Sveriges grundlag bygger på vad som kallas folksuveränitetsprincipen. Det råder en klar rangordning mellan statens tre element: riksdag, regering och förvaltning. Riksdagen är ansvarig endast inför folket, regeringen ansvarar inför riksdagen och förvaltningen leds av regeringen. Detta är den parlamentariska demokratins mest konsekventa form.
Olika högerintressens angrepp hotar idag folkstyret. Angreppen bygger på tanken att delar av statsmakten bör göras ”oberoende”, det vill säga oberoende från demokratin. Ett exempel är riksbanken. Från att ha varit riksdagens organ leds den nu av en ”oberoende” styrelse, vars beslut riksdagen inte får påverka. Styrelsen sköter enväldigt räntepolitiken. Och detta sker utifrån en gammal liberal teori om räntans roll, som torpederades av reformekonomen Keynes redan 1935.
Tidigare hade riksdagen sina egna revisorer, som skulle granska regeringen och offentlig verksamhet i övrigt. Regeringen hade sitt organ – riksrevisionsverket – som granskade statsförvaltningen. Sedan ett antal år har vi fått en ”oberoende” riksrevision. Den bestämmer själv godtyckligt vad som ska granskas. Regering och riksdag har tappat kontrollen över statsförvaltningens ekonomiska tillstånd.
Samtidigt förs en ideologisk propaganda med syfte att lamslå regeringens makt att styra förvaltningen. En central för denna propaganda är ett organ kallat Näringslivets demokratiråd. Propagandan går ut på att förvränga den paragraf i grundlagen (RF 11:7) som begränsar regeringens styrmakt över statsförvaltningen. Paragrafen undantar ärenden som gäller tillämpning av lag eller rör enskild person eller kommun. Propagandan påstår att begränsningen gäller alla ”enskilda ärenden” – vilket skulle betyda alla ärenden, göra regeringen maktlös och skapa en sig själv styrande byråkrati.
Dessa antidemokratiska tänkesätt – som har stort inflytande inom EU – har inte fått något effektivt motstånd från vänster. Att flertalet inom v-gruppen i riksdagen röstade för en ”oberoende” riksrevision antyder en kunskapsbrist om vad folkstyre innebär.