”Jag vill berätta historien om igen.” Denna mening finns som ett mantra i Jeanette Wintersons nya roman Tyngd. Romanen ingår i ett världsomspännande utgivningsprojekt där olika författare valt en myt var att berätta.
Winterson valde historien om Atlas, titanen som efter att ha revolterat mot gudarna sätts att bära upp kosmos, och Herakles, hjälten som mördat en mängd fasansfulla bestar men aldrig lyckats ta kål på sin egen rastlöshet. Myten har i Wintersons tappning gjorts både djupt personlig – och slående allmängiltig.
Romanen handlar om att vara sig själv och om att tvingas orka sin egen tyngd. Men också om att risken alltid finns att fångas i föreställningen om sig själv, och inte kunna göra sig fri från den.
Atlas hämmas av en uppoffring och ett ansvarstagande som närmast ter sig självdestruktivt. Herakles är lika låst i sin jakt på utmaningar – utmaningen i avsaknaden av en sådan är den enda han inte klarar.
Den mytologiska världen är trasslig som en dokusåpa och djupt präglad av incestliknande förhållanden. Varje relation är en kraftmätning, en stinkande utpissning av revir. Herakles besöker Atlas eftersom han vill åt sin styvmor Heras gyllene äpplen. Bara Atlas kan plocka dem, men är låst under tyngden av Kosmos.
De byter plats med varandra för en stund men när Atlas återvänder ber han Herakles att bära hans börda en stund till. Inte för att han egentligen vill försöka fly sin uppgift, utan bara för att han vill promenera en stund på jorden, kanske besöka döttrarna. Med illistighet ser dock Herakles till att plasterna omedelbart blir som de en gång var. Där står sedan Atlas, troget dignande under världens tyngd och sitt eget jags, trots att världen för länge sedan glömt honom.
Tyngd är bedövande vackert skriven, också i översättning. Winterson lyckas förmedla myternas tidlösa kraft samtidigt som hennes egen fantasi är gränslös. Det var länge sedan en roman var så vacker som när Atlas möter rymdhunden Laika. Jo, ni läste rätt, Winterson släpper inte Atlas i ett diffust förflutet. Tyngd är en lyckad fusion av stilsäker prosalyrik och självhjälpsbok. Jag vill läsa den om igen.