Erik Haking uppskattar muskelknuttens jacuzzitips, men som politisk litteratur är nya ”Gör nytta” platt läsning jämfört med Schwarzeneggers filmproduktion.
När kroppsbyggaren, actionhjälten och inte minst österrikaren Arnold Schwarzenegger valdes till Kaliforniens guvernör hösten 2003, i konkurrens med bland annat en porrstjärna, var det många här hemma som log i mjugg. Bara i Amerika!
Men med tiden har avsaknaden av en bakgrund inom Disneyklubben, eller som mottagare av penismassage i Robinson, kommit att begränsa utsikterna till att vinna politiskt förtroende även här.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Politiken är hur som helst bara en av de arenor där muskelpaketet varit före sin tid.
I sin föredömligt korta kombinerade memoar och självhjälpsbok Gör nytta: Sju verktyg för livet tar Schwarzenegger avstamp i sitt perfekta förverkligande av den amerikanska drömmen. Den börjar med att han, under det förlästa 1970-talet, ger spännisen upprättelse och sätter den då perifera sporten bodybuilding på världskartan. Under 1980- och 90-talet kniper han förstaplatsen som den som dödat flest människor genom historien på vita duken, och kröner alltsammans med en segdragen, extremt dyr skilsmässa efter att ha knullat snett med en tjänsteflicka och dolt det resulterande faderskapet i 14 år för omvärlden (inklusive fru Schwarzenegger).
Som självhjälpsbok är Gör nytta habil. Jag tror Arnold har rätt i att vi tittar för mycket i våra mobiler nuförtiden, och att det är viktigt med avkoppling. Arnolds personliga rekommendation är ett kvällsdopp i jacuzzin, där han ”lät vattenstrålarna mjuka upp musklerna i nacke och axlar som var spända efter all stress” den dagen då hans partikamrater stormade Kapitolium i januari 2021.
Som memoarer betraktade är det däremot rätt torftig läsning, bortsett från anekdoten när skådespelaren Danny DeVito under inspelningen av Twins (1988) bytte ut tobaken i Arnolds lunchcigarr mot marijuana.
Politiken är hur som helst bara en av de arenor där muskelpaketet varit före sin tid.
I stället för bokens skrävel och plattityder, som bara West wing-centrister kan hitta djupsinne i, rekommenderas en ordentlig omtittning av Arnolds ständigt underskattade filmproduktion, där det återkommande temat inte sällan är konsekvenserna av teknik och vetenskap som underkastas kapitalismens profitkrav – samt hur snabba påstådda demokratier tenderar att vara med att slita av sig den liberala masken.
Där kommer även Arnolds – i boken tröttsamma – oneliners till sin rätt.
