EU-parlamentsledamoten Bairbre De Brún, klädd i ljuslila dräkt, tar emot mig i ett spartansk möblerat tjänsterum i parlamentsbyggnaden i Bryssel. Inga tavlor, affischer eller flygblad hänger på väggarna.
När Irland blev en självständig republik delades ön upp i två delar. 26 av 32 grevskap fick tillhöra den katolska republiken och de resterande sex grevskapen blev en del av Storbritannien. Irländska Republikanska Armén, IRA, har under flera decennier med våld försökt få britterna att lämna ön och strävat efter att Nordirland ansluts till Republiken Irland.
– Vi får inte glömma att våldet som utövats mot minoriteten i de sex grevskapen har sanktionerats av brittiska staten och dess institutioner, säger Bairbre De Brún som konsekvent använder termen ”de sex grevskapen” om det de flesta av oss i dagligt tal kallar Nordirland.

Oskyldiga sprängs i bitar
Bairbre De Brún berättar om våldet och terrorn som befolkningen på ön fått utstå i mer än tre decennier. Oskyldiga har skjutits ihjäl i eldstrider och sprängts i bitar när bomber har apterats på pubar och i köpcentra. Katoliker har öppet diskriminerats till exempel när det gäller rätten till arbete och bostad.
Efter oroligheterna i slutet av 60-talet sände britterna trupper till Nordirland för att jaga misstänkta terrorister. Många fängslades och internerades utan rättegångar. Det var då IRA trappade upp sina terrorhandlingar. Mord och sprängattentat blev ett vapen i kampen för att få bort britterna från ön.
Sinn Fein betraktas som IRA:s politiska gren. Men på senare tid har Sinn Fein mer och mer arbetat för att få bort kopplingen mellan de båda organisationerna.
– Det finns inget organiserat samarbete mellan Sinn Fein och IRA, säger Bairbre De Brún.
– Vi har naturligtvis samma bakgrund men Sinn Fein är ett respekterat politiskt parti. Man kan säga att partiet är ett resultat av folks vilja att leva i ett enat Irland utan fruktan för våld och terror.
Hon är mån om att framhålla partiets socialistiska hållning.
– Vi slåss för kvinnors rättigheter, vi vill ha en stark offentlig sektor, och vi är emot privatiseringar. Vi arbetar för arbetarklassen, för de utsatta i samhället och mot rasism och orättvisor. Det känns inte svårt för oss att kalla oss för socialister, säger De Brún vars parti ingår i vänstergruppen GUE/NGL i EU-parlamentet.
1993 inleddes fredsprocessen då Storbritannien förklarade att det brittiska styret över Nordirland kan upphöra om en majoritet av folket vill det. Efter många turer, förhandlingar och bakslag lyckades man nå enighet. Den 2 december 1999 fick Nordirland sitt självstyre.
– Folk var trötta på mer än 30 års strider. Det fanns ett tryck underifrån på att få lugn och ro, att få leva ett värdigt liv i ett land med stabila institutioner, berättar Bairbre De Brún.
– Tyvärr finns det krafter som inte vill ha en fredlig lösning. Unionisterna vill inte att avtalet och uppgörelsen ska lyckas. De skräms av ett enat Irland. Många av Unionisterna är kanske rädda för att de ska trakasseras av oss såsom de har trakasserat oss i decennier. Där har vi ett stort ansvar att visa att de har fel.

Fein avfärdar kraven
En stor stötesten under åren har varit IRA:s vapenlager. Unionisterna har krävt att IRA måste lämna ifrån sig sina vapen innan Sinn Fein får plats i en provinsregering. Sinn Fein har avfärdat de kraven med att vapnen är en fråga för IRA och inte för Sinn Fein. Nu senast har IRA anklagats av polisen för att ha genomfört ett spektakulärt bankrån där rånarna kom över motsvarande 370 miljoner kronor. IRA har bemött anklagelserna med att dra tillbaka sitt löfte om att avrusta. Bairbre De Brún är ändå optimistisk.
– Vi måste räkna med att det finns krafter som vill sätta käppar hjulet. De mest extrema av våra politiska motståndare vill ju skrota fredsavtalet från 1998. Men vi kommer att försvara avtalet så långt det går.
– Om tio år har vi ett enat Irland där det råder jämlikhet mellan individer som respekterar varandra. Ett samhälle utan våld och konfrontationer och där folk kan leva ett gott liv, säger hon.