PARIS. I sitt öppningstal angav partiledaren Marie-George Buffet tonen.
– Jag tror att en radikal vänster kan ge hunsade människor nytt hopp. Kamrater, vi har en historisk möjlighet att förändra människans livsvillkor.
Och hon pläderade för en bred ”Union populaire” (folkunion) mot liberalismen. Buffet talade inte bara till kongressen, utan hela den franska nej-rörelsen. I folkomröstningen den 29 maj besegrades högern och de socialister som tagit ställning för ett ja till EU:s författning.
Opinionsundersökning
Då kongressen började hade en opinionsundersökning publicerats. Enligt denna har en majoritet av fransmännen tröttnat på liberalismen, dess sociala nedrustning, massarbetslöshet och otrygghet. 87 procent vill att staten garanterar sysselsättningen, och 67 procent vill att offentlig service ska skötas helt av staten.
– Radikaliseringen började för omkring tio år sedan, men har kraftigt accentuerades efter folkomröstningen, förklarar CSA-institutets direktör Stéphane Rozès.
2002 fick PCF ynka 3,3 procent.
Många delegater uppmanade Buffet att redan nu deklarera sig som kandidat till presidentposten 2007. Men det skulle rasera det samarbete, som partiledaren vill se inom hela den radikala vänstern.
– PCF kommer efter forumdebatter, massmöten, och framför allt efter att ha lyssnat på människor och förhandlat med andra vänsterpartier, facket och folkrörelser, att ta ställning till frågan i oktober, sade Marie George Buffet.
Så blev också kongressens beslut.
Efter tre dagars debatt med hundratals deltagare, ändringsförslag och grupparbeten, antog kongressen fem texter om partiets politik, strategi och målsättning, internationella politik, nya stadgar och en finansrapport.
Strid om ultraradikala
Strid blev det om särskild ”alternativlista”, med ortodoxa och ultraradikala, som vägrade kompromissa med Buffets lista. Det gällde val av Nationalkommitténs (CN) 240 ledamöter, var 42 procent kvinnor. Partiledningens förslag fick 91,2 procent mot Alternativets 8,8. CN är PCF:s högsta beslutande organ.
Antalet gäster från närstående politiska partier var dryga hundratalet, däribland vänsterpartiets Berit Dahlström. Hon arbetar för GUE/NGL–gruppen i EU-parlamentet.
– Vilken stämning och kampanda. Imponerande öppenhet. Ledare för ungdomsdemonstranterna fick tala inför kongressen, och känna dess solidaritet. Trots att många inte tillhörde något parti. Och andra vänsterpartier inbjöds till diskussion och debatt. Kritik? I så fall feminismen, som inte fått samma fotfäste som hos oss.
Kongressens yngsta
En av kongressens yngsta är historieläraren Ian Brossat (25), som invalts i nationalkommittén.
– Oerhört stimulerande. Det känns att vi är på hugget. Nu ska alla hem, samla vänstern och driva valkampanj ett helt år.
Denna vilja och entusiasm karakteriserade stämningen. Marie-George Buffets omval bejublades av kongressdeltagare som sjöng, dansade, stod på borden mitt i ett regn av konfetti, innan kongressen avslutades med Internationalen och Marseljäsen.
Segern i folkomröstningen 2005, dagens sociala oro, och folkets reaktion mot liberalismen har återgett PCF självförtroende och framtidstro.
