– Det politiska klimatet är för tillfället rätt tråkigt. Center-vänster-regeringen har legat bra till länge och är tysta som möss för att inte riskera något innan valet, säger Anders Horn, inrikespolitisk kommentator på den dagliga norska vänstertidningen Klassekampen.
Inför valet den 10 september handlar mycket om att hålla sina positioner. Anders Horn är tydlig med var han tycker det händer saker i norsk politik. Det är högern, inte center-vänstern, som har mest politisk sprängkraft i sitt regeringsprogram. Center-vänstern med Arbeiderpartiet, Senterpartiet och Sosialistisk Venstre (SV) går till val på ett egentligen ganska otydligt program.
– Den mest aggressiva politiken bedrivs nu från Höyre. Om de får utrymme efter valet kan de komma att ändra på en hel del i Norge, säger han och menar att bland annat statligt ägande i Telenor, bankerna och Norsk hydro kan komma att säljas ut.
Dessutom har Höyre hotat med att konkurrensutsätta både posten och järnvägarna.
SV låg för cirka ett år sedan på nästan osannolika 20 procent men har sedan dess stadigt sjunkit i opinionsundersökningarna. Partiledningen har investerat mycket förtroendekapital på att en center-vänster-regering kommer till stånd och enligt Anders Horn lär den också göra det, bara alliansen vinner valet.
”Spansk linje”
– Mycket beror på om Venstre (ungefär som svenska folkpartiet) klarar fyraprocentsspärren. Om de inte gör det lär center-vänster-alliansen vinna, säger han.
Politiskt tror ha ändå det kan göra en viss skillnad från nu om det blir regeringsskifte. Vad gäller utrikespolitik lär den nya norska regeringen inta en ”spansk linje”, och omedelbart dra hem de i och för sig få men symboliskt viktiga norska trupperna i Irak. En viss skillnad lär man också se i miljöpolitiken, där den kontroversiella gaskraftverksutvidgningen troligen kommer att beläggas med strängare miljökrav. Det är åtminstone vad SV kräver.
Vad gäller fördelningsfrågorna kräver SV framför allt dagisplatser åt alla och en liknande reform som den svenska maxtaxan på dagis.
– Det lär de också kunna hålla. Det är ju inte direkt en reform som kommer att gå till historien som en av de viktigare i den norska välfärdsstaten, säger Horn.
Ingen diskussion
I Frankrike lyckades kommunisterna dåligt med att profilera sin politik när de satt med i regeringen i mitten av 90-talet. I Italien klövs Rifondazione Comunista itu när de ställdes inför hårda nyliberala förslag och lämnade regeringen. Har taktikfrågor som dessa diskuterats mycket i den norska vänstern?
– Inte särskilt mycket och det ligger heller inte i SV-ledningens intresse. De har nog en ärlig tro på att det ska gå fint att hålla distansen till Arbeiderpartiet och samtidigt bidra till regeringsarbetet. Jag tror nog dock att de kommer att finna det klart svårare än de hade tänkt sig, säger Anders Horn.
För det mindre norska vänsterpartiet, Röd Valgallians (RV), går det lite trögare, särskilt på riksplan. Men på de två ställen, Hordaland och Bergen, där de kan nå direktmandat satsar de stenhårt och ligger i opinionsundersökningarna nära mandat. I så fall kan maoisten Erling Folkvord ta plats i Stortinget igen, där han satt mellan 1993-1997. Han är en mycket populär lokalpolitiker.
En av de första sakerna en ny norsk center-vänster-regering skulle komma att göra är att se till att den nya arbetsmarknadslagen, som är generösare mot tillfälliga anställningar, aldrig går igenom. Den ska enligt planen börja gälla den 1 januari 2006.
