– Det fanns en sorts revolutionär undertryckt potential runtom i världen och Europa, som lades på is i och med första världskriget.
Det säger Helene Carlbäck, historiker med inriktning på Östersjöstudier, vid Södertörns högskola.
– I början av 1917 kan man säga att i många länder, bland annat i Sverige, börjar den här enheten rämna, mellan partier där även arbetarpartier ställer upp bakom sina regeringar. Den enheten rämnar när kritiken mot dyrtid och livsmedelsbrist blir så stark. Den tändande gnistan är Petrograd. Historien innehåller gnistor, men förutsättningarna måste finnas. Även ryska revolutionen startade på grund av kriget, i och med kvinnodagen den 8 mars, då kvinnorna demonstrerade mot samma sak som svenskarna.

Det som kom att bli Sovjets kvinnopolitik blev en inspiration för den svenska kvinnorörelsen.
– Bolsjevikisk lagstiftning under 1920-talet är i vissa fall väldigt tidigt ute. Det gäller till exempel äktenskapslagens upplösande 1926, då man jämställer samboförhållanden med äktenskap. Sedan gick det i vågor i Ryssland, därför man låg före både praxis och folkopinion. Det går inte att försöka radikalisera befolkningen uppifrån. Bönderna var inte alls med på den oerhört radikala lagstiftningen att man kunde skilja sig och få hälften av tillgångarna. Stalin blev också tvungen reformera detta senare.
– Aborterna är något som varit en självklarhet under lång tid i Ryssland. Även om det kriminaliserades 1936 så hävdes förbudet 1955 igen, efter Stalins död. Sedan har detta med yrkesarbetande kvinnor funnits i Ryssland länge. Men trots det har det hela tiden funnits löneskillnader i Ryssland, och idag finns ingen rörelse mot dessa, som det finns i Sverige.
– Kvinnorörelsen i Sverige använde som exempel den sovjetiska könspolitiken, med kvinnor i arbete och utbildning.
Men den positiva bilden av situationen för kvinnorna i Sovjetunionen, var delvis förskönad, påpekar Carlbäck.

– Den ryska kvinnan fick bära dubbel arbetsbörda. Staten och samhället gick inte in och hjälpte till på det sättet man hade lovat, med all service så att det inte skulle vara så tungt att yrkesarbeta och ha barn. Och någon diskussion om männens roll i familjen hade man överhuvud taget inte någonstans.
Helene Carlbäck tror att synen på ryska revolutionen i Sverige har förändrats.
– Jag tror den ses mycket mindre positivt. Jag vet inte hur mycket människor skiljer mellan februarirevolutionen och oktoberrevolutionen, men bilden av ryska revolutionen har nog varit mer positiv tidigare. Nu kopplas den ihop mer med Stalintiden. Och det anses att ryska revolutionen på något sätt naturligt leder fram till stalinismen. Men jag har inte sett några undersökningar kring hur folk ser på revolutionen.
Helene Carlbäck vågar sig ändå på att spekulera i hur ryska revolutionen kommer att betraktas i framtiden.
– Jag kan tänka mig att man kommer att se den som en viktig moderniserande faktor. Men man kan också tänka sig den andra varianten, att den befäster sig som inledningen till ett extremt århundrade, i negativ bemärkelse, i Rysslands historia.