat säga. En majoritet av deras väljare tycker att utvisningarna har gått för långt, nu när konsekvenserna av hastigt genomdrivna reformer har blivit tydliga.

Visst kan man säga: ”Vad var det vi sade?” Men ännu bättre är kanske att säga: ”Så fint att ni tänkt om, nu fixar vi det här tillsammans.”

Läs mer

I nästa Grillen gästas vi av Fredrik Kopsch, en annan avhoppare som rentav sagt att han inte längre kan kalla sig höger. Det misstänker jag att han fortfarande är, men hans perspektiv i nya boken Utvisad är intressant.

Håller du med mig om förlåtelse? Har du förslag på gäster till Grillen?

Glöm inte att prenumerera, om du inte redan gör det.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 06 mars, 2026

Regeringen pressas om tonårsutvisningar: ”Måste gå från ord till handling”

Annika Hirvonen (MP), migrationspolitisk talesperson för Miljöpartiet, och Tony Haddou (V), migrationspolitisk talesperson för Vänsterpartiet vid pressträffen för tre veckor sedan. Foto: Henrik Montgomery / TT

Efter Åkessons utspel om tonårsutvisningar är det hög tid för riksdagen att rösta om ett stopp, menar Annika Hirvonen (MP) och Tony Haddou (V). ”Vi släpper inte det här”, säger Annika Hirvonen till Flamman.

– Nu får det räcka med ord, säger Tony Haddou, migrationspolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Tillsammans med miljöpartisten Annika Hirvonen lägger han i dag fram en så kallad ”motion av särskild händelse”. Målet: att få riksdagen att ”så fort som möjligt” stoppa de uppmärksammade tonårsutvisningarna.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 06 mars, 2026

Joel Halldorf: Gud är tillbaka på fotbollsplanen

Statyn Kristus Frälsaren i Rio de Janeiro lyses upp med en bild av Pelés brasilianska tröja. Foto: Bruna Prado/AP/TT.

Religion letade sig sällan in i det radhusområde där jag växte upp. Men det fanns undantag i 1980-talets supersekulära Sverige. Under fotbolls-VM såg vi fromma sydeuropeiska spelare som korsade sig under matcherna. 

Det blev, precis som finter och målgester, något att ta efter: en del av oss började slå ett korstecken över bröstet innan vi tog en straff eller klev in på planen. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 05 mars, 2026

Kriget mot Iran kan sluta i landets sönderfall

En herdepojke lämnar en oexploderad iransk missil som landat på ett fält utanför Qamishli i östra Syrien den 4 mars 2026. Foto: Baderkhan Ahmad/AP.

Irak, Libyen, Afghanistan: regimskiften som skulle skapa demokrati har i stället lett till kaos. I Irans fall riskerar kriget att spränga upp landet i etniska konflikter, enorma dödstal och en flyktingkris som får Syrien att blekna.

”Till Irans stora och stolta folk vill jag i kväll säga att er frihets timme är inne.” Med de orden inledde Donald Trump tillsammans med Israel ett nytt krig mot Iran.

Till skillnad från bombningarna 2025, är den amerikansk-israeliska koalitionens uttalade mål regimskifte i Iran. Det har fått en del exiliranier och andra regimkritiker att välkomna kriget. Förhoppningen är att det ska leda till frihet och demokrati. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)