Varför bekräftar etablissemanget mänsklighetens vansinnesdans vid vulkanens rand? Innerst inne lider vi ju alla av civilisationsångest av vår sanslösa konsumtion. Varför låtsas ha full koll? Medge i stället vilsenheten, formulera äkta problem (i stället för rasister/fascisternas påstående att invandring har någon som helst skadlig inverkan på mänsklighetens överlevnad)!
Situationen formligen skriker efter raka frågor och ärliga svar. Jan Opöiens ”Hur avskaffas kapitalismen?” (i Flamman nr. 39/2017) känns därför befriande. Men det är inte bara Karl Marx ”profitkvotens fallande tendens” som urholkar kapitalismen, eftersom fler dödshot som Karl Marx rimligen inte kunde ana (då) har dykt upp. Gemensamt för alla problem är att lösningarna står i rak motsats till vinstintresset. Därför etablissemangens mumlande och fumlande.

Klimatfrågan är inte i närheten av en lösning. Sveriges ökande konsumtion och utsläpp måste stoppas. Partiledardebatten visade med önskvärd tydlighet att ingen – utom Jonas Sjöstedt – menar allvar. De andra pekade på allt annat: övriga världen, ny teknik, medborgarna.
Världens styrande är för fega för att upplysa folken om att; vill man rädda världen så måste vi spara resurser och ibland måste det till förbud. Starkt förenklat rör det sig om mänsklighetens överlevnad kontra vinstintressen.

Men – som tur är – har etablissemangens obstruktion mot vettiga åtgärder sina begränsningar. Mot kraftindustrins intentioner producerar fler och fler svenskar sin egen el på hustaken, flera installerar vindkraftverk. Ur kraftbolagens synvinkel är en värld där alla producerar sin egen el och dessutom skickar överskottet ut på elnätet en styggelse.

Andra hot accentuerar kapitalets osäkerhet. Vi alla har fått reklam av privata sammanslutningar som erbjuder IT-lån till vanlig ränta men utan bankernas uppläggningsavgifter. Likaledes erbjuder IT-banker (som swish) girokonton så gott som gratis. Bankerna (liksom kraftbolagen) fasar inför medborgarnas nya initiativ.

Världens styrande är för fega för att upplysa folken om att; vill man rädda världen så måste vi spara resurser och ibland måste det till förbud

Monopolen kan inte längre valfritt kväva innovationer. Vanliga medborgare kan samla kapital genom crowdfunding till angelägna projekt som utveckling av elbilar som den konventionella bilindustrin bromsat i flera decennier.
Fler och fler medborgare undandrar sig ännu effektivare kapitalets vinstjakt: Kollektiv och kooperativ delningsekonomi! Enligt den modellen kan man bilda bil-, verktygs- och cykelpooler. Man kan dela på nästan allting. Begagnatmarknaden växer också kontinuerligt.

Ingen vet vilket av ovan skissade korthuskort som rycks undan först, och när. Ett är däremot säkert: Det rör sig om genomgripande förändringar. Mer och mer makt glider från samhällenas maktcentra ner till gräsrötterna. Det i sin tur leder till att många monopol och mäktiga institutioner tynar bort. Av den enkla anledningen att ingen efterlyser deras tjänster längre.
Då är kuggfrågan: Hur klarar sig kapitalismen, utan rovdrift, utan monopolkraftbolag, utan mäktiga banker och framförallt utan ökande konsumtion?