Vissa ger politiska kommentarer, medan andra väljer underhållning. Men gemensamt för all persisk närradio i Sverige är att den sprider information om Iran, hjälper till att föra kampen för demokrati i det religiöst styrda hemlandet, samt skapar en känsla av trygghet hos lyssnarna. De olika radio- och tv-kanalerna sänder en hel del ny musik, producerade utanför och inne i Iran. Musiken som görs i Iran är underjordisk, eftersom de flesta musikgruppers verksamhet är förbjuden. Många låtar skildrar regimens brutalitet mot befolkningen och kampen för frihet och demokrati.
Närradiosändningarna fungerar som ett forum eller en träffpunkt, där särskilt de äldre kan samlas och utbyta tankar och höra nyheter på det språk man växte upp med och där man känner alla nyanser. Man kan hitta nya bekanta, få veta om aktuella möten och kulturella aktiviteter.
– Utan radiosändningarna skulle livet för många iranier bli problematiskt. Sändningarna fungerar som ett kafé på vägen där man kan koppla av, höra de mer vardagliga nyheterna, samtidigt som man under tiden får höra den musik som man har längtat efter att få lyssna till. Psykologiskt har detta stor betydelse för många, många lyssnares välbefinnande, säger den iranske författaren Behrooz Sheyda i Stockholm.

En länk till kampen i Iran

Persiska radiosändningar har olika inriktningar och vänder sig till olika lyssnargrupper. Alla kanaler är mer eller mindre kritiska eller motståndare till den islamiska regimen. Med hjälp av dessa närradiosändningar har iranska motståndsorganisationer spridit sitt budskap och mobiliserat svensk- iranierna mot ayatollornas regim, bland annat i torgprotester, föreläsningar och kulturella evenemang. Efter presidentvalet som resulterade i massprotester,  där många dödades och tusentals arresterades, har radiosändningar blivit mer informationsinriktade och en del verkar för att vara en länk mellan iranierna inne i Iran och utanför bland annat för att skaffa stöd för människor som trakasseras och fängslas av regimen.
Under september har bland annat De iranska politiska fängslades förbund (i exil) och Iran tribunal anordnat en minneshögtid i Stockholm för de tiotusentals oliktänkande som avrättades under tre månader 1988, samt krav på frigivning för alla politiska fångar. De här organisationerna verkar för att kunna sätta den iranska staten och statsledningen inför en internationell domstol för brott mot mänskligheten, och budskapet hörs i de flesta radiokanaler, stora som små.
Splittringen bland motståndsgrupperna till den iranska regimen är mycket stor och det pågår alltid ganska hårda diskussioner.
Telefonväkteri är en vanlig företeelse i de iranska radiostationerna. Man öppnar etern för de lyssnare som vill säga något eller informera andra om något som händer. Lyssnarna ringer in och säger vad de tycker.