När Sverige är som fattigast i början av förra seklet, reser tre moderlösa pojkar land och rike runt och sjunger Guds rena lamm oskyldig och O hur stilla och får bygdens folk att gråta av rörelse av de kristallklara sopranstämmorna. Ibland bor de över på gästgiveri, ibland räcker inte pengarna och de får sova i en lada. Därifrån till Metropolitanoperan i New York med stående ovationer när La Bohème-arian Nessun dorma vibrerar under gyllene valv, rymmer en klassresa av mytologiska proportioner. Men så är det också Jussi Björling (1911–1960) vi pratar om, vars unika övertoner än i dag omtalas av kännare.
Om den här legendaren sätter Kulturhuset Stadsteatern nu upp en nyskriven pjäs, Jussi, med manus och regi av Björn Runge. Vi som tillhör skaran beundrare, kulturdamer som jag och medelålders gaypar är en glad och tacksam målgrupp. Det dickenska levnadsödet, från fattighuset till Hylands hörna, gör Jussi Björlings liv till perfekt musikalstoff.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!