Ernst Wigforss (1881–1977) var under ett halvt sekel socialdemokratins svärmorsdröm. Han var mannen som formulerade efterkrigsprogrammet, antinazisten under permitenttrafikens dagar, keynesian före Keynes, pragmatiker ut i fingerspetsarna men också socialist ända ned till kvantnivå, han lade grunden för folkhemmet… Här måste man stanna upp och ta ett djupt andetag. För skulle man sammanfatta hela Wigforss gärning i en mening skulle den få proustska mått. Sade jag att han populariserade ordet ”semester”?
För bra för att vara sant? Inte egentligen. Wigforss var den främste demokratiska socialisten i Sverige under 1900-talet och hans politiska gärning är så genomtänkt att han än i dag kan tas fram som ett ess ur kortleken. När tankesmedjan Katalys kritiserar överskottsmålet använder de hans retoriska mästerstycke ”Har vi råd att arbeta?”. När Jonas Elvander här i Flamman manar till en mer expansiv finanspolitik är det Wigforss som lyfts fram som inspirationskälla. Ändå är det först nu som vi har en heltäckande biografi över hans politiska gärning: Henrik Arnstads nyutkomna tegelsten Ernst Wigforss: Den förbannade optimisten.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!