– Jag vill ha så höga förväntningar som möjligt på ett samarbete. Jag tror inte alls på att tona ned sina hjärtefrågor. Då har vi störst chans att lyckas, inte genom att göra tvärtom för att försöka slippa en svekdebatt.
Det säger Lars Ohly, som kommit upp till Flammans redaktion för att prata om oppositionssamarbetet över en lunch. När vi träffas har det gått ungefär en vecka sedan de rödgröna arbetsgrupperna sammankallades för första gången. Lars Ohly beskriver mötet i positiva ordalag.
– Det var bra stämning, öppen attityd och ingen hierarki, utan uttalat att det här var ett samarbete mellan tre partier på lika villkor.
Samtidigt säger han attityderna varierar i de olika grupperna, beroende på vilka frågor de arbetar med. Det han ser som enklast att komma överens om är den så kallade återställningspolitiken. Det vill säga att återställa a-kassan och andra försäkringssystem till tidigare nivåer.
– Samtidigt måste vi vilja något mer. Det är inte så offensivt att gå till val på att säga att vi vill göra allt som det var innan borgarna tog makten.
Det nystartade samarbetet mellan socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet har inte varit helt okontroversiellt. En del har pekat på den borgerliga alliansen, där de mindre partierna har haft svårt att profilera sig. För en tid sedan valde en ledamot att avsäga sig sin plats i vänsterpartiets partistyrelse på grund av att han ansåg att samarbetet tvingade in vänsterpartiet i en högerpolitik.
– Det är klart att det finns risk för att små partier slukas upp, säger Lars Ohly. Jag var i Norge nyligen. Sosialistisk Venstre tog mycket stryk i början av regeringssamarbetet, men nu börjar man känna att man faktiskt tjänar på det.
Lars Ohly ser inte något skäl till att vänsterpartiet ska ändra sin politik, utan snarare att de tre partiernas olikheter är en styrka.
– Det är klart att vi kommer att behöva gå med på kompromisser, men man får inte göra kompromisserna till sin egen politik.
Hur långt kan man gå i kompromissande, vad skulle kunna få vänsterpartiet att lämna samarbetet?
– Det vill jag inte spekulera i, säger han och skrattar. Det är faktiskt det sista jag vill spekulera i just nu, utan nu sätter vi igång med samarbetet och vill att det ska bli så bra som möjligt.
Samtidigt påpekar han ändå att partiet inte är ”surrat vid masten”.
– Man bryter självklart inte ett sådant här samarbete för att man tycker att något är lite dåligt, men vi måste även kunna stå för, och vara stolta över, politiken som förs.
Vänsterpartiet har fått kritik, både internt och utifrån, för att ha gett vika om budgetreglerna. I synnerhet när både vissa borgerliga ekonomer och delar av socialdemokraterna börjat hävda att reglerna inte är nödvändiga.
– Jag tror det är en trovärdighetsfråga för Mona Sahlin. Hon har inte det förtroende från ekonomiska makthavare som Göran Persson hade. Därför blir det viktigt att visa att man inte slarvar med statens finanser. Det hade varit mycket svårare att samarbeta med ett parti som var politiskt övertygat om att reglerna var bra. Men som det är nu kan de mycket väl ha spelat ut sin roll inom något år.
Miljöpartiet har förut visat att man helst vill se ett samarbete med enbart socialdemokraterna. Partiet har tidigare även gjort upp med de borgerliga i vissa frågor. Men på frågan om det hade varit mer idealiskt med ett samarbete med enbart socialdemokraterna svarar Ohly ändå nekande. Han tror att det finns en opinion, även i miljöpartiet, för att ha med vänsterpartiet.
– Det är svårt att säga hur stor den är, men miljöpartister har hört av sig till mig och uttryckt sitt stöd under splittringsdebatten.
Han drar även paralleller till Norge, där Sosialistisk Venstre sitter i regering tillsammans med Senterpartiet och de norska socialdemokraterna.
– Våra vänner i Norge har varit väldigt tydliga med att det är bra att vara tre i regeringen, även om Senterpartiet och Sosialistisk Venstre står långt ifrån varandra i de flesta frågor. Det blir betydligt svårare för ett större parti att vara maktfullkomligt, när det måste ta hänsyn till två mindre partier istället för ett.
/Anne-Li Lehnberg
”Beslut i sakfrågor ska inte tas i slutna rum”
Nisha Besara, chefredaktör för Dagens Arena, menar att samarbetet var oundvikligt. Efter valet 2006 såg väljarna alliansens alternativ, med flera partier, och hädanefter kommer det att finnas en ovilja att rösta på ett parti utan att veta hur ett regeringsunderlag kommer att se ut.
– Om de rödgröna inte hade bestämt sig för att göra såhär, hade det varit en akilleshäl inför valet. Valtaktiskt och valtekniskt är det bra, för det är den enda möjligheten att återta makten – men långsiktigt hoppas jag att det uppluckras för det är inte bra för demokratin.
Det är ingen risk utan ett faktum att vi gått mot ett tvåpartisystem, säger Besara.
– Tyvärr.
Det rödgröna samarbetet kan nu göra att fokus kan flyttas, från frågan om enighet till att handla om sakfrågor.
– Men däremot behöver det inte innebära att sakfrågor ska beslutas i slutna rum på Bommersvik, utan man ska ta debatten öppet och fortfarande utgöra tre olika alternativ.
Hittills har Mona Sahlin varit tillbakadragen, menar Nisha Besara, medan v och mp har gått ut tydligare kring sina frågor.
– Det finns en viss kultur i socialdemokraterna att inte ta några offentliga debatter, att utåt vara överens. Men det är lite annorlunda nu när det handlar om tre partier. Den här rädslan att uppfattas som splittrande är alldeles för stor.
Hon påpekar att alliansen vann valet trots att den var oense i många frågor.
Maria Ferm, ett av Grön ungdoms språkrör, säger också hon att det är viktigt att vara tydlig med att man är tre olika partier.
– Annars blir det som i alliansen, där partierna smält ihop så man nästan inte ser någon skillnad på dem. Det är det bara moderaterna som tjänar på.
Miljöpartiets omsvängning om EU och trupper i Afghanistan ser hon inte som en anpassning till socialdemokraterna, utan snarare en process där man faktiskt har ändrat åsikt.
Grön ungdom har inte någon avvikande uppfattning från partiet.
– Nej, vi kan föra fram åsikter internt, säger Ferm, men det är ändå miljöpartiet man röstar på. Det vore att luras att säga att vi tyckte annorlunda än partiet.
Riksdagsledamoten Gunvor G Ericson (mp) sitter i rödgröna arbetsgruppen för välfärd och rättvisa. Kanske finns mer som förenar partierna än folk vet, säger hon.
– Inom flyktingpolitiken står v och mp nära varandra och det kan också finnas fler öppningar. Som Lars Ohly sa så har vi röstat lika i utrikesutskottet tidigare.
Hon är inte orolig för det egna partiets profil.
– Ser man till de åtta år som vi samarbetat tidigare, känner inte jag att miljöpartiet eller vänsterpartiet har fått stå tillbaka. Ska man ha ett samarbete får man också respektera varandras olikheter.
Medlemsomröstningen om EU, som miljöpartiet håll i höstas, handlade inte alls om att få vara med i samarbetet, utan om miljöpartiets syn på EU inför klimatarbetet, säger hon.
– Och det var viktigt att ha en demokratisk process kring detta i vårt parti – till skillnad från hur centern hanterade frågan om kärnkraften.
Finns det någonting som kan dyka upp före valet 2010, som gör att det rödgröna samarbetet inte håller?
– Det finns det säkert men vi vill ju ha en annan regering än den som är nu.
– Det finns säkert de som tycker det här är fel sätt och att man hellre ska jobba i opposition ett tag innan man sätter sig i regering. Men är man i regeringsposition har man makt att förändra. Och jag tycker inte vi ska ha borgerlig regering – särskilt för välfärden och tryggheten.
/Lena Malmberg
OPINIONSSIFFROR
Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren kommenterade den 25 januari opinionsläget på sin blogg. Han skriver att sverigedemokraterna måste räknas in i prognoserna och pekar på att det är lika troligt att kristdemokraterna åker ut ur riksdagen, som att sverigedemokraterna kommer in. ”Och vi vet att alliansen kommer att stödja sig på sd om de blir riksdagsparti. Därmed är också blocken just nu ganska lika.”
Regeringens opinionssiffror har stigit sedan oppositionssamarbetet presenterades. Oppositionens ledning har därmed minskat, fram till i måndags, då en Sifo-mätning visade att oppositionen tar tillbaka lite av sin förlust. Gapet mellan blocken är nu 7,1 procent. Regeringssidan har 44,1 procent av väljarsympatierna. Oppositionen har 51,2 procent. Sverigedemokraterna hamnar under fyraprocentspärren i Sifos februarimätning. Mp får 7,7 vilket är det högsta sedan valet 2006. Socialdemokraterna får 37,9 och vänsterpartiet 5,6 procent.
