– Att jag som underbetald kvinna skulle kunna komma hem och fixa jämställdheten åt dessa välbemedlade par – det tror jag inte på.
Journalisten Kerstin Fredholm gav nyligen ut boken Fint hemma, som bygger på hennes wallraffande som svart städerska i privata hem. Förra veckan berättade hon om sina erfarenheter vid ett seminarium anordnat av HTF. Fredholms övertygelse är att de människor som köpte hennes tjänster skulle haft råd att göra det vitt. Att det köpte svart berodde på andra drivkrafter.
– De skulle inte ha brytt sig om någon skattesubvention. Att de köper svart har med deras inställning att göra: de känner ingen lojalitet gentemot vårt välfärdssystem.
Fredholm framhåller också att, vare sig de brytt sig om subventionen eller inte, vore det anmärkningsvärt att rikta en eventuell sådan mot en grupp som har en bra ekonomisk situation.
– För vilka var det som inte ringde mig efter att jag satt upp den där annonsen om att jag ville städa? Jo, det var alla de där utschasade mammorna och förtidspensionärerna, de som skulle ha behövt det.

För ungefär 90 år sedan gjorde journalisten Ester Blenda Nordström en sak som liknar det Kerstin Fredholm gjort, hon tog tjänst som piga på en gård för att sedan skriva boken En piga bland pigor. Fredholm framhåller att de båda böckerna liknar varandra mycket: maktförhållandena är ungefär desamma, de manliga arbetsgivarnas sexuella närmanden är av samma kaliber, och så vidare.
– Den enda skillnaden är egentligen att en piga som Ester faktiskt behövdes. Annars hade man inte klarat lantbruket. Medan de hushållstjänster som jag utförde lika gärna hade kunnat utföras av de som anställde mig.