Beslutet att utesluta Kuba 1962 från OAS upphävdes förra veckan. Ett motsatt besked hade med all sannolikhet inneburit slutet på organisationen som Che Guevara föraktfullt döpte till ”USA:s Ministerium för Koloniala frågor”.
OAS-konferensen som genomfördes i den honduranska industristaden San Pedro Sula speglar väl de nya styrkeförhållandena på den amerikanska kontinenten. Alba-lägrets medlemmar, främst Honduras, Nicaragua och Venezuela gav inte USA:s Hillary Clinton något politiskt manöverutrymme i frågan. Det innebär i princip att Kuba hade rätt att i april 1961, efter USA:s invasion av ön, ha slagit in på ett annat politiskt och ekonomiskt system än det som USA-administrationen förfäktade.
Kubas regering sa i ett officiellt uttalande att landet inte är intresserat av att återvända till OAS, en organisation som har gett grönt ljus till militärkupper, interventioner och hållit tyst inför brott mot mänskligheten begångna av USA-administrationerna och deras olika lokala militärdiktatorer i Latinamerika. Men Kuba understryker samtidigt att ”Latinamerikas formidabla styrka som är på väg att födas gjorde gottgörelsen, den historiska korrigeringen och det konstruktiva fördömandet av det kränkande förflutna möjligt, trots påtryckningar, villkorande och USA:s manövrar”.
Häva blockaden
Vad Kuba och Latinamerika nu kräver är att Obama går vidare och häver den lika långa blockaden mot den karibiska ön. Sandinistledaren Daniel Ortega från Nicaragua underströk att OAS’ karaktär ”som ett instrument för Imperiets expansionistiska intressen”, inte har förändrats och därför borde upplösas. I stället bör Latinamerika och Karibien samlas i en egen organisation för att samordna sina intressen både mot USA:s som EU:s politiska och ekonomiska diktat, ett förslag som Ecuadors president Rafael Correa driver sedan flera månader.
USA:s biträdande statssekreterare för Latinamerika Thomas Shannon företrädde Hillary Clinton som lämnat konferensen för att göra president Obama sällskap till Mellanöstern. Han menade att hans regerings närmanden till Kuba representerar ”den största förändringen av vår politik mot ön under senaste fyra decennierna”. Shannon tillade att beslutet eliminerar ”ett hinder för Kubas deltagande i organisationen (OAS) samtidigt som det slår fast en process av skyldigheter och en väg mot framtiden baserad på avsikter, principer, värden och organisationens uppfyllanden”. I klartext; Kuba måste förändra sitt politiska system om landet ska bli fullvärdig medlem i OAS.
Försvar av principer
Mitt under tvådagarsdebatterna i San Pedro Sula och efter att det blivit offentligt att Kuba besegrat USA:s diktat 1962, skrev ledaren för den kubanska revolutionen, Fidel Castro Ruz, en ”reflektion” över den historiska händelsen som han avslutade med:
”Aldrig har det upplevts så mycket revolt. (…) Den 2 juni kommer att ihågkommas av de kommande generationerna. Kuba är inte fiende till freden, ej heller motvillig till utbyte eller samarbete mellan länder med olika politiska system, men har varit och kommer att vara orubblig i sitt försvar av sina principer”.
I södra Florida var det en frustrerad kubansk exil som rasade mot OAS-beslutet:
– OAS är en illaluktande pinsamhet, sa de republikanska kongressledamöterna Mario och Lincoln Diaz-Balart. De kräver nu att USA-kongressen ska dra in sina anslag till OAS.
