Inrikes 06 december, 2007

– Omöjligt påverka regeringens agenda

Wanja Lundby-Wedin är jetlagad efter en resa till Colombia. Imorse försov hon sig och hann bara få i sig en alldeles för liten smörgås. Hon är LO:s ordförande och numera ordförande för Europafacket.
– Jag tänker inte på mig själv som kvinna på toppen. Jag känner styrka i att vara vald av medlemmarna.
Visst finns manliga strukturer i hennes vardag.
– Självklart. Det som Gudrun Schyman pratar om, könsmaktsordningen, den finns. Många män använder härskartekniker, medvetet eller omedvetet. Men jag har varit med länge. Jag kan bli nästan full i skratt och tänka: Tror de verkligen det biter på mig?
Vid första styrelsemötet som nyvald ordförande, gjorde Wanja Lundby-Wedin klart: Korridorsbeslut accepteras inte. Både diskussioner och beslut ska ske runt mötesbordet.

Hon vill se en ny regering vid valet 2010. Det ska ske framför allt genom att berätta om regeringens politik. Wanja Lundby-Wedin tycker att alliansen dolde sin verkliga agenda i valet, att sänka ersättningsnivåerna. Men sedan sade de att de hade väljarnas mandat att göra förändringarna.
Ett exempel på väljarnas sätt att resonera, fick Wanja Lundby-Wedin när hon i valrörelsen var ute på en industriarbetsplats och ville tydliggöra hur alliansens politik skulle slå. Invändningarna var att den där Lars Danielsson skulle få två miljoner i avgångsvederlag. Väljarna var irriterade på makthavarna. Det hjälpte inte att Wanja Lundby-Wedin försökte säga: Men borgarna kommer ju att förändra er vardag!
– Nu har vi under året gjort allt för att påverka regeringen. Men det är nästan omöjligt. Hearingar och remissvar är ett spel för gallerierna. Vi kan inte hålla demonstrationer varje månad. Vi höll demonstrationer förra året mot a-kasseförsämringar. Och nu ska vi hålla en manifestation den 19 december mot orättvisorna. Vi har försökt att få in debattartiklar men det är nästan omöjligt. Det är inte medialt intressant att LO klagar på regeringen. Det skulle bara vara intressant om vi angrep socialdemokraterna. Regeringen har hållit ett antal hearingar och jag har varit på två, men sedan sa jag att jag inte tänker gå på fler. Remissyttranden eller vad du vill, regeringen lyssnar inte på någon. Lyhördhet finns inte i deras vokabulär.
Regeringens höjda avgifter och slopad avdragsrätt i a-kassan, har kostat LO 110.000 medlemmar på tio månader.

Går det att återställa a-kasseersättningarna?
– Ja, det gör de. Vi vill även se ett högre tak. Majoriteten har idag ett för lågt tak och får inte ut full ersättning.
Vissa frågor är extra viktiga för kvinnor i arbetslivet, såsom löner, rätt till heltid och också arbetsmiljö.
– Det är en stor andel kvinnor som slås ut på grund av dålig arbetsmiljö.
– Vi måste visa att det sker en exploatering i Sverige. Det är ju exploatering när man kan slås ut för att man inte presterar precis hundra procent alltid.

Varför kan ni inte bara kräva 200.000 offentliga jobb?
– Det finns inte finansiering. Det offentliga är beroende av det privata. Med ett sådant krav har man gjort medlemmarna en otjänst när lågkonjunkturen kommer. Man måste se till hela ekonomin. Hög sysselsättning är lika viktig som låg arbetslöshet.
Men det borde vara ett grundkrav att kommuner och landsting med rödgrön majoritet ger rätt till heltid, menar hon.

Det råder kompakt borgerlig dominans inom media, framhåller Wanja Lundby-Wedin. Men det måste gå att visa att facket inte är ett med makten.
– Medlemmarna känner en stark yrkesstolthet. Det är därför vi har som devis till LO-kongressen 2008: Världens bästa jobb. Även om det fortfarande finns mycket att göra.
Facket har förlorat 25.000 medlemmar årligen under den senaste perioden. Det är en strukturell förändring, säger Wanja Lundby-Wedin.
– Men vår organisering måste bli bättre och det gäller att nå ut till ungdomar.
LO har nyligen gjort ett remissvar om arbetskraftsinvandring. En het fråga, som också varit uppe i Flamman, är rätten för papperslösa. LO kräver att papperslösa ska få rätt att stämma sin arbetsgivare och kunna få ut skadestånd och retroaktiv lön.

Varför kan inte papperslösa få någon form av amnesti eller garanterad rätt att stanna?
– Jag känner oerhört starkt med de papperslösa. Men om vi skulle ge amnesti skulle det sedan komma hit flera, skulle vi då ge amnesti till dem? Vi kan inte bara fylla på. Vi måste hitta en bättre ordning.
– Vi vill kunna förhandla för papperslösa. Det är svårt att organisera illegal arbetskraft. De papperslösa vill inte vara papperslösa.

Men varför har ni sagt ja till jobbsökarvisum?
– Vi skulle annars vara de enda som säger nej. Men vi ställer krav: Avkriminalisering av papperslösa. Facket ska kunna yttra sig över inom vilka yrken som behöver arbetskraft. Löner och anställningsvillkor ska kunna kontrolleras. Dessutom vill vi följa upp reglerna efter en tid.

Men om man slängs ut efter tre månader kommer man att tvingas ta jobb till dåliga villkor.
– Vi ser också den risken. Men om vi inte har en öppen invandringspolitik så kommer papperslösa att förbli papperslösa. Systemet måste vara öppet så vi slipper en press på lönerna nedåt. Vi ska arbeta för medlemmarna, men inte på bekostnad av någon annan.

LO har nyligen tackat ja till en inbjudan från arbetsgivarna att diskutera ett nytt huvudavtal. Det förra träffades 1938 i det så kallade Saltsjöbadsavtalet.
– Men vi har inte alls haft samtal sedan i juni och något sorts utkast finns verkligen inte. Vad har han fått det ifrån? säger Wanja Lundby-Wedin när hon tittar på Flammans artikel med arbetsrättsexperten Kurt Junesjö (nr 38-07).
Wanja Lundby-Wedin medger att LO känner en press, eftersom regeringen visserligen säger sig värna ordningen på arbetsmarknaden – men inte har lovat något efter nästa mandatperiod.
– Det är lätt att säga att de vill värna ordningen på arbetsmarknaden, men om kd kan få in ett vårdnadsbidrag, kanske centern kan få igenom sina krav.
Däremot tror hon inte att moderaterna kan utmana ordningen på arbetsmarknaden inom en nära framtid.
– Moderaterna har försökt bli ett brett parti. De kan inte utmana facket hur långt som helst.
– Skälet till att vi kan tänka oss de här förhandlingarna är att vi tycker det ska vara arbetsmarknadens parter som träffar avtal, och att det inte ska ske via lagstiftning. Anledningen till att vi dröjt med att svara på inbjudan, är att arbetsgivarna skriver att de vill diskutera konfliktregler och anställningsskydd.
En första sondering mellan parterna kan ske före jul, säger Wanja Lundby-Wedin. Men det är för tidigt att säga när de verkliga förhandlingarna kan komma igång. Det hänger ju på tre parter, inklusive PTK.
– För det första måste vi komma överens om gemensamma fakta. Vi kan inte ha helt olika bilder av hur verkligheten ser ut.
– LO vill lyfta upp ett antal frågor i förhandlingarna. Framför allt rätten att komma in på arbetsmarknaden för dem som varit utanför länge eller aldrig kommit in. Det handlar främst om nya svenskar och ungdomar.

Hon säger att hon inte vill sätta staket kring diskussionerna innan de startat. Men att det finns frågor som LO inte ser som förhandlingsbara.
– Vi förhandlar inte om de lagstadgade rättigheterna. Det handlar om att se över HUR parterna samtalar på arbetsmarknaden.

Vad har ni att erbjuda arbetsgivarna?
– En stabil arbetsmarknad. Och en väl fungerande lönebildning.
– Det vi har att vinna är att arbetsgivarna ställer upp för kollektivavtalet.
Kritik har kommit mot att förhandlingspositionen är för svag, i och med att fredsplikt råder efter en nyligen avslutad avtalsrörelse.
– Blir vi inte överens så kan vi lyfta frågorna inför nästa avtalsrörelse. Men just nu har vi tid på oss. Vi har inget som helst intresse av att komma överens om något som är dåligt för medlemmarna!
– Det är viktigt att se att regelverket kring konflikter, rätten till sympatiåtgärder och att försätta en arbetsplats i blockad, är oerhört centrala för facket. Men för den enskilde medlemmen kanske rätten till heltid är viktigare, eller rätten att komma in på arbetsmarknaden.
I Colombia träffade Wanja Lundby-Wedin fack och arbetsgivare för att ställa gemensamma krav gentemot regeringen. Helgens ledighet åts upp av resan. Men kommande helg ska hon inte jobba. Hon försöker få mycket tid tillsammans med man, barn och barnbarn.
– Nu ska jag få ett barnbarn till! Den här gången blir jag mormor.

Kommentar/Kultur 05 december, 2025

Alice Aveshagen: Med Birkinväskan på klubben är jag rebell

Skribenten med sin kappsäck full av äventyr. Foto: Privat.

Alice Aveshagen ser en nymoralism som förvandlar drömmar om lek till döda investeringsobjekt. Det som en gång var symbolen för frihet har blivit en behållare för moral.

Är din pojkvän pinsam? Glöm det! Nu är det din Birkinväska – om du får för dig att släpa med den på middag.

Tiktokvideor där kvinnor visar upp sina 35-centimeters Hermèsväskor på restauranger har bemötts med en flod av moralisk indignation. ”Inte Birkin på Nobu” (en sanslöst dyr restaurangkedja), ”Smaklöst.” En annan tillrättavisar: ”Det skriker nyrikt.” ”Läs av rummet.”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 04 december, 2025

Kritik mot TT:s upphovsrättsväktare: ”Vem får betala?”

Pressfotograf i arbete inför Nobelfesten. Sedan 2018 anlitar Tidningarnas Telegrambyrå firman Copyright agent. Foto: Anders Wiklund/TT, Christine Olsson/TT (montage).

Danska Copyright Agent ser till att TT Nyhetsbyrån får betalt för sina bilder när de kopieras gratis på nätet, med automatiska fakturor som retat gallfeber på många. Är upphovsrättsfirman fotografernas främsta försvarare – eller fattiga föreningars fiende?

För över ett år sedan skrev företrädare för granskningsföreningen Gigwatch en debattartikel om gigekonomin i Svenska Dagbladet. Artikeln illustrerades av tidningen med ett foto från nyhetsbyrån TT av ett Uber Eats-bud på moped. 

Föreningen lade sedan upp en skärmdump av artikeln på ”sin domän”, närmare bestämt sitt Instagram-konto – ett beslut som nu kan komma att kosta dem över 3 000 kronor.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (1 svar)
Reportage 04 december, 2025

Amanda Lind: ”Ingen ska känna att Miljöpartiet ser ned på dig”

Amanda Lind rättar sig när hon råkar definiera partiet som en del av ”vänstern”. Foto: Lisa Mattisson.

Vik hädan, puritaner. Inför valet vill Miljöpartiet hellre prata om rättvisa än livsstilsval. Flamman kollar hockey, pratar tro och äter hamburgare med Amanda Lind.

På O’Learys, den enorma sportbaren vid Globen, flimrar och blinkar skärmar ikapp med julbelysningen. Grupper av män i rutiga skjortor spanar mot tv-apparaterna med skummiga halvlitersglas framför sig.

I en del av lokalen dit ljuset inte når får jag syn på den karakteristiska silhuetten, Amanda Linds. Vi ska kolla matchen med hennes hemmalag Luleå, äta och prata. Amanda, Miljöpartiets språkrör sedan 2024 och kulturminister i Magdalena Anderssons regering 2019–2021, vinkar åt mig.

Strax därpå anländer fotografen, och språkröret börjar rafsa fram något ur sin väska. En halsduk i svart och guldgarn med lagets emblem. Gubbarna runt bordet ler mot Amanda när hon poserar med sin Luleåhalsduk. Snart drar matchen i gång.

Jag försöker att föreställa mig Amanda Lind i hockeyskydd och frågar om hon spelar själv.

– Nej, men jag var en del av hockeykulturen. Mina bästa vänners pappa skötte klockan i ishallen.

Där satt tjejerna ofta och tittade, och senare blev det ståläktaren. När de var 16 tog Luleå sitt första SM-guld. När hon pratar om sin hembygd blir norrländskan bredare.

– Det var stort för staden. Och jag var ju där! Luleå är mitt lag. Nu ligg’ vi som tia i tabellen av fjorton lag, det är ju inte så bra.

Motstånd. En ensam Luletröja bland Leksandsfansen. Foto: Lisa Mattisson.

Luleå, staden med både arktiskt klimat, högskola och kulturliv men med bara drygt 80 000 invånare lade grunden för en särskild sammanhållning, minns Amanda Lind. Numera bor hon med sin familj i Härnösand, där hon också klev in i politiken på heltid.

– Det finns en norrländsk anda. Den är karg och liksom ”här reder vi oss själva. Ingen kommer att hjälpa oss ändå, så det är lika bra”. Lite så.


Amanda Lind säger att hon läser både Flamman och ETC. Men hon har också noterat att högersajterna tar allt mer plats. Och vänstern har inte varit så bra på att stötta varandra, tycker hon. Eller kanske har vi varit för hövliga i debatten, funderar hon.

– När Timbro och Oikos lanserade sitt Tidö 2.0 slog det mig hur dålig den progressiva rödgröna sidan är på att lägga fram de stora visionerna och stå för dem.

Maten kommer in. En vanlig hamburgare till mig, oumph-quesadillas till Amanda.

Alla vet hur illa det är: 2025 ser ut att bli ett av de tre varmaste åren sedan mätningarna började, regeringen har rekordsabbat sin egen redan oambitiösa miljöpolitik och det just avslutade Copmötet liknade mest en tävling i ghostning.

Hur är det möjligt att ni inte når mer än knappt sju procent i den senaste opinionsmätningen, trots larmen?

– Vi får ofta kritik för att vara orealistiska. Då har det hänt att vi backar, förklarar hon.

Det finns en norrländsk anda. Den är karg och liksom ’här reder vi oss själva. Ingen kommer att hjälpa oss ändå, så det är lika bra’.

– Det tycker jag att vi ska sluta med. Ta arbetstidsförkortningen, som vi varit på jättelänge. Nu har både fackföreningarna och socialdemokratin börjat lyfta det.

Så er valrörelse kommer att handla om arbetstidsförkortning?

– Ja, och rättvisefrågor. Vi måste våga prata om visioner och inte bara det som är realiserbart nästa mandatperiod. Vårt största fokus kommer att ligga på miljö- och klimatområdet.

Enligt Novus i november kommer klimatet först på sjunde plats efter klassiska klassfrågor som sjukvård och skola, följt av invandring och lag och ordning. Nu har de pratat om jordens kollapspunkter i decennier. Strategin har inte vunnit några jordskredssegrar.

Hur kan partiet bli bättre på att engagera vanliga väljare?

– Vi måste bli bättre i vänstern på att vara konkreta i vad vi vill.

Stämning. Jul- och hockeyatmosfär som bakgrund till politiksnack. Foto: Lisa Mattisson.

Hoppla. Där kom det igen. Miljöpartiet räknar sig till den rödgröna sidan, även om koalitioner med borgerliga partier också har förekommit, som 2018–2022 i Stockholm, då Daniel Helldén, numera Amandas parhäst, hoppade över skaklarna.

Hon rättar sig snabbt.

– Jag ska inte säga vänster, det är fel. Inom den progressiva rödgröna sidan.

Luleå gör mål. Vi verkar vara de enda som reagerar. Vi är således omgivna av Leksandfans.


Under senhösten skedde något som få förutsåg. Kommunalrådet Roland Boman i Jokkmokk meddelade att han tackade nej till informationsinsatser kring återvandringsbidraget, och fick ett pärlband av framför allt kommuner i norr att haka på.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 03 december, 2025

Lyra Eriksson Lindbäck: Jockiboi och traumakulturens uppgång och fall

Den nya SVT-dokumentären ”Hatet” ifrågasätter delar av influeraren Joakim Lundells uppväxtskildring. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

”Jag tänker ofta: Vad är det som gör en människa till en bra person?” Så börjar Joakim Lundells bästsäljande självbiografi Monster från 2017.

Under de senaste decennierna har svaret varit tydligt: trauma. Berätta om ett barndomstrauma, och du framstår genast som god. Oantastlig, rentav. Traumahistorier har blivit vad alla velat höra. Lundell, från början känd som den stökiga, supiga, sexistiska influeraren Jockiboi, lyckades omvandla sitt varumärke till barnförebild genom att träda fram med den hemska berättelsen om sin uppväxt.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 03 december, 2025

Magnus Bjerg Sturm: Vår tids fula gubbar är gängkriminella

Det är för billigt att locka in unga i kriminalitet, skriver Magnus Bjerg Sturm. Foto: Pontus Lundahl/TT.

I min barndom ryktades det om en man i en vit skåpbil, en vanlig svensk vandringssägen. Han lockade barn med godis och utsatte dem för fruktansvärda saker, sades det. I dag är han verklig – och kör en Audi.

Och barnen han plockar upp försvinner inte. De dyker upp i förundersökningar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 02 december, 2025

Lina, 50, får sänkt ersättning: ”Befängd människosyn”

Statsminister Ulf Kristersson (M) fick kritik när han i en TV4-debatt sade sig ha hittat 17 000 jobb ”utan några utbildningskrav” på Platsbanken, som de som ”i dag lever på bidrag” hade kunnat söka. Foto: Jessica Gow/TT.

Sjukskrivna Lina har lång erfarenhet av att leva billigt. Men när regeringen nu sänker aktivitetsstödet ytterligare vet hon inte hur hon ska klara sig. ”Jag blir varken mer anställd eller mer frisk för att regeringen svälter oss”, säger hon till Flamman.

Lina Karlsson, 50, ”gick in i den berömda väggen” redan för över 20 år sedan – men började arbeta innan hon gick i åttan, och har ibland haft tre jobb samtidigt för att få ihop ekonomin. 

Efter bara några månader inom vården fick hon lungproblem, samt diagnostiserades med den kroniska sjukdomen fibromyalgi, och sjukskrevs på 50 procent. 

Sedan dess har Lina (bilden) hankat sig fram genom olika arbetsträningsprogram, och ”blivit duktig på att leva snålt” på enbart Försäkringskassans aktivitetsstöd – den ersättning som betalas ut till deltagare i Arbetsförmedlingens program. Hon bor i en ”för liten” trea i en medelstor stad, ensamstående med en 13-årig och en snart 18-årig dotter.

– Jag handlar second hand, köper mat med kort datum, späder ut köttfärssåsen med morötter och vitkål och letar alltid efter lägsta priset. Döttrarna är långt ifrån bortskämda, och ber sällan om dyra kläder eller prylar, säger hon till Flamman.

När hon hörde nyheter om att a-kassan skulle göras om – för att ”motivera arbetslösa att söka ett jobb snabbare”, i regeringens ord – var det inte tydligt för henne att även aktivitetsstödet skulle påverkas. 

– Men när jag räknade på det så hade min ersättning gått från 952 till 675 kronor per dag, innan skatt, över en natt. Utan förvarning, eller ett enda meddelande, berättar Lina Karlsson.

Sänkningen motsvarar ungefär 8 000 kronor i månaden, även om det är svårt att beräkna exakt.

Störst av de förändringar som blev verklighet den 1 oktober i år är att arbetslöshetsförsäkringen (a-kassan) numera är baserad på tidigare inkomst, snarare än tidigare arbetad tid. Regeringen kallar reformen en ”modernisering”, som ”stärker arbetslinjen genom tydligare incitament att snabbt komma tillbaka i arbete”. 

Även ”grundförsäkringen” – aktivitetsstödet – ska nu börja trappas ned var hundrade dag, ända ned till ”golvet” på 365 kronor per dag innan skatt. ”Taket” är helt nytt, och ligger på 818 kronor per dag, berättar Marie Olsson, områdeschef på Försäkringskassan.

– Regeringen har formulerat det som att a-kassan blir en ”tydligare omställningsförsäkring”, och att en inkomstbaserad ska innebära enklare administration, säger hon till Flamman.

”Golvet” har förvisso höjts från 223 kronor, men Ciczie Weidby (bilden), arbetsmarknadspolitisk talesperson för (V), menar att förändringarna drabbar låginkomsttagare ”mycket hårdare” än det tidigare systemet.

– Ersättningen kan vara bra de första hundra dagarna, men sedan går nedtrappningen ofantligt fort, säger hon och fortsätter:

– Man tror helt enkelt att fattiga människor är lata, och behöver mer ”piska” för att söka nya jobb. Borgarnas arbetslinje bygger på en befängd, sorglig och föraktfull människosyn – och skapar inte ens några jobb!

Vänsterpartiet har höjt rösten mot den nya reformen, och vill bland annat att ersättning från a-kassan ska följa den allmänna löneutvecklingen. Ciczie Weidby menar att även högern borde se det som ett samhällsproblem att allt fler lever på marginalen.

– Det är egentligen väldigt dåligt, även för ett kapitalistiskt system, när det är så lätt och går så fort att bli fattig. Jävligt mycket pengar hos enskilda individer läggs oftast bara på hög, att ”höja golvet” så att folk har råd att betala hyran och konsumera är alltid bättre.

Lina Karlsson fattar fortfarande inte hur det är tänkt att hon ska klara sig på den krympande mängden pengar.

– De har skickat hundratusen människor, som redan kämpar, direkt in i ett bidragsberoende. Mängder av barn får leva i fattigdom, och jag kommer inte bli varken mer anställd eller frisk bara för att regeringen svälter oss, säger tvåbarnsmamman till Flamman.

– Jag kunde ha satt undan några tusen till döttrarnas studenter, men de kommer få gå till räkningar och mat nu. Jag önskar så mycket att jag kunde ge dem en rolig semester någon gång, eller bara en shoppingdag på stan, ha råd med det där snygga paret sneakers de önskar sig.

59-åriga verkstadsmekanikern Leif Dahlqvist gick nyss över från a-kassa till aktivitetsstöd efter hundra dagar som arbetslös. Han betalar 6 000 kronor i hyra som inneboende, och ”bävar” inför vad en sänkning i december skulle innebära. Januari kan bli ”katastrof”, skriver han till Flamman.

Läs mer

”Det är totalt kaos på arbetsmarknaden, och man känner sig nästan kriminell som arbetslös. Folk som inte har en ekonomisk bas i ryggen när de ska söka jobb eller utbildning blir desperata, och det utnyttjar givetvis oseriösa företag. Dessutom påstår en del att åldersdiskrimineringen börjar redan efter 40 i vissa branscher.”

En månad på aktivitetsstödets nya ”golvnivå” kan motsvara omkring 5 000-6 000 kronor i fickan efter skatt att överleva på. ”Det faller på sin egen orimlighet”, svarar Ciczie Weidby (V) när hon får höra summan.

– Ingen människa kan betala hyra, mat, el och försörja barnen på det. Det gör Sverige till ett allt fattigare land, med en arbetarklass alltmer fast i fattigdom, som tar allt sämre jobb, för att de vid det laget måste ta vad fan som helst.

Flamman söker arbetsmarknadsminister Johan Britz.

I en tidigare version av artikeln angavs skillnaden med det nya systemet som ”8 000 kronor mindre i fickan”. Skillnaden på 8 000 avser dock bruttovärde, vilket efter skatt motsvarar 5 000 till 6 000 kronor.

Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 02 december, 2025

Sossar kan inte mema

Carl-Oskar Bohlin valde att kritisera Socialdemokraternas otydliga marknadsföring i Riks, kanalen som Sverigedemokraternas trollfabrik ingick i. Foto: Henrik Montgomery/TT, skärmdump.

Det värsta med skandalen kring Socialdemokraternas vilseledande marknadsföring, är hur uselt innehållet var. Om de ska trolla, får de väl göra det ordentligt.

Vänstern kan inte mema. Den alternativa näthögerns stridsrop från 2015 verkar fortfarande gälla.

TV4:s granskning av AIP visade nämligen en sak tydligt: Socialdemokraternas memkonton är inte roliga. Deras Youtubekonton har inga följare. Deras ”nyhetstidning” har inte ens några nyheter.

Siffrorna talar sitt tydliga språk: AIP:s insomnade kanal Kanslihusvänster har 44 prenumeranter, jämför med Riks 160 000. AIP:s nyhetstidning har 21 prenumeranter på Youtube. Memkontot ”Jävla u-land” har 6 000 följare på Instagram, lika många har humorsidan Samtidigt i Sverige på Facebook.

Socialdemokraternas satsning på sociala medier har kort sagt varit ett fiasko.

Trots det minimala genomslaget valde moderaterna att gå ut hårt mot AIP. En av dem, ministern för civilt försvar Carl-Oscar Bohlin, gjorde det på en plats som i sig var ett politiskt budskap: Riks, kanalen som länge ägdes av Sverigedemokraterna, och som delade lokal med den trollfabrik som Kalla Fakta avslöjade i maj 2024.

Den gången gick Jimmie Åkesson på offensiven och höll ett eget tal till nationen, där han försvarade fabriken.

Moderaterna har sedan förra valet vänt sig till den alternativa medieflora som vuxit fram i ytterhögerns gränsmarker.

”Ett politiskt parti vill ha spridning på sina åsikter på nätet. Och vi råkar vara förbannat bra på det, i särklass bäst i Sverige”, förklarade Åkesson. Han har inte fel.

I stället för att sprida kortfilmer via anonyma konton massprids de numera i Riks flöde. Trollen har inte längre en skrivbordsplats, utan har blivit frilansare i trollens nya gigekonomi.

Bara någon dag efter Bohlins medverkan kunde SVT Nyheter avslöja att Riks programledare för deras engelskspråkiga satsning även medverkade i ryska statskanalen RT.

Så hur gör högern? Moderaterna saknar likt Socialdemokraterna en egen medieplattform, samtidigt som partiet slår igen dörren till etablerad massmedia. Dagens ETC rapporterade nyligen att Ulf Kristerssons presschef under hösten stoppat Dagens Nyheter från att få göra ministerintervjuer. Orsaken var missnöje med tidningens rapportering, som ansågs gynna oppositionen.

I stället sneglar man på hur Donald Trump gick från att vara politiskt uträknad till att återigen lyckas ta sig in i Vita huset och tränga in i väljargrupper han tidigare inte nått. Det skedde delvis genom att ställa upp i stora poddar och alternativmedier – den tre timmar långa intervjun med Joe Rogan har 60 miljoner visningar, en siffra inte långt under hans 77 miljoner väljare.

Moderaterna har sedan förra valet vänt sig till den alternativa medieflora som vuxit fram i ytterhögerns gränsmarker. Regeringens ministrar har återkommande besökt Kvartals radiointervjuer och gästat Henrik Jönssons studioprogram 100%, som nu blivit ett eget mediehus. Både Kristersson och Ebba Busch gästade podden Sista måltiden innan förra riksdagsvalet, för att prata med Chang Frick och Mustafa Panshiri (senaste gästen var så klart Carl-Oskar Bohlin).

Och nu har alltså även gränsen mot Riks brutits ned.

”Vi har inte själva förstått vilken stor masspridning och genomslag våra medier har”, säger Chang Frick när jag frågar honom varför högerpolitikerna vill vara med i deras podd.

Nu knackar dessutom Socialdemokraterna på dörren, berättar han. Annika Strandhäll, Teresa Carvalho, Lawen Redar och Håkan Juholt har redan gästat podden. Magdalena Andersson har än så länge tackat nej.

Även till de andra högersajterna står socialdemokrater på kö. Payam Moula, chefredaktör för idétidskriften Tiden, var debutgästen första avsnittet för Per Gudmundssons program Sverigebilden, i Jönssons mediehus 100%. ”Spelades in innan jag visste att studion drivs av smutsiga pengar”, försvarar han beslutet på Bluesky – för att bara dagar senare lanseras som en Kvartals nya profiler.

Läs mer

Valrörelsen kommer att utspela sig i två borgerliga offentligheter. En prydlig etablerad mot en skitig utmanare på yttre högerkanten. Den ena offentligheten är uppbyggd kring text, journalistisk och pressetiska regler, den andra kring agiterande videor och poddar anpassade för det snabba sociala medieflödet på nätet.

När Socialdemokraterna inte själva kan bedriva media, gör de som Moderaterna och kryper till den borgerliga motoffentlighet som nu når masspublik på yttersta högerkanten.

Vad finns kvar att säga? Kanske det budskap som fackliga tankesmedjan Katalys försöker trumpetera ut med sin nya Youtubeshow, som ska ta upp kampen med högerns nya tevehus.

Avgå alla.

Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 01 december, 2025

Renhetsvänstern ryggdunkar sig till döds

Athena Farrokhzad ställde in sin medverkan i Arbetarens panel på Socforum med en dags notis. Foto: Christine Olsson/TT.

Samtidigt med vänsterns framgångar i stad efter stad, ser vi en motsatt trend som är mer oroande – en aggressiv renlärighet som klyver vänstern i allt mindre delar. Men nog måste vi kunna prata med varandra?

När jag bjöd in författaren Shora Esmailian för att delta i Flammans panelsamtal om vänstern och Palestinarörelsen svarade hon med att kritisera ”liberaler som tror att de är vänster”. Sedan lade hon ut båda mejlen på Facebook till följarnas belåtenhet. 

En kommentar om att jag skrivit ”Vore kul!” fick mest gillande. ”Det finns många sätt att uttrycka uppskattning för någons potentiella medverkan, utan att inkludera ordet ’kul’ i relation till folkmord.”

Det är sant att jag och Shora Esmailian står långt ifrån varandra. Vi är överens om Israels politik, men inte om den 7 oktober 2023. ”Om det här är möjligt, är allt möjligt”, kommenterade hon omedelbart efter terrordådet. Själv kände jag enbart sorg, både för de förlorade civila liven, och för att jag förstod exakt hur Israel skulle svara.

Men just för att vi tycker så olika bad jag henne att vara med. Att få in oliktänkare är en långvarig käpphäst för Flamman, och vi bråkade in i det sista med ABF Stockholm när vi var huvudarrangörer 2022 för att Extinction rebellion youth och Svensk-kubanska föreningen skulle få vara med, trots att de ansågs för radikala.

Jag har länge tänkt att det går att ha en relation även om man tycker olika. Men i så fall måste båda parter vilja det.

En annan som inte ville sätta sin fot på forumet var Athena Farrokhzad. Dagen innan sitt panelsamtal om ”Åsiktsfrihet på jobbet – i skuggan av ett folkmord”, tillsammans med Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgesson, ställde hon in sin medverkan. Det är nämligen ”meningslöst att delta i ett sammanhang vars premisser sätts av ABF, ETC, Flamman, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna etc. Enda skälet till att göra är att polemisera mot deras normalisering av den globala kapitalismens dödsmaskineri […].”

Det här var inte bara trist för tidningen Arbetaren, som nu straffades för att vilja lyfta detta viktiga ämne, bara för att vi andra tydligen är dödskapitalister. Men också för oss som tror på att en framgångsrik vänster bygger på att rörelsens olika delar kan tala med varandra. ”Den performativa aktivismen väger tyngre än viljan att göra framsteg tillsammans”, som Somar al-Naher formulerar det i Dagens ETC. Nu undrar jag om det ens är lönt att höra av sig. 

Beteendet är knappast unikt för dem. De senaste två åren har det bildats åtminstone tre utbrytningar ur Vänsterpartiet, som alla motiverats åtminstone delvis med partiets hållning kring Gaza – trots att de varit överlägset bäst i Palestinafrågan. 

Ett av partierna, Solidaritet, har redan hunnit splittras ännu en gång. Nu ska de bland annat samarbeta med Feministerna, som själva precis splittrats – och som för ett obegripligt krig mot sin grundare Gudrun Schyman som de avfärdar som ”vit feminist”. (Med obligatorisk hänvisning till kapitalismens ”dödslogik”.)

Fenomenet syns i hela väst. I Storbritannien har tidigare Labourledaren Jeremy Corbyns nya satsning Your Party präglats av bråk och splittring från dag ett, med flera högprofilerade avhopp. Medgrundaren Zarah Sultana bojkottade rentav partikongressens första dag i helgen, då hon anser att partiet förstörs av ”namnlösa och ansiktslösa byråkrater” som ”arbetar i skuggorna”.

Samma bråkkultur plågade vänstern i New York innan Zohran Mamdani lyckades samla den. Vissa påstår att det beror på att han vägrar ge vika en tum i Palestinafrågan, men då bör man påminna om att han kritiserade antisemitismen i de tidiga demonstrationerna, tillsammans med Alexandria Ocasio-Cortez. Nu måste han avgöra vilka frågor han ska ta strid för, och vilka han ska kompromissa i – en balansgång som bara den som faktiskt vill styra behöver bry sig om. På Instagram är det enklare att vara renlärig.

Läs mer

I Köpenhamn har en liknande vänsterseger föregåtts av en partisplittring där fraktionen Rødt Venstre bestämt sig för att bilda ett nytt parti, som i sin tur ska samarbeta med en rad olika organisationer. Kritiken gäller som alltid när vänstern splittrar sig utrikespolitiken: Nato, Ukraina, Gaza, antisemitism. Sällan handlar det om inrikespolitik – eller hur vi ska vinna. I lokalvalet, där socialistpartierna nosade på egen majoritet, gjorde utbrytarna knappt utslag i slutresultatet.

Det är sant att vänstern inte är någonting utan sina rörelser. Självutnämnda ledare, som prioriterar lajks i sociala medier, är jag inte lika säker på. Jag har länge tänkt att det går att ha en relation även om man tycker olika. Men i så fall måste båda parter vilja det.

Diskutera på forumet (4 svar)
Inrikes 28 november, 2025

Athena Farrokhzad hoppar av Socforum: ”Normaliserar dödsmaskineri”

Athena Farrokhzad är känd för diktsamlingen Vitsvit och har under flera år arbetat som lärare på folkhögskolan Biskops-Arnö. Foto: Viktoria Bank/TT.

Poeten Athena Farrokhzad ställer in sin medverkan på Socforum med en dags varsel. Bakom beslutet ligger en kritik mot arrangörernas normalisering av global kapitalism, enligt ett inlägg i sociala medier.

”Tyvärr måste jag ställa in min medverkan i samtalet”, skriver poeten Athena Farrokhzad i ett inlägg på Instagram under fredagen.

Bara ett dygn senare skulle hon ha medverkat i ett panelsamtal arrangerat av tidningen Arbetaren på Socforum i Stockholm. I samtalet deltar även Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson, som sades upp från sitt jobb i Göteborgs hamn efter att fackföreningen inlett en kortvarig blockad av handeln med Israel från Göteborgs hamn. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 28 november, 2025

Rör inte de permanenta uppehållstillstånden!

Fateme Khavari ledde 2017 rörelsen Ung i Sverige för de ensamkommande flyktingbarnen. Idag är de vuxna och har rotat sig i Sverige. Foto: Stina Stjernkvist/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Tidöregeringens utredare föreslår att permanenta uppehållstillstånd ska rivas upp och ersättas med tidsbegränsade tillstånd. Inte oväntat har detta inhumana förslag väckt en våg av debatt, oro och missnöje i Sverige. Utredaren framställer beslutet som ett försök att främja integrationen av utrikesfödda i samhället och uppmuntra dem att ansöka om svenskt medborgarskap.

Men det stämmer inte.

I vår allt mer internationella värld visar erfarenheten att integration frodas i en miljö präglad av trygghet, stabilitet och ömsesidigt förtroende – inte rädsla och osäkerhet. Vi,  mina vänner bland oss ensamkommande afghaner, känner en stark oro. Hussein kom till Sverige för tio år sedan och arbetar på ett sjukhus, som är stressad över att kanske behöva förlora sitt arbete och sitt liv här, och att tvingas gå igenom den svåra asyl- och migrationsprocessen igen. För honom är det en fruktansvärd mardröm. Som han själv säger: ”Jag har inte längre kraften att uthärda samma problem en gång till”. Exemplen är många

När en individ inte vet om hen får stanna i landet imorgon, hur ska hen då kunna känna tillhörighet och ansvar för samhället?

Hotet om att avskaffa permanenta uppehållstillstånd leder inte till integration och större samhällsdeltagande utan förstärker i stället vi- och de-samhällets utanförskap, segregation, misstro och känslor av osäkerhet. När en individ inte vet om hen får stanna i landet imorgon, hur ska hen då kunna känna tillhörighet och ansvar för samhället? Vi är som alla andra människor. Vi stärks och växer av att vara behövda och känna ansvar och bygga något större än oss tillsammans. 

Lika oroande som själva principen är hur politiken genomförs. Genom att ändra lagen retroaktivt ignorerar man det sociala kontraktet mellan staten och de invandrare som under åratal har byggt sina liv på befintliga regler. Personer som har betalat skatt, arbetat och integrerat sig i samhället enligt alla gällande krav, står nu inför risken att förlora sitt permanenta uppehållstillstånd. 

Läs mer

Ett sådant agerande från statens sida är inget annat än ett brott mot rättssäkerheten och en kränkning av grundläggande åtaganden. Enligt Advokatsamfundet strider utredarens förslag mot såväl den svenska grundlagen som EU-rätten och internationella konventioner. Slutsatsen blir att om eller när en invandrare begår ett brott måste hen omedelbart stå till svars och straffas, medan staten slipper ta ansvar när den själv bryter mot sina juridiska principer och löften. Därigenom förlorar regeringen inte bara invandrarnas förtroende, utan hela samhällets tillit till lag och rättvisa. Förtroendet för lagen är en hörnsten i varje demokratiskt samhälle och när detta förtroende kränks av staten skapar det instabilitet, missnöje och uppluckring av de sociala banden. Vem ställs då till svar när staten bryter mot sina egna lagar och löften? De ekonomiska konsekvenserna av att permanenta uppehållstillstånd återkallas kan inte heller ignoreras. Tusentals invandrare som arbetat i Sverige under åratal ställs nu inför en osäker framtid. Psykiska påfrestningar och social ohälsa blir oundvikliga följder som direkt påverkar kvalitet, motivation och produktivitet på arbetsplatser över hela vårt land. Ett samhälle där en betydande del av arbetskraften inom exempelvis vård, skola, handel, bygg och transport lever i ständig oro får ingen hållbar ekonomisk tillväxt. I stället för att bygga broar mellan invandrare och svenska medborgare väljer regeringen att resa en ny mur av misstro och rädsla.

Om regeringen verkligen vill ha ett enat och tryggt samhälle måste våra styrande politiker först och främst själv respektera rättvisan, följa lagen och fullfölja sina egna åtaganden. Hotet om tillbakadragande av permanenta uppehållstillstånd kan dessutom leda till att flera ungdomar kan rekryteras av gängkriminella. 

Att ta bort permanenta uppehållstillstånd är inte bara en överträdelse gentemot Sveriges invandrade befolkning – i praktiken raseras den svenska samhällsstrukturens tillit och stabilitet.

Diskutera på forumet (0 svar)