– Det kommer att bli ett världsforum med afrikanskt avtryck. Vi räknar med 85 000 deltagare från Kenya och 200 000 totalt, säger Odour Ongwen i den kenyanska organisationskommittén.
Ongwen ingöt optimism när han i veckan besökte Sverige.
– Risken är snarast att forumet blir alltför dominerat av Afrika. Därför manar vi till brett deltagande också från övriga delar av världen.
Myndigheterna välvilliga
Naturligtvis finns problem. Logistik, transporter, infrastruktur, säkerhet.
– Som tur är har regering och myndigheter varit välvilligt inställda. Och det behövs. Ta en sån sak som visum. För er i Europa är det lätt, men för afrikanska deltagare kan det vara stora problem att ta sig till Kenya.
Spekulationerna om världsforumet i Afrika har pågått länge. Förhoppningarna är stora. När forumet första gången flyttade från brasilianska födelsestaden Porto Alegre till indiska Mumbai så blev resultatet över förväntan.
Men många befarar att förhållandena är svårare i Afrika. Det afrikanska civilsamhället anses svagare och mer splittrat. Beslutet att hålla världsforumet i Nairobi föregicks av långa diskussioner, inte minst bland afrikanska organisationer. En del ville skynda långsamt, andra hoppades på Afrika redan i år.
Konsensus om Östafrika
– Det har funnits olika åsikter. Så är det alltid. När vi väl bestämde oss stod valet mellan Väst- och Östafrika. Det blev Östafrika och det beslutet råder det konsensus bakom. I gengäld blev Bamako i Västafrika värd för ett av delarrangemangen i årets världsforum, berättar Ongwen.
I år har det inte hållits något enhetligt världsforum. En av orsakerna är att man velat ge de afrikanska organisatörerna ytterligare ett års startsträcka. Istället arrangeras regionala forum – hittills i Bamako, Caracas och Karachi. Delforumet i Bamako samlade 10-15 000 deltagare, jämfört med över 80 000 i Caracas. Ändå anses Bamako båda gott.
Bredare än någonsin
– Bamako var helt klart en framgång. Trots kort planeringstid lyckades man mobilisera ett bredare deltagande än något socialt forum i Afrika, menar Ongwen.
Nästa år siktar man alltså på mer än tio gånger fler deltagare. Samtidigt saknar Kenya och stora delar av Afrika starka fackförenings- och bonderörelser, liknande dem som spelat en central roll för forumen i Porto Alegre och Mumbai.
Saknas stark rörelse
– Det är sant att det inte finns någon stark fackföreningsrörelse eller motsvarighet till Brasiliens MST i Kenya. Men det finns andra breda rörelser. Och intresset för världsforumet växer – bland kvinnorörelse, demokratirörelse, kåkstädernas organisationer och stamrörelser som masai-folket.
– Vi kan också se ett växande intresse i övriga Afrika. Från Sydafrika planeras en busskaravan upp genom Afrika. Liknande planer finns i Västafrika. Och från krigsdrabbade Somalia planeras en fredsmarsch till Nairobi med tusentals deltagare.
På vilket sätt kommer det afrikanska värdskapet att ge avtryck politiskt?
– Det sociala världsforumet är en mötesarena. Vi vänder oss mot företagsledd globalisering, nyliberalism och militarism. Men i övrigt är det inte min roll som organisatör att uttala mig om vilka frågor som kommer att dominera.
– Men visst kommer den afrikanska verkligheten att få genomslag. Slummen i Nairobi, de landkonflikter som utkämpas på Kenyas landsbygd, HIV/Aids. Det kommer också att vara 200 år sen slavhandeln förbjöds. Men framför allt är det ingen hemlighet att stora delar av Afrika har varit globaliseringens förlorare. Det är erfarenheter som kommer att synas.
