Samtidigt som beslutet om kameraövervakning av Malmös invånare tuggar sig igenom den byråkratiska processen, arbetar Malmöbor mot övervakning för att bilda opinion i frågan - i hopp om att stoppa beslutet.
Runt om i Malmö kommer det att dyka upp övervakningskameror som ska bevaka stadens invånare.
Redan idag sitter fyra kameror monterade över Möllevångstorget i centrala Malmö, och flera skolgårdar kontrolleras kvällstid på samma sätt. Det är socialdemokraterna som – i linje med sin handlingsplan ”Välfärd för alla” – driver processen för ökad övervakning, med argumentet att stävja dagens kriminalitet.
– Med en kameraövervakning av stråket kommer vi att kunna öka tryggheten i Malmö och se till att människor kan känna sig säkrare när de rör sig längs den aktuella sträckan, säger kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu (s), på Malmö stads hemsida.
Jagar symptom
Och han får medhåll från alla övriga partier, förutom vänsterpartiet.
Juha Jurvanen, representant för Vänsterpartiet i kommunstyrelsen, väljer att kalla beslutet om kameraövervakning för en odemokratisk quick-fix-lösning.
– De jagar symptomen i stället för det bakomliggande problemet. Att inte känna delaktighet i samhället skapar en grogrund för kriminalitet. Genom att sätta upp kameror, döljer man de strukturella problemen bakom en enskild individ, säger Jurvanen.
Det var i januari i år som kommunstyrelsen i Malmö fattade beslutet att staden ska övervakas med kameror.
Kostnaden för insatsen beräknas i dagsläget landa på 6,5 miljoner kronor plus driftskostnader på 400 000 kronor om året de första åren. Kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu (s) var den som initierat frågan om övervakningen, och vänsterpartiet var det enda partiet som reserverade sig mot förslaget. ”Man skulle kunna tro att Orwells bok om ett totalitärt samhälle upphöjts till handlingsplan för Malmö kommunstyrelse”, stod det i reservationen.
Kontrollera människor
Nu, några månader senare, söker Malmö stad tillstånd för kameraövervakning av det cirka tre kilometer långa stråket som sträcker sig från Skeppsbron, via Stortorget, över Södergatan, Gustav Adolfs torg, Södra Förstadsgatan till Triangeln och vidare till Möllevångstorget.
Processen går trögt, och enligt Skånska dagbladet är ansökan försenad. Tekniska nämnden har gett gatukontoret i uppdrag att söka tillstånd hos länsstyrelsen för övervakningen. Längre än så har man inte kommit.
– Vi saknar till exempel en pusselbit och det är brottsstatistik på stråket från polisen, säger Håkan Nilsson, säkerhetssamordnare på Malmö kommun, till Skånska dagbladet.
Unga män utmålas som hot
Susanna Lundberg – medlem i den nybildade organisationen Malmöbor mot övervakning – menar att beslutet i grund och botten handlar om att hitta ett sätt att kontrollera människor.
– Unga män med utländsk bakgrund skuldbeläggs och utmålas som ett hot mot samhället, säger Lundberg. Det pågår en skrämselpropaganda som Malmö stad i samarbete med polisen använder sig av för att sätta fokus på utvalda områden och grupper. Faktum är att kriminaliteten i Malmö har sjunkit, medan känslan av otrygghet har ökat!
I stället efterfrågar Susanna Lundberg fler fritidsgårdar och större samarbete mellan polisen och socialarbetare på stan.
– Kameror och övervakning pekar ut människors rörelse i det offentliga rummet som ett problem. Det borde vara tvärt om, att människor som rör sig tillsammans i sin stad skapar samhörighet och trygghet, säger Lundberg.
– Jag tror på bra poliser som gör ett bra arbete. Finns det inget vettigt för ungdomar att göra om kvällarna, är det klart att man hänger i centrum.
Märkligt beslut
De som då blir utpekade som en fara blir naturligtvis förbannade. Kameror klipper av den kommunikation som det förebyggande arbetet försöker upprätta.
Enligt Juha Jurvanen (v) är det beslutet ett bevis på att Malmös politiker fått något om bakfoten:
– I ett öppet demokratiskt samhälle är det ett märkligt politiskt beslut att övervaka malmöborna. I stället borde malmöborna övervaka sina politiker!
Jesper Liljeblad deltog på ”Sverige tillber Jesus” i Kungsträdgården 2 augusti. Foto: Line Bankel.
Unga flockas till Svenska kyrkan, inte minst flickor. Samtidigt larmar präster om konservativa tankar som hämtats i sociala medier. ”Varje gång jag kommer hit är det alltid minst tio nya ansikten”, säger Jesper Liljeblad, 23, från Korskyrkan.
På Kolmården hoppar och jagar delfinerna frenetiskt de blå plastdunkarna som kastats ut i vattnet. Bassängen omringas av konfirmander i vita dräkter som vänder sig mot oss anhöriga i publiken.
Det är Svenska kyrkan som tagit över delfinariet för en dag och lokalen är proppfull. Vi stämmer upp i ”En vänlig grönskas rika dräkt” och bakom bassängen rullar psalmtexten på en projektorduk.
Prästen lägger handen på konfirmandernas huvuden, en efter en, och så sjunger vi psalm 791, ”Du vet väl om att du är värdefull”.
Prästen Anna Ryding (bilden) berättar för Flamman att församlingen haft konfirmation på Kolmården sedan 2007.
– Då var ju [SVT:s äventyrsprogram] Wild kids på tapeten. Vi satt några stycken från kyrkan och djurparken och spånade namn. Någon sade Wild and holy, och det lät ju ganska kul.
Förutom själva ceremonin övar de sig att få kontakt med djuren. Det finns en tanke med det, förklarar hon.
– Att vara nära djur, det vet man att det är bra för människor.
Även om Wild kids lagt ned så tycks inte intresset för kyrkan avta bland Sveriges unga. Kyrkohistorikern Joel Halldorf är professor vid Enskilda högskolan i Stockholm och har undersökt Svenska kyrkans konfirmationstatistik.
Det är dopen som avslöjar trenden. Dop under konfirmationen har ökat från 1 869 år 2010, till 4 706 förra året. De som döper sig under konfirmationen kommer ofta inte från kristna familjer, där man vanligtvis döps som liten.
– I Sverige föreställde man sig i modern tid religion och kristendom som tillhörande en svunnen tid. ”Nu är vi moderna, nu är vi sekulära, rationella, upplysta.” Vi betraktade religionen på avstånd, säger Joel Halldorf (bilden).
Sedan dök sociala medier upp – och mer specifikt Tiktok, där det religiösa innehållet frodas. I flödet syns personer som gör videor där de går till kyrkan, till moskén eller drar ett tarotkort, berättar han.
– Unga i dag exponeras via sociala medier inför en religiös värld.
Han menar på att det är svårt att veta vilken roll sociala medier har i utvecklingen, eftersom det ännu inte är statistiskt undersökt. Vad man dock vet är att ungdomar som i dag blir nyfikna på något går till sociala medier för att få svar eller nya idéer.
– På Tiktok kommer man i kontakt med ett globalt mediaflöde, ofta från USA. Där är religion och kristna människor mycket vanligare. Detta bidrar till en normalisering av religion i unga människors vardag även här, säger han till Flamman.
En av dem som tagit del av det kristna innehållet på Tiktok är 16-åriga Flora, som konfirmerades i Hedvig Eleonora församling i Svenska kyrkan. Hon berättar att det oftast är just amerikaner som dyker upp i flödet.
Frälst. Jesper Liljeblad deltog på ”Sverige tillber Jesus” i Kungsträdgården 2 augusti. Foto: Line Bankel.
– I ”för dig”-flödet kommer det upp amerikaner som sjunger och pratar om bibelverser. Det är mest att man ska tro på sig själv, men ibland är det saker som att abort är mord. Det håller jag inte med om, säger hon till Flamman.
Hon har precis utbildat sig till konfirmationsledare, och tycker att den typ av kristendom som finns på Tiktok skiljer sig mycket från den i Svenska kyrkan.
– Det man ser på Tiktok och det man ser i Svenska kyrkan är inte alls samma. På Tiktok är det mycket mer om Jesus och Gud, att man är utsänd för att göra olika uppgifter på jorden. Där måste man vara på ett visst sätt för att vara i kyrkan. Det verkar mycket hårdare.
Hon beskriver nätpredikanterna som ”gubbar och män eller kvinnor från Texas som är jätteblonda”.
– De ser likadana ut och älskar att gå till kyrkan. De känns verkligen som Trumpsupportrar.
Flora förklarar att ingen av hennes tjejkompisar håller med om det som sägs, men tycker att man ändå borde prata om kristendomen på sociala medier. Det har man i hennes församling inte gjort, menar hon.
– Det var fantastiskt, alla enade för ett och samma budskap, säger 23-årige Jesper Liljeblad.
Han berättar om samlingen med tusentals kristna i Kungsträdgården, som ägde rum samtidigt som årets Prideparad.
Bakom evenemanget stod fler än 65 frikyrkliga församlingar och organisationer. Först nekade polisen evenemanget tillstånd att samlas på platsen eftersom man ansåg att det skulle finnas ”en överhängande risk” för konfrontationer.
Många av budskapen på platsen var tydligt riktade mot deltagarna i Pridetåget, och en lokal kristdemokrat tvingades lämna partiet efter att ha beskrivit evenemanget som ”förvirringens tåg”.
Men i dag är det tisdagen efter, och precis som varje vecka träffas en grupp ungdomar från Stockholm i Korskyrkan på Birger Jarlsgatan. De tillhör Evangeliska frikyrkan, EFK, och de flesta är i 20-årsåldern. De droppar in en efter en, några direkt från jobbet. Dagens ansvariga heter Sandra Allerrud, och med hjälp av de andra dukar hon upp kakorna och sätter på tevatten. Hon är 26 år och blev kristen för drygt ett år sedan.
På Tiktok är det mycket mer om Jesus och Gud, att man är utsänd för att göra olika uppgifter på jorden.
– Ingen av mina familjemedlemmar är kristna, men förra april bestämde jag mig för att följa Jesus. Ett halvår senare döpte jag mig. Sedan dess har jag gått mycket i kyrkan, säger hon.
För de andra vid bordet är det inte lika nytt med kyrkan. Jesper Liljeblad är uppväxt i en kristen familj. Han har han haft en egen relation till Gud sedan 2019, berättar han, men föräldrarna har rötter i Korskyrkan sedan längre tillbaka.
– Varje gång jag kommer hit är det alltid minst tio nya ansikten, säger Jesper, som inte bor i Stockholm, men gärna återkommer till Korskyrkan här.
I våras varnade två präster för vad de ansåg vara en oroande tendens bland unga i kyrkan. Det som började som ett viralt inlägg på Facebook blev ett debattinlägg i DN (5/4) som möttes av flera repliker.
”Som präster har vi sedan en tid tillbaka börjat möta en nygammal typ av kristen retorik. Vi upplever den som hård, svartvit och polariserande”, skrev Olle Liljefors och Hillevi Uddenfeldt från Maria Magdalena församling.
”Den märks bland barn och unga likaväl som hos vuxna. Den verkar vara hämtad från Tiktokflöden och andra sociala medier där fördomar kan underbyggas med en vag hänvisning till att ’det står i bibeln’”.
Ivar Olsson (bilden) är ungdomsledare i Maria Magdalena församling på Södermalm i Stockholm. Även han har uppfattat liknande tankesätt hos ungdomar, men tycker inte att det är vanligt förekommande.
– För bara två år sedan skulle det dock aldrig ha hänt, säger han.
Han upplever att synen på Svenska kyrkan har förändrats hos konfirmanderna.
– När jag var konfirmand kom många till kyrkan för att de var lite nyfikna, men det fanns mer en idé om Svenska kyrkan som konservativ. Nu har många med sig en konservativ kristendom från sociala medier och uppfattar Svenska kyrkan som väldigt liberal, säger Ivar Olsson.
Uppgiften, betonar han, blir då att bemöta och fånga upp de unga som har fått en sådan uppfattning.
Han nämner ett exempel med ett barn som har oroat sig för skärselden och att en människa kan bli dömd till antingen lidande eller befrielse. En sådan syn på kristendomen som dömande anser Ivar Olsson som skadlig för ungdomarna själva.
Mormonen Nara Smith, med sina 11,9 miljoner följare, har en viskande mjuk röst när hon visar hur hon lagar middag till sin stilige make. Hon är en av många amerikanska internetprofiler vars innehåll svenska tjejer konsumerar.
– Det är najs när hon lagar mat, säger 16-åriga Flora.
– Jag ser inte upp till henne som person, hon hänger med typ Ballerina Farm (en cancelled influerare, enligt Flora). Mormoner måste gifta sig jätteungt och skaffa barn. Man ska inte dricka koffein, varken energidryck eller kaffe.
I Sverige konfirmeras fler tjejer än killar, enligt siffror från Svenska kyrkan. 2024 konfirmerade sig 16 169 tjejer och 10 550 killar, en ökning från 2022 med 18 respektive 11 procent.
Ideal. Den kristna amerikanska Tiktok-profilen Nara Smith med maken Lucky Blue Smith. Foto: Alessandro Bremec/IPA-agency/TT.
Och även tjejer visar tendenser till mer konservativa åsikter, berättar Ivar Olsson.
– Dels så märks det när vi pratar om Bibeln i förhållande till kvinnor, om hur vi kan tolka den feministiskt. Det har hänt att ungdomar och även tjejer säger att det som står i bibeln, det måste ni tycka är sant, till exempel att en kvinna ska täckas, säger han, och tillägger att det dock inte är vanligt förekommande.
I USA har hemmafruidealet gjort en återkomst de senaste åren. Många tradwives, frivilliga hemmafruar, håller till på just Tiktok.
Ivar Olsson bekräftar att också han har träffat många unga kvinnor i kyrkan som influerats av det nya amerikanska hemmafruidealet. Joel Halldorf beskriver det som en ”estetiskt tydlig identitet”, och menar att det inte är konstigt att sociala medier går hand i hand med mer extrema åsikter.
– På Tiktok går bilder bra i videoformatet, särskilt om de är snygga och suggestiva. Katolicism och ortodoxi med sina ikoner, rökelse, och kors passar bättre än långa predikningar. När det gäller budskapet får det gärna vara kort, koncist, enkelt och polemiskt. På det sättet kommer man i kontakt med mer konservativa budskap än vad som är vanligt i svensk kristenhet.
Men han säger också att trender på Tiktok inte nödvändigtvis översätts till verkliga livet. Dessutom sker den stora medlemsökningen inte i mormonkyrkan eller andra mindre församlingar, utan i Svenska kyrkan. I anglosaxiska länder som USA och England har medlemsantalen däremot gått upp i mindre progressiva samfund, till exempel den katolska, säger Joel Halldorf.
En annan kristen amerikan med stort genomslag på Tiktok är Candace Owens, känd högerprofil och Trumpanhängare som har konverterat till katolicismen.
Visst finns det absolut en konservativ trend. Jag har inte sett några svenska konton direkt, utan det är framför allt amerikanska.
”Det som faktiskt gör kvinnor lyckliga är familjelivet, och när de har sexuella relationer med flera partners sjunker deras värde i männens ögon”, säger hon i en debatt i samtalsorienterade Youtubekanalen Jubilee.
– Alla kyrkor i Sverige, den katolska, den ortodoxa, frikyrkorna och Svenska kyrkan är tydliga när det gäller frågor om global solidaritet och en generös migrationspolitik. I Sverige finns inte kyrkan till höger på det politiska spektrumet på samma sätt som i USA. I alla fall är de vita religiösa kyrkorna i USA långt till höger, säger Joel Halldorf.
Det går inte att dra några säkra slutsatser mellan svenska tjejers ökade intresse för kristendom och konsumtion av amerikansk nykonservatism, men klart är att vissa påverkas.
En av dem är Linnea Jernudd Pinto, 17. Hon beskriver sig som icke-praktiserande kristen och är inte konfirmerad, men berättar att majoriteten av hennes kompisar är det.
– Min pappa är kristen, men det var aldrig en grej. Men på senare år när jag har fått upp det på Tiktok har jag börjat tänka att ”jo, men jag kanske är troende”. Utan Tiktok hade jag inte varit troende alls.
Samtidigt beskriver hon det religiösa innehållet på plattformen som påträngande.
– Alla jag får upp på min ”för dig” är från USA och alla där är kristna. Om jag gillar en kristen video gör algoritmerna att jag får ännu fler.
Hon berättar att det ofta dyker upp filmer i flödet med kristna som uppmanar till att inte gå ut och inte dricka alkohol.
– Jag tror att jag hamnar mer på de sidorna för jag interagerar, men alla andra får också upp videor som uppmanar till att ”följa Gud”.
– Vissa influerare som jag följer lägger ut transitionsvideor. De låg runt, festade umgicks med kompisar. Nu gör de ingenting förutom att läsa Bibeln och gå i kyrkan.
Hon tror inte att det bara är hon som påverkas, och berättar om en klasskompis från grundskolan som blev ”superkristen” och abortmotståndare.
– Troligtvis för känna sig som en del av någonting.
Reem Neno är 20 år och skapade sitt Tiktok-konto 2023. En dag fick en av videorna genomslag – över 230 000 visningar, så hon fortsatte. I dag driver hon podden ”Faith over fear”, tro framför fruktan.
– Det var populärt i USA då och det fanns många videor på engelska, men inte lika många på svenska. Det kändes som att någonting saknades, svenska kristna i sociala medier.
Sedan dess har det blivit mer populärt i Sverige, säger hon. I USA handlar den manliga kristna diskussionen mer om politik, medan tjejerna fokuserar mer på livsstil.
– På Tiktok finns kreatörer för varje typ av individ. Det finns teologin, den intellektuella delen, trösten, och så delen som fokuserar på politik. Om man har existentiella frågor kan man få svar på dem genom Tiktok.
I Sverige finns mindre kristna trossamfund på Tiktok, men Svenska kyrkan har inte något nationellt konto utan bara annonsering på plattformen.
”Det beror inte på något formellt beslut att avstå, utan att man hittills prioriterat andra plattformar”, skriver Johanna Stenius, gruppledare sociala medier på kyrkokansliet, till Flamman.
Församlingar och stift beslutar själva men också enskilda präster har konton, exempelvis influeraren Johnny Stigesjö, som på Tiktok kallar sig ”prästen Johnny”. Han ser det som sin uppgift att sprida sin tro på internet.
– Det är ett eget initiativ, men jag ser det också som mitt uppdrag att som kristen sprida evangeliet, säger han till Flamman.
Elin Engström (bilden) är präst i Sofia församling i Stockholm. De unga hon kommer i kontakt med berättar för henne om de amerikanska kristna de sett i sociala medier.
– Visst finns det absolut en konservativ trend. Jag har inte sett några svenska konton direkt, utan det är framför allt amerikanska.
Hon har märkt att barnen som kommer till kyrkan ofta tagit del av kristen fundamentalism på sociala medier, exempelvis en fördömande syn på homosexualitet. Men hon säger att det inte slagit igenom som åsikter hos barnen.
– De har en urskillningsförmåga och tar också upp vad de möter på sociala medier när de kommer hit till kyrkan. Eller så gör de det med kompisar och familj. Och vad de svarar då väger tyngre än amerikanska influerare, säger Elin Engström.
Kyrkohistorikern Joel Halldorf är inne på samma spår:
– Jag tror inte att tonåringar har ett färdigt värderingspaket när de är i en utforskande fas av livet, säger han.
Att barnen söker sig till Svenska kyrkan i stället för att bara scrolla på Tiktok och leta själva i Bibeln är bra, tycker han.
– När de söker sig till kyrkan så får de möjlighet att samtala med människor som är både erfarna och utbildade att ha existentiella andliga och religiösa samtal.
Sandra Allerrud, som valde Korskyrkan i stället för Svenska kyrkan, beskriver att hon hittat en inre ro.
– Innan ville jag hela tiden jaga någonting, ”jag ska ha den här karriären”, men nu har jag en grundfrid. Jag är nöjd med nuet och livets resa, säger hon.
– Vi är inte ensamma i det här. Man behöver inte prestera för att nå upp till något. När man säger ja till Jesus blir det en eld som tänds inom en, säger en annan tjej som vill vara anonym.
När ungdomsträffen i Korskyrkan går mot sitt slut sitter deltagarna i soffan och läser Bibeln.
– I dag läser vi Johannesevangeliet 15, rad ett till 17 om vinstocken, säger Sandra.
”Bli kvar i mig så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna”, läser Sai Tan.
De turas om att berätta vad de är tacksamma för. Sommarläger, nya jobb. Men de lyfter också farhågor.
– Jag är orolig för min bostadssituation, säger en tjej. Jag vill så gärna hitta en lägenhet, men det är svårt. Men vad kan man göra?
– Vi ber, svarar Amanda Vikström och skrattar lite.
Vänsterpartiet har inlett uteslutningsärenden mot de båda partimedlemmarna Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas. Foto: Pontus Lundahl & Christine Olsson/TT.
Vänsterpartiet har uppmanat Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas att lämna sina uppdrag, vilket båda meddelar att de inte kommer att göra. Nu har ett uteslutningsärende inletts mot de båda styrelsemedlemmarna. ”Vi lämnar inte kampen”, förklarar Daniel Riazat på Facebook.
Det har stormat kring de båda vänsterpartisterna Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat de senaste åren. Inte minst sedan 7 oktober 2023, när de har hamnat i konflikt med partiledningen över hur partiet ska förhålla sig till den svenska Palestinarörelsen.
I dag stod det klart att Vänsterpartiet inlett uteslutningsärenden mot båda partimedlemmarna. Maria Forsberg förklarar beslutet i en skriftlig kommentar till Flamman:
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Tobias Andersson är ordförande i riksdagens näringsutskott. Foto: Christine Olsson / TT.
Tobias Andersson, ordförande i riksdagens näringsutskott, undviker frågan om samröret med Allra-profilen undergräver förtroendet för utskottets arbete.
I tisdags kväll höll den tidigare Allra-vd:n Alexander Ernstberger släppfest för sin bok Staten mot kapitalet. Ernstberger dömdes till fängelse 2021 för mutbrott och grov trolöshet mot huvudman, efter att ha genomfört affärer där de själva berikade sig medan svenska pensionssparare förlorade 137 miljoner kronor.
Patrick Siegbahn, som var först med att avslöja Allras affärer på sin sajt Småspararguiden, beskriver Ernstbergers affärer under tiden på företaget som en ”katastrof”. Han understryker också att domen mot Ernstberger bara rör en enskild transaktion av ett dussin affärer på pensionsspararnas bekostnad.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Eliterna kring Putin slits nu mellan att närma sig USA eller Kina. Foto: Alexander Zemlianichenko/AP/TT.
Den ryska makteliten har länge kunnat förena två berättelser om kriget: ett antiimperialistiskt uppdrag och ett messianskt försvar av västerländska traditioner. Men USA:s inviter riskerar att tvinga fram ett val.
När Donald Trump talade om Ukraina strax efter att han tillträtt, lade han fram förslag med betydande eftergifter till Moskva – bland annat ett formellt erkännande av Krim som ryskt territorium och att överge planerna på att släppa in Ukraina i Nato. Sex månader senare gör Kreml fortfarande anspråk på fem av grannlandets oblaster och vill inskränka landets säkerhetsgarantier.
Rysslands oförsonlighet sägs ofta spegla hänsynslösheten hos en enda man – Vladimir Putin – men förklaras bättre i ljuset av den debatt som följde på USA:s senaste invit till Ryssland. Även om två olika läger har uppstått är de överens om en princip: att inte ge vika en tum när det gäller Ukraina.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Mark Rutte smeker Donald Trump medhårs under ett möte i Vita huset. Foto: Evan Vucci/AP.
Från höger till vänster blåser upprustningens vindar i Europa, men är det verkligen fler tanks och artilleripjäser som behövs? Genom integration av de existerande försvaren kan man i stället uppnå säkerhet, undvika kapprustning och rädda välfärden.
Orden är redan bevingade.
”Du flyger in till ännu en stor framgång i Haag ikväll. Det var inte lätt men vi fick dem att gå med på fem procent!”
”Europa kommer att betala STORT, som de borde, och det kommer att vara din seger.”
Så löd sms:et från Nato:s generalsekreterare Mark Rutte till Donald Trump inför toppmötet i nederländska Haag i slutet av juni. Då bestämdes att de europeiska Natoländerna alla ska öka sina försvarsutgifter till de fem procent av BNP som Trump hade krävt. Det var en drastisk höjning från de två procent som Nato tidigare hade krävt av sina medlemmar och som bara ett fåtal länder levt upp till.
Under den efterföljande presskonferensen sade Rutte också att ”ibland måste pappa använda hårda ord för att få dem att sluta”, i en referens till Trumps hantering av det pågående kriget mellan Israel och Iran. Ruttes krypande för Trump fick många européer att skämmas. Men hans beteende visar hur underdånigt kontinentens ledare hittills har förhållit sig till den amerikanske presidenten, även om en genomtänkt försvarspolitik samtidigt kan leda till större självständighet från USA.
Detta behov aktualiserades inte minst av mötet mellan Donald Trump och Vladimir Putin i Alaska förra torsdagen, då de planerade att stifta fred genom att tvinga Ukraina att avträda stora områden utan att behöva fråga de jobbiga européerna.
Det är nämligen inte främst mer pengar som behövs om Europas försvar ska säkras.
Orden har också redan omsatts i handling. Enligt Financial Times expanderar europeiska vapenfabriker nu tre gånger så snabbt som före Rysslands invasion av Ukraina. De flesta är inriktade på ammunition och missiler åt det ukrainska försvaret. Men i de nya fem procenten som ska läggas kommer långt mer än så att byggas och köpas.
Europa har alltså antagit utmaningen från Trumps regering när den i vintras indikerade att Europa inte längre kan lita på amerikansk militärmakt för sitt försvar. Rent militärt kan det framstå som rationellt: kontinenten är uppenbarligen hotad av ett Ryssland som har invaderat ett europeiskt land, samtidigt som USA drar sig tillbaka – då måste man bygga upp ett nytt eget försvar. För detta ändamål är man nu till och med beredd att riskera den välfärd som européer så ofta är stolta över, särskilt gentemot amerikaner.
Kalkylen är dock feltänkt. Det är nämligen inte främst mer pengar som behövs om Europas försvar ska säkras.
2024 låg EU:s samlade försvarsutgifter på 3,75 biljoner kronor, vilket utgjorde 1,9 procent av den samlade BNP:n. Nästa år planerar Ryssland, som har ställt om till krigsekonomi, att spendera 7,2 procent på sitt försvar. Det utgör 1,95 biljoner kronor.
I absoluta termer lägger Europa alltså redan mer på sitt försvar än Ryssland.
Det som trots detta gör kontinenten sårbar är att den består av 27 separata arméer, med egna system, befälsstrukturer och organisationer. Så länge det är fallet är Europa inte redo för krig, oavsett hur mycket man spenderar på de enskilda försvaren. Som ekonomen Adam Tooze har påpekat har europeiska länder fått ut extremt lite av sina försvarsinvesteringar under de gångna åren. Hans slutsats är därför att Europa snarare än att dramatiskt öka försvarsutgifterna bör stärka det interna samarbetet.
Ökad integration mellan de europeiska länderna ifråga om allt ifrån upphandling till militär organisering samt förbättring av transportsystem, räcker för att göra det gemensamma försvaret operationellt och effektivt, menar han. Till exempel kan bättre kvalitet uppnås med gemensamma större upphandlingar i stället för det lapptäcke som existerar i dag, något som inte kostar mer pengar men som leder till långt mer effektiva resultat rent militärt.
Ett sådant samarbete kan också kräva nya institutioner och koordineringssystem, företrädesvis under EU:s hägn. Det lär visserligen inte heller vara gratis, men det skulle kosta långt mindre än de 30 biljoner kronor som man nu tänker spendera över tio år.
Med en sådan linje hade man undvikit kapprustning och nedskärningar i välfärden på försvarets altare. Nu ska Sverige som nyblivet Natoland i stället spendera en större andel av BNP än under efterkrigstiden – vilket då skedde för att man skulle stå utanför alla försvarsallianser. Vad förespråkarna för alliansfrihet tenderar att missa är nämligen att priset för neutralitet har alltid varit en stark egen militär.
Även i det ljuset framstår utökat samarbete som en attraktiv linje. Inte minst för en vänster som vill undvika ännu ett årtionde av åtstramning, men som måste hitta ett övertygande svar i försvarsfrågan i en tid som domineras av krig.
Kiruna kyrka flyttas fem kilometer bort. Inuti finns altarmålningen av prins Eugen som saknar kristna symboler. Foto: Matts Leiderstam.
Altartavlan i kyrkan som rullar genom ruinerna i Kiruna är som LKAB – fylld av guld och gröna skogar. Men löften räcker inte. Nu måste gruvans frukter även komma lokalborna till del.
Nu ska hon i väg. Den 600 ton tunga, 40 meter breda och lika höga kyrkan i Kiruna. Med sin rödbruna kroppshydda och lustiga lökkupoler kommer hon den 19 och 20 augusti att i majestät skrida över en specialkonstruerad väg, vilande på stålbalkar lika tunga som hon själv. Det handlar om en fem kilometer lång sträcka som går från den gamla, redan tömda stadsdelen, till en plats närmare nya centrum. Alla håller andan.
Och visst lär det bli en spektakulär syn. Det som dock inte kommer att synas när SVT sänder live är hennes dyrbara last: prins Eugens altarmålning som gruvdisponenten och Kiruna-grundaren Hjalmar Lundbohm beställde av sin vän. Det monumentala verket är ingipsat i väggen och gick inte att montera ned, varför minsta skakning under färden kommer att få konservatorernas hjärtan att hoppa.
Alla jag pratar med talar om gruvan med respekt, ja nästan kärlek. Men frukterna delas inte ut rättvist.
Altartavlan är märkvärdig på flera vis. Någon Jesus eller ängel syns inte till. I stället fick de som var med på invigningen 1912 häpet blicka ut över ett solbelyst landskap med frodiga lövträd i vad som ser ut som en het sommardag i Toscana. De fluorescerande färgerna med guldstänk nästan lyser upp den ölstugeliknande lokalen med elektriskt ljus. Som om prins Eugen hade velat skänka folket en biograf i stället för ett altare. Konsthistoriker har spekulerat. Ville han skänka kyrkan en naturlyrisk andlighet som kunde förena laestadianerna, samerna, högkyrkliga och kommunister? Prins Eugen, eller monsieur Oscarsson som han titulerade sig som konststudent i Paris, kallades ändå ”den röde prinsen”.
Men motivet handlar mest om symbolik. Han ville framkalla ett mentalt tillstånd av salighet, guld och gröna skogar i bokstavlig tappning.
På sätt och vis är målningen profetisk. Kyrkflytten är symbolen för det futuristiska projektet Flytta Stad. Inte bara för att undvika en katastrof när håligheterna under marken riskerar att kollapsa hela kvarter, utan för att borra sig ännu djupare in i Kiirunavaras innandöme. LKAB står visserligen för notan, som enligt tidigare beräkningar kommer att landa på 30 miljarder kronor, men det borde ändå betraktas som rea eftersom kommunen får nya enorma kostnader vid omställningen som måste tas någonstans ifrån. Många, särskilt mindre kulturföreningar, har blivit mos i maskineriet, vilket såklart är ett problem för det som ska bli Europas kulturhuvudstad 2029.
Visst rullar pengarna in: under 2024 gjorde det statligt helägda företaget en vinst på 8,7 miljarder kronor. De pengarna kommer dock inte Kirunaborna till del. Väntetiden för en hyresrätt är minst tio år – tjugo år om det gäller stadskärnan – och den som behöver föda barn måste köra 1,5 timme till Gällivare. Skolorna saknar lärare och 35 procent av eleverna går ut utan fullständiga betyg. Det gör att det är svårt att få kunnigt folk, ja folk över huvud taget, att stanna kvar och söka sig dit för att ta några av de många lediga jobben. De som försöker pendla ger upp eftersom tågen norrut är så nedgångna att de luktar kiss och nattågen ser ut att läggas ner helt och hållet. I samebyarna som ser sina FN-stadgade rättigheter köras över av LKAB, kokar det av frustration.
Här kolliderar alltså starka intressen. Urfolk och kulturbygd utmanas i strävan efter ett livskraftigt Norrbotten, där de unika resurserna ger jobb och bidrar till klimatomställningen. Alla jag pratar med talar om gruvan med respekt, ja nästan kärlek. Men frukterna delas inte ut rättvist.
I Norge och andra länder finns regler som gör att en viss del av intäkterna tillfaller kommunen och lokalbefolkningen, men den svenska minerallagen utlovar bara en ersättning till staten. Det inte konstigt att folk förtvivlar inför denna resurskolonialism när de samtidigt ser sin hembygd jämnas med marken av bulldozrar.
Kungen är på väg norrut, likaså Carola och Kaj. Gruvan är trots allt en nationalklenod och 80 procent av Europas järnmalm kommer härifrån.
Vad skulle gruvdisponent Lundbohm och prins Eugen tänka om de såg ner på spektaklet från sin himmel? Kanske att deras plan fullföljs hundra år senare. Det enda som möjligen överraskar dem är att altartavlans toscanska landskap är på god väg att bli verklighet i Kiruna.
Via Frilans Finans kan privatpersoner fakturera utan eget företag, i utbyte mot en avgift. Foto: Erik Simander/TT.
Frilans Finans beskriver sitt nya kollektivavtal som ”en milstolpe”. Men det nybildade Uppdragsarbetarförbundets ledning har en lång historia inom bolaget. ”Man har i stort sett tecknat ett kollektivavtal med sin HR-avdelning”, säger den fackliga utredaren Pontus Blüme.
Den 6 augusti tecknade det nystartade Uppdragsarbetarförbundet ett ”banbrytande” kollektivavtal med Frilans Finans, en plattform som låter privatpersoner fakturera utan eget företag.
Enligt företaget har över 100 000 använt tjänsten för att fakturera kunder (till en avgift på några procent) sedan man ”uppstod organiskt” år 1999, och i dag finns man i fem länder utöver Sverige. Över en halv miljon fakturor har skickats via plattformen sedan start.
”Vi anser att vi har en plats att fylla här. Det finns många utmaningar inom området. Exempel på det är rätten till a-kassa och säkerställande av avsättning till tjänstepension”, skriver Dick Rehnström.
Han är ombudsman på Uppdragsarbetarförbundet (UAF), som beskriver sig som ett ”opolitiskt och fristående” fack, bildat under sommaren ”för att möta de specifika behoven hos människor som arbetar uppdragsbaserat”.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Alice Aveshagen: Labubu är inget gulligt troll – det är avgrunden
Enligt uppgift har trollet under årets första halvår sålts till en summa av drygt fyra miljarder kronor. Foto: Henrik Montgomery/TT.
Det är en kvav sommarkväll i herrens år 2025. Du står i ett gathörn och väntar på grönt. Framför dig: en Prada-väska, en perfekt gelmanikyr, och så dinglande från dragkedjan – ett plastmonster med ljusrosa päls och psykotiskt leende. Labubu. Den stirrar. Den dömer. Den vet att du redan googlat återförsäljare. Och du vet att den vet.
Det här är inte gulligt utan diaboliskt. Samtidens känslomässiga bottenläge, fäst med kromad karbinhake.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Kambodjansk soldat håller koll på lastbilar med förnödenheter. Foto: Anton L. Delgado/AP.
I maj regnade både indiska och pakistanska missiler över Kashmir, och mellan Thailand och Kambodja blev läget nyligen glödhett för första gången på länge. Längs Asiens mest omstridda gränser finns miljarder att hämta – om man heter Saab.
När Kambodja och Thailand kommer överens om vapenvila den 28 juli har fyra dagars explosiva våldsamheter längs gränsen redan hunnit döda dussintals civila, på båda sidor gränsen. Hundratusentals har evakuerats eller är på flykt. Båda parter hävdar att den andra sköt först.
De kambodjanska militära mål Thailand attackerar i slutet av juli ligger precis i närheten av flera hinduiska stentempel från 1000-talet, som spelar stor symbolisk roll i båda sidors anspråk över området. Fyra jaktplan släpper bomber över djungeln – två amerikanska F-16, två svenska Jas Gripen.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Andre Ventura firar att hans högerpopulistiska parti Chega blir Portugals andra största parti, den 19 maj 2025. Foto: Ana Brigida/AP/TT.
Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.
Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].
År 2017 fanns det 400 000 utrikesfödda invånare i Portugal och den yttersta högern var i det närmaste obefintlig. Åtta år senare bor där 1,6 miljoner utlänningar – 15 procent av befolkningen – och den yttersta högern har blivit den näst största kraften i parlamentet.
I hela Europa verkar sambandet mellan ökad migration och främlingsfientliga partiers framväxt oundvikligt. ”Det franska folket vill inte ha mer invandring”, konstaterar Marine Le Pen och föreslår en folkomröstning.
Men vad är den rätta frågan?
Låt oss återvända till Portugal år 2008, långt innan den senaste migrationsvågen. Landet, som drabbats av finanskrisen, stod på randen till bankrutt. I utbyte mot stöd krävde Internationella valutafonden och EU reformer: Lissabon skulle ”modernisera” sin ekonomi – privatisera, skära ned på offentliga utgifter och avreglera arbetsmarknaden. Landet skulle på så sätt bli mer konkurrenskraftigt för att väcka investerares uppmärksamhet.
Till slut satsade regering efter regering allt på turistboomen, öppnade lågprisflyglinjer och liberaliserade korttidsuthyrningen.
Portugal gjorde allt för att locka nytt kapital. 2009 införde det en särskild residensstatus, avsedd att locka tjänstemän och utländska pensionärer med tio års skattebefrielse. Systemet blev en omedelbar succé. Tre år senare lanserade regeringen ”gyllene visum” (eller ”uppehållstillstånd för investeringar”), som gav särskild tillgång till medborgarskap för utlänningar som var beredda att skriva stora checkar. En kapitalflod vällde in i fastighetssektorn. Till slut satsade regering efter regering allt på turistboomen, öppnade lågprisflyglinjer och liberaliserade korttidsuthyrningen. Semesterfirare strömmade in i miljoner och förde med sig utländsk valuta.
Botemedlet verkade fungera. Portugal återgick till tillväxt 2014, bytesbalansen gick med överskott och budgetunderskottet krympte år efter år. Den tidigare sorgebarnet hade blivit mönsterelev.
Men bakom de smickrande siffrorna dolde sig en annan verklighet. Sedan finanskrisen har Portugal upplevt en betydande befolkningsflykt, som kulminerade i 120 000 avresor 2013 och fortfarande låg på 75 000 år 2023. De flesta som lämnat är unga akademiker. Utan framtidsutsikter i en ekonomi dominerad av lågavlönade servicejobb har de inte längre råd att bo i de stora städerna, där hyrorna har fördubblats på mindre än tio år. I dag bor nästan en tredjedel av portugiserna i åldern 15–39 utomlands.
Denna utflyttning har påskyndat befolkningens åldrande: landet har nu bara en ung person på två äldre, och födelsetalet är bland de lägsta i Europa. Och eftersom människor i 70-årsåldern inte plötsligt skulle börja diska i restauranger, städa hotellrum eller plocka hallon, började Portugal i början av 2020-talet ta in brasilianare, angolaner, indier, lankeser, marockaner, med flera.
Betrakta siffrorna ur en annan vinkel, och vissa studier tycks visa på ett ännu starkare samband än det första: mellan emigration (både intern och internationell) och framväxten av den yttersta högern. Detta beror delvis på att utflyttningen har tagit bort unga, utbildade väljare som är mindre benägna att stödja främlingsfientliga partier från vissa områden – och delvis på att deras frånvaro förändrar det politiska beteendet hos dem som är kvar, i regioner som sjunker allt djupare i kris.
Så om Portugal höll en folkomröstning om migration, vad skulle den rätta frågan vara? Skulle den handla om huruvida man ska utvisa de underbetalda, utnyttjade utländska arbetare som nu är livsviktiga för ett land i demografisk nedgång?
Eller om huruvida man ska avsluta den politik som fått unga människor att lämna, genom att förvandla deras land till en semesterort för rika pensionärer och digitala nomader?