Det ska bli möjligt att få tala exempelvis samiska eller romani chib hos myndigheter. Jämställdhets- och integrationsminister Nyamko Sabuni presenterade nyligen regeringens strategi för de nationella minoriteterna. Minoritetsgrupper gläds åt beskedet, men samtidigt finns frågetecken kring vilken praktisk betydelse förslagen har.
Ett nytt inslag är att myndigheter som Försäkringskassan och Skattemyndigheten blir skyldiga att kommunicera på minoritetsspråken om det efterfrågas. Detta ska ske oavsett var i landet man bor.
Även förvaltningar blir skyldiga att använda minoritetsspråken i de kommuner där det finns stora minoritetsgrupper. Övriga delar av förslaget gör att det lagliga skyddet för minoriteterna ökar. För hela förslaget avsätts 90 miljoner kronor istället för tio miljoner som tidigare.
Nils Gustav Labba från Samiskt informationscentrum är försiktigt positiv till reformerna.
– Varje enskild reform är ännu inte klädd i pengar, men det finns massor i det här som stärker samiskan, säger han.
Europarådet och riksdagens konstitutionsutskott har tidigare kritiserat Sverige för att inte göra tillräckligt för de nationella minoriteterna. Minoritetsgrupperna har inte fått vara tillräckligt delaktiga i beslut som gällt dem och det starka diskrimineringsskyddet har inte alltid fungerat i praktiken. Något som drabbat framför allt romer.
– Erfarenheterna visar att implementeringen av minoritetspolitiken inte fungerat. Därför presenterar vi det här nya lagförslaget, uppgav Sabuni.
Höjd status
Följderna av regeringens strategi blir en ny syn på de språk som berörs av lagändringarna.
– Det är viktigt att vara föregångare. Nu kan samiskan användas som ett kommunikationsspråk. Det är viktigt att man har gett språket en höjd status, menar Labba.
Behovet av reformerna i vardagen är mer oklart. Hur många som kommer att använda sig av minoritetsspråken i kontakten med myndigheter och förvaltning går ännu inte att förutspå.
– I det praktiska har det inte funnits så mycket behov tidigare, säger Labba.
Vid en rundringning till minoritetsgrupper som faller utanför de bekräftade som ”nationella minoriteter” verkar det heller inte finnas intresse av reformer i den riktning som föreslagits.
– Ibland finns inga broschyrer på turkiska när det finns på upp till 20 språk representerade i viktiga ämnen. Då protesterar vi och oftast får vi rätt att få ut informationen på vårt språk. Det finns redan mycket material på turkiska, säger Adem Okur från Turkiska riksförbundet. Vi får redan stöd. Det finns tolkar nästan överallt där det behövs, fortsätter Okur.
Fortsatta brister
En höjd status och möjligheter att använda minoritetsspråk har varit glädjeämnen för de berörda minoritetsgrupperna, men fortfarande finns det brister i det statliga stödet till exempelvis samiskan som språk. Där efterfrågas fortsatta satsningar för att främja minoritetskulturer.
– Man kan ju önska sig större insatser på läromedels- och litteraturutgivning och satsa mer på samiska medier. Det finns egentligen ingenting idag och det finns många eftersatta områden där. Sådant vi får fortsätta att diskutera, men just nu är det ändå ett steg i rätt riktning, säger Labba.
BAKGRUND: Sveriges nationella minoriteter
De officiella minoritetsspråken är finska, jiddisch, meänkieli (tornedalsfinska), romani chib och samiska.
Källa: Integrations- och Jämställdhetsdepartementet
Rätt till skriftlig kommunikation på minoritetsspråk rör kontakter med Skatteverket, Försäkringskassan, Justitieombudsmännen, Justitiekanslern och Diskrimineringsombudsmannen.
