Vänsterpartiet fortsätter att släpa runt på kvarnstenen ”sex timmars arbetsdag med bibehållen lön”. En kongressmotion från Göteborg vill att kravet ska genomföras på fyra år och att kostnaderna inte ska räknas av från löneutrymmet i avtalsförhandlingarna.
Ledningen för ett av de största partidistrikten måste leva i ett alldeles eget, parallellt universum. Sextimmarsdag med bibehållen lön innebär en löneökning med 33 procent. Det medför också kraftigt ökade kostnader i sjukförsäkring, föräldraförsäkring och andra välfärdssystem som bygger på lönekompensation. Liksom kompensation till offentligt finansierade privata skolor och vårdinrättningar vars lönekostnader också stiger.
Trots att en betydande del av löneökningarna går tillbaka till stat och kommun i form av skatt så handlar det om åtminstone 130-140 miljarder kronor netto i ökade offentliga utgifter. Vilket motsvarar Alliansens samlade skattesänkningar under åtta år. Jämför med de tio miljarder till kommunerna som Vänsterpartiet fick igenom i budgetförhandlingarna och som kallades ”en historisk satsning” på välfärden.
Kostnaderna till följd av utebliven produktion skulle bli enorma och offentlig service drastiskt försämras till följd av personalbrist
Och hur påverkas jobb och konkurrenskraft i näringslivet av löneökningar på 33 procent på fyra år utöver vad avtalsförhandlingarna ger? Att vinstandelen i näringslivet ökat kraftigt och kan finansiera sextimmarsdagen stämmer inte. Till skillnad från många andra länder är vinstandelen i Sverige densamma i dag som för 30 år sedan, vilket tydligt framgår av statistik i partistyrelsens ”Strategiska vägval för en arbetstidsförkortning”, sid 9.
Men den största utmaningen är inte pengar utan människor. I dag har cirka 4,9 miljoner människor ett arbete i Sverige. En miljon av dessa arbetar deltid och berörs inte av sextimmarsdagen. Återstår 3,9 miljoner heltidsjobb. En minskning av arbetstiden med 25 procent motsvarar då 975 000 heltidsjobb.
Samtidigt finns 360 000 arbetslösa. Av dessa är minst 60 000 studenter som söker extrajobb. Återstår cirka 300 000 personer. Men dessa arbetslösa har i försvinnande liten grad möjligheter att ersätta de datatekniker, läkare, ingenjörer, sjuksköterskor, socialsekreterare och lärare som går ner i arbetstid. Kostnaderna till följd av utebliven produktion skulle bli enorma och offentlig service drastiskt försämras till följd av personalbrist.
Göteborgsmotionärerna tror att sextimmarskravet är populärt. Det är det inte. Det får visserligen en del partiaktivas hjärtan att slå fortare, men flertalet vanliga väljare känner spontant att ”det där håller inte”. Särskilt som partiet samtidigt kräver bättre sjukvård, högre pensioner, utbyggd kollektivtrafik och numera även fler poliser. Och så befästs bilden av ett parti som vill väl, men som inte kan tas på allvar när det gäller ekonomi.
Detta inser förstås partiledningen. Därav den nya strategin, som vill gå sakta fram och att finansieringen ska tas ur löneutrymmet. Partistyrelsens arbetstidsdokument är beundransvärt väl genomarbetat. Kanske den intellektuellt mest gedigna rapport som skrivits om arbetstidsfrågan i Sverige. Men det finns ett problem. När utmaningarna behandlas seriöst blir det inte så mycket kvar. Slutsatsen är att löntagarna genom att under fyra år i rad avstå reallöneökningar kan få 2,5 timmars kortare veckoarbetstid.
Det är ganska troligt att flertalet löntagare säger ”nej tack, då tar vi pengarna istället” till det. Någon röstmagnet lär det knappast bli.
Så hur går det då? Förhoppningsvis inser kongressen det omöjliga i ”Göteborgsstrategin”. Men erfarenheterna visar att det också är möjligt att ombuden lyfter blicken mot skyn, ser visionerna stråla och spetsar till förslagen om sextimmarsdag.
Sen gör partiledningen som den redan gjort ett par kongressperioder, lite diskret låtsas den som att kravet på sextimmarsdag med bibehållen lön inte finns. Väl medvetna om att lyfts det fram i tv-soffor, partiledardebatter och journalistutfrågningar så blir det genast svårare att komma ur 5,5-procentsburen och på riktigt vrida svensk politik åt vänster.
