I några veckors tid har det i vänsterkretsar snackats mycket om Owen Jones. En 31-årig intellektuell kolumnist och författare från Storbritannien, som i förra veckan kom till Sverige och sa det vänstern sagt länge: Vi behöver en rörelse som ger sig på de som sitter på den ekonomiska makten i samhället och för att komma dit behövs det ett reellt politiskt vänsteralternativ.
Jag blev ärligt sagt lite besviken på de två (!) samtal med den Jones som jag deltog på under hans visit i Stockholm. För inbjudan stod den skandalomsusade Daniel Suhonens tankesmedja Katalys. Kanske skulle den S-märkta inbjudan vittnat om att Jones har mer att säga till just socialdemokrater än till vänstern.
Mina förhoppningar om att Owen Jones skulle säga något nytt, som skulle locka fram nya stora tankar, visade sig vara för högt ställda. Det Jones säger idag var det som för 15 år sedan fick mig att gå med i Ung Vänster: Organisera dig för förändring och för en verklig demokrati som innebär en skalle, en röst, hela tiden, inte bara på valdagen. Utifrån den enkla men konkreta insikten gäller det entusiasmera och organisera fler.
När det kommer till entusiasmen har Owen Jones en hel del förtjänster. Att vara (enligt egen utsago) den enda socialistiska vänsterdebattören i Storbritannien förpliktigar naturligtvis. Precis som Malin Nauwerck skriver på kultursidorna i veckans nummer så har Jones förmågan att popularisera och förklara världen och dess berättelser utifrån ett vänsterperspektiv. Få har, även i Sverige, lyckats rama in avindustrialiseringen och stigmatiseringen av vita arbetarklassområden och ändå lyckats peka framåt mot gemensamma intressestrider för hela arbetarklassen, som Owen Jones. I Sverige är det Tillsammansskapet som pekar på det som förenar och som försöker ”klä av” det som splittrar.
Upprepning är inlärningens moder och därför så ska man naturligtvis lyssna och läsa Owen Jones om man får chansen. Men det gäller att aldrig glömma bort att rörelse och opinion alltid byggs underifrån, så när du läst någon av Jones böcker bör du också se till att organisera dig själv, styra upp ett fackligt möte på din arbetsplats eller värva någon till en aktivistgrupp eller ett parti.
