Argentinas har en ny president: Nestor Kirchner, 52, ironiskt nog vald med bara 22 procent av rösterna, dess-utom i den första valomgången den 27 april. Carlos Menem, 72, kastade in handduken när det bara återstod några dagar till det som skulle bli den andra valomgången i söndags.
BOGOTÁ Trots att Kirchner bara fick 22 procent i den första omgången och Menem 24, visade opinionsundersökningarna att han skulle krossa Menem i den andra. Siffrorna 70–30 till Kirchners favör tycks ha fällt avgörandet för Menem att dra sig tillbaka.
Den enorma skillnaden ska också ses som ett förkrossande nederlag för den nyliberala modell Menem representerade. Så trots att den Förenade Vänsterns kandidat Patricia Walsh bara fick knappt två procent av rösterna eller nästan en miljon röster, så var Menems tillbakadragande också en seger för den folkliga revolt och organiserade massrörelse som under och efter upproret den 19–20 december 2001 fällde sju presidenter.
Det är också ett nederlag för de politiska och ekonomiska krafter Menem representerade, det spekulativa finanskapitalet, uppbackat av IMF och Världsbanken, samt USA, som i Menem hade en pålitlig kandidat för det amerikanska frihandels-avtalet Alca.
Kirchner, som också är peronist, har skickligt manövrerat och skapat folkliga broar via Lula i Brasilien och Chiles president Ricardo Lagos.
Onsdagen den 14 maj kommer att skrivas in i Argentinas historieböcker när Kirchner sa:
– Jag har inte kommit hit för att sluta fred med det förflutna, inte heller för att allt ska sluta i en simpel överenskommelse med politiska ledare, ty jag kommer inte att göra sådana överenskommelser.
– Jag tillhör en generation som inte gav efter inför förföljelsen, inför vännernas desperation eller inför det värsta repressiva system som detta land har utsatts för.
Farhågorna om en ny bundsförvant till Lula, Chavez och den allt mer bleke Lucio Gutierrez i Ecuador, florerar. Hans motståndare, som naturligtvis inte kommer att förhålla sig passiva, dolde inte att deras kandidat utgjordes av Ricardo López Murphy, före detta chef i Centralbanken under militärdiktaturen och även IMF:s man.
Samma krafter utsätter nu den nye presidenten för enorma påtryckningar för att fortsätta samma nyliberala modell som fört Argentina till den djupaste ekonomiska och sociala kris landet upplevt under modern tid.
Fiatchefen Cristiano Rattazzi har redan gett Kirchner sina ”råd” för att han ”ska agera mer likt Lula och Lagos än Chavez”. Andra företagsledare vill att Kirchner omedelbart inleder förhandlingar med IMF för att uppnå ett långfristigt lån, reaktiverar krediter, lösa problemen med statsskulden”.
Men företagsledarna ser nu Lula som ett ekonomiskt föredöme för förändringar.
Enligt ledare inom det brasilianska PT innebär det att vi står inför ett nyliberalt slut och att en ny maktbas inom ekonomi och handel kan upprättas med Brasilia-Buenos Aires som centrum – de två stora ekonomiska stormakterna i Sydamerika och potentater inom frihandelsorganisationen Mercosur.
Denna förstärkning är helt nödvändig inför den politiska offensiv och ekonomiska utpressning som USA och IMF för närvarande genomför mot Latinamerika för att Alca ska bli en realitet 2006.
