Utrikes 05 maj, 2019

Perus vänster vädrar morgonluft

Regeringskris, korruptionsskandaler och politiska självmord. Kaoset i Peru verkar aldrig ta slut. Men kanske är det en möjlighet för den en gång så starka peruanska vänstern att återuppstå? Flamman har tagit den politiska tempen på plats i Peru.

Onsdagen den 17 april. Peru skakar. Men denna gång är det ingen jordbävning som fått det seismiskt aktiva landet att darra. Epicentrum återfinns i huvudstaden Limas flådiga Stillahavs-kvarter Miraflores, där polisen fått en spektakulär order: arrestering av landets socialdemokratiske ex-president Alan García, misstänkt för korruption. På väg in i byggnaden hör poliserna ett pistolskott. Halvminuten senare finner de García i ett livshotande tillstånd. Han förs snabbt till sjukhus men det är för sent. Nyheten om det tragiska ödet sprider sorg över hela nationen. Den tidigare presidenten är en av landets politiska förgrundsgestalter i modern tid. Jorge Aragón, doktor i statskunskap och forskare vid Instituto de Estudios Peruanos, förklarar varför:
– Alan har varit en fast punkt i peruansk politik under 40 års tid. Oavsett vilken politisk hemvist man har kan man inte förneka hans betydelse. Han har valts till president vid två tillfällen (1985-90,  2006-11) och kandiderat fyra gånger. Men korruptionen besegrade honom till slut. Han föredrog att ta sitt liv i stället för att stå till svars för anklagelserna, säger han.
34 år och tre dagar tidigare är tongångarna desto gladare. Med 53 procent av rösterna vinner García och hans socialdemokratiska parti APRA valet överlägset. Tvåa med knappt 25 procent kommer den förenade vänstern, Izquierda Unida. En styrkedemonstration från den peruanska arbetarrörelsen, som dock inte skulle vara särskilt länge. Efter en kort period av framsteg och optimism övergår Garcías mandatperiod i skräck och kaos. Den tilltagande konflikten med den extremt våldsamma gerillan Sendero Luminoso, ”den lysande stigen”, paralyserar Peru fullständigt (runt 70 000 omkommer i konflikten mellan 1980 och 2000). Samtidigt drabbas landet av en avgrundsdjup ekonomisk kris med hyperinflation, krisande valuta och flertalet korruptionsskandaler med koppling till regeringen.

Inför valet 1990 är missnöjet med Garcías styre så pass stort att högern ställs mot högern i presidentvalets andra omgång, där den konservative Alberto Fujimori vinner mot den liberale författaren Mario Vargas Llosa. Alan García anklagas vid det här laget både för korruption och brott mot mänskliga rättigheter och flyr landet under hela 90-talet i väntan på att brotten ska preskriberas.
Under tiden genomför den auktoritäre Fujimori ett nyliberalt chockprogram, även kallat ”fujichock”, med åtstramningar, lönesänkningar och privatiseringar i rekordfart. 1992 stänger han kongressen och tar under en period full kontroll över staten. Säkerhetsstyrkorna får större befogenheter och 1992 lyckas man gripa gerillaledaren Abimael Guzmán, vilket i stort sett får stopp på konflikten med Sendero Luminoso. Jakten på Guzmán skördade dock många oskyldiga offer, bland annat i massakern av 15 personer i Barrios Altos 1991 och morden på nio studenter och två lärare vid universitetet La Cantuta under 1992. Med åren ökar dock missnöjet med Fujimoris auktoritära styre. 2001 tvingas han avgå efter publiceringen av ett videoklipp där hans högra hand Vlademiro Montesino ses muta politiker och näringslivstoppar. Fujimori kommer sedermera att bli dömd till 25 års fängelse för sina lagöverträdelser under åren vid makten.

Efter en kort period av framsteg och optimism övergår Garcías mandatperiod i skräck och kaos

Läget har dock knappast stabiliserats sedan dess. De senaste 18 åren har de politiska kriserna avlöst varandra och korruptionen tilltagit. Det största fallet involverar det brasilanska byggföretaget Odebrecht, som under hela 2000-talet uppges ha betalat miljonbelopp i mutor till presidenter och kongressledamöter över hela kontinenten. I princip hela det peruanska politiska etablissemanget anklagas för inblandning, bland annat Alan García. Keiko Fujimori, politisk arvtagtare till pappa Alberto och numera oppositionsledare, sitter på sannolika skäl häktad misstänkt för penningtvätt. 2017 tvingades dessutom presidenten Pablo Pedro Kuczinsky, från nyliberala PPK, till avgång efter att hans inblandning i affären avslöjats. Denna period av korruptionsskandaler har kraftigt skadat peruanernas förtroende för sitt politiska system, menar Jorge Aragón:
– Det har länge funnits ett stort missnöje med hur Peru har skötts rent operativt. Förtroendet för kapaciteten att styra landet har länge varit låg, men med korruptionen har en ny dimension tillkommit. En känsla av att ”landet inte bara sköts dåligt, de rånar oss också”. Det positiva är att många av den nuvarande generationens politiker har förlorat väljarnas förtroende, vilket öppnar horisonten för nya rörelser.

Horisonten i Miraflores, där Alan Garcías bortgång nyligen fick marken att skaka, är för kvällen rosaskimrande. Kvarteret är till synes välmående med hippa restauranger, välsorterade matbutiker och glimrande stadsjeepar. Prisnivån är i klass med Europa: en mindre hyreslägenhet kostar runt 6 000 kronor i månaden. Drygt två gånger den peruanska minimilönen på 2 670 kronor. Då och då skiner dock en annan verklighet igenom den välbärgade fasaden. Venezolanska flyktingar som ber om pengar, men som i tysthet föses undan av polisen. Quechua-indianer som med spädbarn på ryggen säljer tuggummin och jordnötter. Grupper som inte dragit någon som helst nytta av Perus stabila ekonomiska utveckling under 2000-talet, men vars röster nu växer sig starkare.
– Sedan några år tillbaka växer stödet i opinionen för en politik som representeras av vänstern. Den ekonomiska stabiliteten gagnar inte alla. Det är många som inte känner av den. Här finns en möjlighet för en stark vänster med stort stöd, resonerar Jorge Aragón.
Inom den peruanska vänstern hoppas man att Jorge Aragón får rätt. Siktet är inställt på valåret 2021 men frågetecknen är fortfarande många och problemen av klassiskt vänstersnitt: splittring. I juli 2017 splittrades den i förra valet relativt framgångsrika (18,7 procent av rösterna) vänsteralliansen Frente Amplio, ”den stora fronten”, efter inre konflikter. En av utbrytarna är alliansens tidigare presidentkandidat Verónika Mendoza, som nu leder den nya rörelsen Nuevo Perú, ”nya Peru”. En rörelse som, trots att man ännu inte lyckats samla tillräckligt med namnunderskrifter för att registera den som politiskt parti, är den som Jorge Aragón tror har störst chans i valet:
– Jag tror att det finns en chans för vänstern i valet. Men det krävs en modernare diskurs, som jag tycker representeras bäst av Verónika Mendoza och Nuevo Perú. De har en tydligare inriktning på feminism och miljö och är på så sätt bättre anpassade till en modern era. Frente Amplio och dess ledare Marco Arana är mer traditionella och jag har en känsla av att de pratar på ett sätt som övertygar de redan frälsta, men därefter inte når längre än så, säger han.

Verónika Mendoza beskrivs ofta som den peruanska vänsterns stjärnskott. Den 38 år gamla psykologen från Cusco har dubbelt medborgarskap (franskt och peruanskt) och återvände efter sina universitetsstudier i Frankrike för att engagera sig politiskt. Karriären började som sekreterare till Nadine Heredia, presidentfru till Ollanta Humala som styrde landet mellan 2011 och 2016. Både Heredia och Humala är åtalade för inblandning i Odebrecht-fallet. De anklagas dessutom för att ha tagit emot pengar från Venezuelas förre president Hugo Chávez under presidentvalskampanjen 2006. Även om Mendoza sedan länge tagit starkt avstånd från paret kritiseras hennes relation till dem hårt i media.

Det positiva är att många av den nuvarande generationens politiker har förlorat väljarnas förtroende, vilket öppnar horisonten för nya rörelser

Något annat som Mendoza kritiserats för är inställningen till Nicolás Maduro. Krisen i Venezuela är ytterst påtaglig i Peru, dit över 700 000 venezolaner har flytt under de senaste två åren. Opinionen i Peru är således extremt fientlig gentemot Maduro. Fram till i februari, då hon offentligt benämnde Venezuela som en diktatur, svarade Mendoza och övriga vänstern ofta undvikande på frågor om Venezuela, något Jorge Aragón anser vara en onödigt oklar strategi:
– Inom vänstern har det dröjt väldigt länge innan man intog en självständig hållning när det kommer till Venezuela. Jag vet inte om det beror på en känsla av lojalitet eller förräderi, men stundtals har det verkat oprofessionellt. Som att ”vi minsann inte tänker prata på samma sätt som högern”. Det har varit en väldigt dum strategi. De hade i stället kunnat säga ”vi försvarar rättstaten och respekten för de demokratiska institutionerna i Venezuela”, säger han.

Till skillnad från Venezuela och andra länder i Sydamerika har Peru under de senaste 30 åren saknat radikala vänsterregeringar. Visserligen har både Alan García och Ollanta Humala vunnit presidentval under den perioden, men båda dessa representerar en återhållsam mitten-vänster-politik. En vanlig förklaringsmodell till den peruanska vänsterns kollaps är gerillan Sendero Luminosos ”folkkrig” under 1980-talet. Gerillan var extremt brutal och spred skräck i hela landet. Majoriteten av de tiotusentals offren var fattiga och bönder. 800 000 peruaner flydde landet på grund av konflikten. Sendero Luminosos terror och djupa impopularitet ledde till en negativ utveckling för arbetarrörelsen då vänstern bland delar av befolkningen associerades starkt med gerillan. Jorge Aragón menar att vänsterpartierna under den perioden inte var tillräckligt pedagogiska i sin kommunikation:
– På grund av Sendero Luminoso har det under många år funnits en djupt rotad idé om att hela vänstern är våldsbejakande. Det hade behövts ett mer gediget arbete för att verkligen förklara skillnaden och markera distansen till gerillan. Detta är en av anledningarna till att vänstern försvagades rejält under 90-talet och det behövde gå en tid för att åter kunna bli en viktig faktor inom peruansk politik.
En tid som man i vänsterkretsar nu, efter 30 år av korruption och politiska kriser, hoppas är kommen.

Flammans veckobrev

Låt Flamman sammanfatta veckan som gått. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och häng med i vad som händer.

Genom att fylla i och skicka detta formulär godkänner du Flammans personuppgiftspolicy.

Nyheter/Utrikes 19 april, 2024

Efter inreseförbudet: Jannis Varoufakis tänker inte hålla käften

Jannis Varoufakis talar i Atenförorten Nikea inför det grekiska valet 2019. Foto: Petros Giannakouris/AP.

Efter att Berlinpolisen upplöste den palestinska kongressen förbjöds den grekiska politikern Jannis Varoufakis att arbeta. Nu förklarar han varför de vill tysta honom.

Den tre dagar långa palestinska kongressen i Berlin förra helgen var tänkt att sända en signal om solidaritet med folket i Gaza. Under mottot ”Vi anklagar” ville palestinska, judiska, tyska och andra internationella aktivister samlas för att tala om den fruktansvärda situationen i Gaza och sätta press på den tyska regeringen att kräva en vapenvila. Men bara två timmar efter att den inleddes fredagen den 12 april tog sig polisen in i byggnaden, stängde av strömmen och tvingade hundratals deltagare att lämna evenemanget. Därefter upplöstes konferensen.

En av de planerade talarna var Greklands förre finansminister Jannis Varoufakis. Polisen ställde inte bara in hans tal – han meddelade också att han hade belagts med ett allmänt förbud mot att verka i Tyskland och att han inte ens fick tala via videoöverföring. Tysk media rapporterar nu att detta straff nu har reducerats till ett inreseförbud.

I en intervju med tyska Jacobin förklarar Varoufakis varför den tyska staten är så fast besluten att undertrycka oliktänkande – och varför det inte har något att göra med att försvara judiskt liv.

Du berättade på sociala medier att Tyskland infört ett aktivitetsförbud mot dig. Nu hävdar vissa medier att du helt enkelt förbjöds att komma in i landet. Naturligtvis är det en skandal hur som helst – men kan du först berätta för oss exakt vad som hände och hur du fick reda på det?

Det hela började för en tid sedan, när en stor del av det politiska spektrumet i Tyskland demoniserade vår konferens som antisemitisk och hävdade att den låg nära terrorism. Detta är en upprörande anklagelse, särskilt mot våra medarrangörer Jüdische Stimme für gerechten Frieden in Nahost.

På konferensdagen omringade 2 500 poliser lokalen och trakasserade deltagarna. En ung judisk kamrat arresterades för att ha burit en liten, hemmagjord banderoll med orden ”Judar mot folkmord”. När han fördes bort av polisen frågade han dem skämtsamt: ”Hade det varit okej om det hade stått Judar för folkmord?” Han behandlades då ännu mer brutalt.

Läs mer

Två timmar efter att konferensen börjat, strax innan jag skulle vara med via Zoom, bröt polisen upp evenemanget. Så jag spelade in mitt tal på min bärbara dator och lade upp det på min personliga blogg. Myndigheterna tyckte inte att det var roligt.

Tyskland skyddar inte judiskt liv, utan snarare till Israels rätt att begå krigsförbrytelser.

Följande dag, under en demonstration organiserad av den palestinska kongressen, tog en polis en av arrangörerna och två medföljande advokater åt sidan. Han sade i princip till dem att de inte fick använda högtalarna för att sända mitt tal eftersom Berlinpolisen hade utfärdat ett förbud mot mig, ett förbud mot all politisk aktivitet som bara har använts några gånger tidigare mot IS-anhängare. En av advokaterna bad om en skriftlig order, men polisen sade att de inte behövde ge den.

Våra advokater kontaktade polisen och inrikesdepartementet och krävde en förklaring. Detta måste ha varit väldigt pinsamt för dem – de hade trots allt utfärdat ett förbud mot en medborgare i ett EU-medlemsland – och efter två dagars pinsam tystnad ändrade de sitt straff från aktivitetsförbud till inreseförbud. Hittills har inget av förbudet lämnats in skriftligt och de tyska myndigheterna har avslagit mina önskemål om en skriftlig förklaring.

Planerar du att vidta ytterligare rättsliga åtgärder?

Ja, självklart. För det första har mina advokater begärt en skriftlig bekräftelse av förbudet och ett uttalande som förklarar skälen till förbudet. När Handelsblatt, en tidning med nära kopplingar till tyska underrättelsetjänsten, rapporterar att ett sådant förbud enligt deras källor existerar, måste det tas på största allvar.

Deltagare håller upp palestinasjalar för att hindra journalister från att filma och fota Palestinakongressen i Berlin den 12 april. Foto: Sebastian Christoph Gollnow/DPA/AP.

Men ärligt talat handlar detta egentligen om att skapa ett klimat av rädsla. Det är den politiska kärnan: Tysklands ”Staatsräson” [ideologiska grundpelare, övers. anm.]. Tyskland skyddar inte judiskt liv, utan snarare till Israels rätt att begå krigsförbrytelser. Det finns människor i Tyskland som säger till mig att de inte kommer att engagera sig i Jüdische Stimme für gerechten Frieden in Nahost eller mot mitt förbud eftersom de är rädda för att förlora sitt jobb eller någon finansiering och att bli demoniserad.

Inrikesminister Nancy Faeser välkomnade polisens agerande och fördömde kongressen för ”islamistisk propaganda”. Kan du säga något om varför kongressen anordnades och vilka mål den försökte uppnå?

Målet är enkelt: en omedelbar vapenvila och en fredsprocess som garanterar lika politiska rättigheter för alla människor mellan Jordanfloden och Medelhavet. Denna mycket enkla och humanistiska agenda kan aldrig beskrivas som islamistisk eller antisemitisk.

Men det finns ett mönster här: i november genomförde en kamrat och vän till mig, Iris Hefets, en israelisk-judisk psykoanalytiker som bor i Berlin, en protest för en kvinna. Hon gick genom ett torg i Berlin med ett plakat där det stod ”Som jude och israel: stoppa folkmordet i Gaza”, och en vit tysk polis arresterade henne för antisemitism. Det hade varit skrattretande om det inte var så tragiskt.

Jag ska ge ett annat exempel: Tamir Pardo, som utsågs till chef för Mossad av Benjamin Netanyahu 2011 – inte precis en pro-palestinsk organisation. För sex månader sedan gav han en intervju till The Guardian där han sade att Israel utövade apartheid i hela landet. Om han hade kommit till vår kongress och rapporterat samma saker som han sade till The Guardian, skulle inrikesministern förmodligen också ha avfärdat honom som islamist.

Rosa Luxemburg måste vända sig i sin grav med i 5 000 varv i minuten.

Jag är varken jude eller palestinier. Jag har ingen åsikt om vilken lösning vi bör arbeta för mellan Jordanfloden och Medelhavet. Det jag vet är att jag som världsmedborgare kräver lika politiska rättigheter och universella mänskliga rättigheter. Om tyskarna framställer detta som antisemitism och som något som strider mot dess Staatsräson, då säger jag bara att de borde ta en lång, lång titt i spegeln. Jag är den enda grekiska politiker som någonsin har förbjudits att resa in i Tyskland. De hade aldrig problem med att grekiska nynazister kom på besök.

I ditt inställda tal nämnde du en resolution från Alliance Against Antisemitic Terror som uppmanade till protester mot den palestinska kongressen. Du var särskilt besviken över att två av dina tidigare kamrater från vänsterpartiet Die Linke hade skrivit under den. Var detta din första erfarenhet av en sådan alienation mellan den tyska och europeiska vänstern?

Första gången det hände var i november, när jag hörde att den Linke-anslutna Rosa Luxemburg-stiftelsen, som jag alltid har haft hög aktning för, hade gett vika för pressen från arrangörerna för att avboka Jeremy Corbyn från en konferens på grund av hans åsikter om kriget i Gaza. I det ögonblicket trodde jag att de hade tappat förståndet. Rosa Luxemburg måste vända sig i sin grav med i 5 000 varv i minuten.

Läs mer

De anklagar mig för att bagatellisera terrorism. Varför? För att jag gjorde en åtskillnad mellan våld mot civila, som vi med rätta fördömer, oavsett vem som utför det, och väpnat motstånd mot en ockupationsarmé. Detta visar verkligen hur lågt nivån på debatten har sjunkit, särskilt i en tid då hela det politiska spektrumet och media i Europa hyllar det väpnade ukrainska motståndet mot den ryska ockupationen varje dag.

Både din paneuropeiska allians DiEM25 och det politiska partiet MERA25, som deltar i EU-valet i ett antal länder, har varit starkt engagerade mot kriget i Gaza de senaste månaderna. Varför har Palestina blivit en sådan prioritet för er inför valet till Europaparlamentet? Spelar det någon roll för europeiska väljare?

Om vi hade ​​levt på 1930-talet skulle vi som européer ha gjort förföljelsen av judarna till vår högsta prioritet. Om vi hade levt under tiden för folkmorden i Rwanda eller Bosnien, skulle vi ha gjort dem till högsta prioritet. Det är vår plikt.

Intresserar detta europeiska väljare? Jag bryr mig inte. Vi baserar inte vårt arbete på fokusgrupper för att ta reda på vilken typ av berättelse som kommer att maximera våra röster. Vi gör det vi tycker är rätt för det är rätt. Den här typen av politik saknas i Europa, och det är den här typen av politik som våra MERA25-partier driver över hela Europa.

Med vilken moralisk auktoritet kan det liberala etablissemanget fortfarande förmana någon som Orbán? Han skrattar bakom ryggen på dem.

Vårt jobb är att upplysa allmänheten om att folkmord äger rum i vårt namn och med vår medverkan. Detta är inte bara moraliskt förkastligt, utan det kan också leda till att även vi kan fängslas. Ett klimat av rädsla, likt det som de tyska myndigheterna nu försöker skapa, är nämligen precis vad Europas korrupta och livsodugliga socioekonomiska affärsmodell behöver för att försörja sig själv. Innan man vet ordet av det kommer demokrati inte längre att existera.

När man i belevat sällskap talar om att begränsa pressfriheten i EU handlar det oftast om Ungern under Viktor Orbán eller ditt eget land under Kyriakos Mitsotakis. Men sedan oktober har vi upplevt nya inskränkningar av yttrande- och mötesfriheten i Tyskland, åtminstone när det gäller detta ämne. Ser du en fara för att Tyskland kan bli ett slags pionjär för en ny auktoritarism i Europa?

Det är redan fallet. Min situation är helt enkelt ett tydligt exempel på detta. Vad mer kan dessa människor berätta för Orbán om rättsstatsprincipen, om att han inte får inskränka yttrandefriheten? Med vilken moralisk auktoritet kan det liberala etablissemanget fortfarande förmana någon som Orbán? Han skrattar bakom ryggen på dem.

Vilken inverkan kommer detta att få på Europas politiska framtid?

Oliktänkande har förtryckts och censurerats i hela västvärlden de senaste åren. Detta gäller inte bara Tyskland. Men det är första gången som en mitten-vänsterregering – inte ett gäng ultrahöger-galningar, utan en regering bestående av De gröna, SPD och FDP – har tagit på sig att införa ett förbud mot en EU-medborgare. Och varför? För att han står för ett rent humanistiskt krav på lika politiska mänskliga rättigheter i det historiska landet Palestina, som vi européer har fört in så mycket ondska i.

Demonstrationer i Tyskland till stöd för palestinierna har mötts med hård repression från polis. Foto: Christoph Soeder/DPA/AP.

En av sakerna som de inte kommer att förlåta mig för är att jag intervjuades den 8 oktober, dagen omedelbart efter Hamas attack mot Israel, och faktiskt fick reda på det under intervjun – jag hade inte läst tidningarna den morgonen. Jag blev ombedd att kommentera och sade: ”Jag kommer inte att fördöma Hamas, jag kommer inte att fördöma israelerna, jag kommer inte ens fördöma de israeliska bosättarna – eftersom vi européer har spelat det här fördömningsspelet för länge och låtsats att vi står över konflikten i Palestina och Israel.”

Willy Brandt förkroppsligade demokratin, han uttryckte solidaritet med grekiska socialdemokrater som satt i fängelse, bland andra mina släktingar

Jag sade: ”Om du vill att jag ska fördöma någon, låt oss då fördöma oss själva. Århundraden av europeisk antisemitism, den ena pogromen efter den andra mot judarna, som kulminerade i Förintelsens unika illdåd. Och vad gör vi efter det? Vi är medskyldiga till den etniska rensningen av palestinierna.”

Jag kommer inte att ansluta mig till de europeiska politiker som framställer sig själva som överlägsna, ser ned på och fördömer folket i Israel och Palestina. Vi borde döma oss själva innan vi dömer någon annan.

Du har varit närvarande i den tyska allmänheten i över tio år nu, är ofta på tv och har sålt många böcker. Du kandiderade till och med i Tyskland i det senaste EU-valet. Kommer din relation med landet att fortsätta trots förbudet?

Tja, jag kan berätta att jag förlorade min tyska förläggare, som har gett ut sex av mina böcker under de senaste tolv åren. Han hade fräckheten att varna mig för att delta på denna kongress, varefter jag bröt mina band med honom. En förläggares fräckhet att säga till en författare: ”Vi kommer inte att kunna sälja dina böcker i det här landet om du tar ställning emot folkmord.” Men jag bryr mig inte. Jag kommer att fortsätta att upprätthålla relationer med mina kamrater i Tyskland, och MERA25 kommer att ställa upp i EU-valet i Tyskland i juni.

Tyskland kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta eftersom jag minns min barndom när jag växte upp under en fascistisk diktatur. Jag minns när jag var sju eller åtta år gammal och vi levde under militärjuntans tyranni, och mina föräldrar kröp under en filt med en radio och lyssnade på Deutsche Welle. Som liten pojke såg jag en hoppingivande ledstjärna i Tyskland. Willy Brandt, den dåvarande förbundskanslern, förkroppsligade demokratin, han stödde och visade solidaritet med grekiska socialdemokrater som satt i fängelse, bland andra mina släktingar.

Jag kommer inte att ge upp denna bild av Tyskland, och jag kommer inte att tillåta människor som Olaf Scholz eller [utrikesminister] Annalena Baerbock, som åsamkar Tysklands rykte och den tyska demokratin enorm skada, att hindra mig från det. Jag kommer att fortsätta ha mycket nära kontakter med mina kamrater i Tyskland och vi kommer att arbeta för att återuppliva socialdemokratins anda i Tyskland.

Intervjun är tidigare publicerad i tyska Jacobin.

Översättning: Leonidas Aretakis & Jonas Elvander.

Loren Balhorn
Chefredaktör för Jacobin i Tyskland.
Nyheter/Utrikes 18 april, 2024

Bosättare fördrev palestinier med hjälp av Israels armé

En israelisk soldat iförd kostym vid ett högtidsfirande organiserat av bosättare på Västbanken. Foto: AP Photo/Leo Correa.

Israelisk militär och bosättare kritiseras av Human Rights Watch för sin behandling av palestinier på Västbanken. Organisationen rapporterar att palestinier har fördrivits från sina hem, och många vågar inte återvända.

– Bosättare och soldater har fördrivit hela palestinska samhällen. De har förstört varje hem, med uppenbart stöd från styrande israeliska myndigheter, säger Bill Van Esveld, biträdande barnrättschef på Human Rights Watch (HRW), i ett uttalande på organisationens hemsida. Han fortsätter: 

– Medan världen fokuserar på Gaza så ökar övergreppen på Västbanken, underblåst av årtionden av straffrihet och likgiltighet bland Israels allierade.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Saga Grande
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Inrikes 18 april, 2024

Borta med vinden

Vattenfall har investerat miljarder i tre stora vindkraftparker runt Fredrika. Produktionen täcker ungefär en procent av hela landets elbehov, men intäkterna för byn och för Åsele kommun är små. Foto: Robert Henriksson / DN / SCANPIX.

Vind- och vattenkraften i trakterna kring Fredrika producerar en procent av Sveriges el. Samtidigt stängs bibliotek och äldreboenden i närområdet. Med de regler som finns i Sverige stannar vinsterna sällan kvar i bygden.

Skylten som visar vägen mot biblioteket sitter kvar i Fredrikas centrum, men i början av februari slog det igen dörrarna för gott.

Bibliotekarien Britt-Marie Arvidsson har kört de två milen in till Fredrika för att visa oss biblioteket. Det ryms i ett enda, lite större rum i den låga röda skolbyggnaden. Trots det begränsade utrymmet finns allt som man kan vänta sig: skönlitteratur, deckare, fakta, och en avdelning om bygden och landets norra delar. Barnen har ett eget hörn med en kåta där man kan krypa in för att läsa i lugn och ro.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Arne Müller
Journalist i Umeå, som har skrivit boken "Norrsken: Drömmen om den gröna industrin", som granskar industriprojekten i norra Sverige.
Nyheter/Utrikes 18 april, 2024

Google-arbetare avskedas efter protest: ”AI-drivet folkmord”

Teknikarbetare protesterar utanför Googles huvudkontor i San Francisco i december 2023. Foto: Santiago Mejia/San Francisco Chronicle/AP.

28 anställda sägs upp efter att ha kritiserat teknikbolagets samarbete med israelisk militär.

Minst nio anställda på teknikjätten Google greps i tisdags under en tio timmar lång sittprotest inne på företagets kontor i New York City och Sunnyvale. Under onsdagen meddelade Google i ett internt meddelande att 28 anställda har avskedats för medverkan i protesterna, rapporterar The Verge.

– Allt fler är villiga att riskera sina jobb för att stå upp mot medverkan till folkmord, säger organisatören och Google-arbetaren Ray Westrick till Democracy Now!.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Peter Eriksson
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Utrikes 18 april, 2024

Putin trappar upp jakten på socialister: ”Värre än någonsin”

Georgier protesterar mot den ”ryska lagen” om utländska agenter den 9 april 2024, som har spridit sig i regionen. Foto: Shakh Aivazov/AP.

Ryska socialistiska rörelsen är senast i raden att klassas som utländska agenter och förbjudas att verka i landet. ”Jag räknar inte med att överleva kriget”, säger den svartlistade statsvetaren Greg Judin till Flamman.

Varje fredag håller Rysslands oppositionella andan. Då presenterar nämligen det ryska justitiedepartementet de senaste tillskotten till sin lista med ”utländska agenter”, där både individer, organisationer och medier kan hamna.

Fredagen den 5 april utökades listan med ett nytt namn: Ryska socialistiska rörelsen (RSR), en vänstergrupp med rötter i trotskismen. Flamman ringer upp Ilya Budraitskis (bilden), en av organisationens medgrundare, som sedan krigets början befinner sig i exil i USA.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Kultur 18 april, 2024

”Smärtpunkten” hyllar den hårda vården

Tony Olsson, spelad av Martin Nick Alexandersson och Riksteaterns producent Isa Stenberg (Maria Sid). David Dencik spelar Lars Norén. Foto: Nicklas Elmrin /SVT.

SVT:s serie om dubbelmordet i Malexander gestaltar en kriminalpolitik i förändring, men är okritisk till dagens trender. Kriminologen Hanna Tenenbaum har sett ”Smärtpunkten”.

Den 28 maj 1999 sköts poliserna Olle Borén och Robert Karlström ihjäl i Malexander av tre nynazister. Händelsen skakade Sverige. Själv var jag bara tre år, och berättelser om de sår som dåden lämnade fick jag ta del av långt senare.

SVT:s Smärtpunkten tar avstamp några månader tidigare, och gestaltar arbetet med Noréns pjäs 7:3, med tre fångar varav två nynazister i rollerna. Pjäsen spelades på scener utanför anstalter och efter den sista föreställningen rymde skådespelarna. Jakten på dem slutade med morden i Malexander.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Hanna Tenenbaum
Kriminolog.
Veckobrev 17 april, 2024

Jag älskar Sverige mer än Ivar Arpi

Till Sveriges försvar mot nationalisterna! Foto: Privat.

Jag skriver detta på väg hem från en föreläsning om Sveriges psykedeliska historia i Skövde, som jag måste säga är en fantastisk plats. Det första man möts av vid stationen är nämligen ett jättelikt kulturhus. Att det ser ut som en tegelborg från Super Mario Bros gör inte saken sämre.

Kulturhuset byggdes 1964 efter en ritning av Hans-Erland Heineman och sägs vara Sveriges första. Innanför tegelväggarna finns konsthall, biograf, danssalonger, restaurang, konferensrum, en teater med 500 stolar, samt ett bibliotek som pryds av ett praktfullt betongverk av Siri Derkert, ”Senapsträdet och himlens fåglar”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Nyheter/Utrikes 17 april, 2024

Högerextrema norrmän återskapar Hamsuns röst med AI: ”Groteskt”

Författaren Knut Hamsuns signatur. Foto: Cornelius Poppe / NTB

Författarens ättlingar är skeptiska till projektet – men det högernationalistiska förlaget har inga planer på att stoppa det.

Det norska högerextrema förlaget Legatum Publishing har planer på att använda AI för att återskapa den nazistiska nationalikonen Knut Hamsuns röst. Syftet är att den konstgjorda rösten ska läsa in Hamsuns bok ”Svält” på engelska. 

Då det gått mer än 70 år efter författarens död så tappar förlaget Gyldendal rättigheterna till verket, som därmed får användas av vem som helst. Frågan om upphovsrätten även gäller någons röst är dock inget lagen har beslutat om än.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Saga Grande
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Kultur 17 april, 2024

Bilden av den mörke titanen saknar distans

Hur mycket Lars Norén tål Sverige? Författaren porträtteras nu i en dokumentär på SVT av Sindra Grahn. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT.

Lite genikult skadar inte, men dokumentären om dramatikerns konstnärskap hade mått bra av att våga gräva vidare kring gränslinjen mellan etik och estetik.

Hur mycket Lars Norén tål Sverige? Bara det senaste året har två fackböcker givits ut, hans sista oavslutade dagbok har publicerats, ett teatermanus har blivit serieroman, ett antal pjäser har satts upp och i dagarna sänds en dokumentär och en dramaserie om hans liv och verk.

Det hela hade inte varit så problematiskt om det inte kombinerats med en förgudning av honom. En ny ton har infunnit sig i samtalet: Norén beskrivs som en dyster titan, en mobbad olympier.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rasmus Landström
Författare, litteraturredaktör och medlem i Flammans styrelse.
Inrikes 17 april, 2024

Greta Thunberg har äntligen blivit farlig

Klimatungdomens växande radikalism tyder på mognad. Foto: Pascal Bastien/Avaaz/AP.

Den klimatrörelse som Alex Schulman drömmer om skulle snabbt bli irrelevant.

Jorden har feber. Mars blev den tionde månaden i rad som det globala värmerekordet slogs. Medeltemperaturen de senaste tolv månaderna är 1,56 grader högre än under förindustriell tid. Parisavtalets mål att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader vid slutet av århundradet framstår som alltmer omöjligt att uppnå. Samtidigt fortsätter utsläppen att öka. Alla förhoppningar om kraftfulla åtgärder mot klimatförändringen har grusats, alla vackra löften från världens makthavare dragits i smutsen.

Min generation har helt enkelt misslyckats fullständigt, och vet om det. I en desperat jakt på syndabockar riktar somliga in sig på klimatrörelsen, och inte minst dess ikoniska ledargestalt Greta Thunberg – som nu blivit för radikal och obekväm. ”Hon hade chansen att förändra världen och kastade bort den”, skriver Alex Schulman i en bitter krönika i DN.

Hans besvikelse visar att han svalt myten om Greta Thunberg med hull och hår: berättelsen om det oskyldiga barnet som säger sanningen till makten, bjuds in till parlament och FN för att hålla tal, och äntligen förmår världens makthavare att ta sitt förnuft till fånga. Men den berättelsen har naturligtvis alltid varit falsk. Inte för att den överdriver Thunbergs betydelse eller genomslagskraft, utan för att den förtiger att den verkliga makten vare sig vilar i FN:s generalförsamling eller i några nationella parlament.

Att mänskligheten i dag befinner sig i en existentiell kris beror i grunden på ett kapitalistiskt ekonomiskt system baserat på hänsynslös exploatering av människor och natur. Ett system som sätter majoriteten av världens tillgångar – och därmed makten över de mest avgörande ekonomiska besluten – i händerna på en liten minoritet.

Läs mer

Miljardärer och kapitalförvaltare utövar alltså lika mycket makt över vår gemensamma framtid som folkvalda politiker. För den som inte vill se detta är det bekvämt att göra Greta Thunberg till syndabock.

Men det somliga vill se som urartning är snarare ett tecken på mognad. Det är både förutsägbart och logiskt att klimatrörelsen blir mer konfrontativ i takt med att tiden rinner ut och den politiska utvecklingen går åt fel håll. Att rörelsen blir mer systemkritisk och knyter an till andra frågor – som motståndet mot Israels blodiga krig i Gaza – är nödvändigt.

Att rörelsen blir mer systemkritisk och knyter an till andra frågor – som motståndet mot Israels blodiga krig i Gaza – är nödvändigt.

En tänkande politisk rörelse måste klara att peka på samband. Mellan militarisering och miljöförstöring. Mellan Israels brott mot palestinierna och fossilindustrins brott mot hela mänskligheten. Mellan den nationalistiska högerns förakt för svaghet och kapitalets behov att söndra och härska. Mellan växande ojämlikhet och urvattnad demokrati. Mellan åtstramad välfärd och utarmning av naturresurser.

Klimatkatastrofen är mänsklighetens allvarligaste kris hittills, men långtifrån den första. Förstörelsen av ekosystem, lokalsamhällen och människoliv har accelererat sedan kapitalismens födelse. Långt innan temperaturkurvorna började peka uppåt existerade överflöd sida vid sida med svält och misär, maktfullkomlighet intill maktlöshet. Mänskligheten lägger mer kraft och resurser på att utveckla och köpa nya högteknologiska vapen än klimatomställning.

Att de unga klimataktivisterna förstår detta bättre än Alex Schulman är inte så konstigt. De har ju redan testat det han föreslår – att snällt sitta utanför parlamenten och be politiker att ”lyssna på vetenskapen”. Tack vare dem finns det nu verkligt hopp. Inte om frälsning genom modiga beslut av världens makthavare, utan om en demokratisk folkrörelse som formar framtiden underifrån.