Sorlet är högt i salen som tar mest publik i hela Almedalen. LO har bjudit in till ett seminarium och ungefär 500 personer är på väg in och 150 personer till står på väntelistan. Och till slut så står han där på scenen, med allt strålkastarljus riktat på sig själv, vänsterns nya intellektuella rockstjärne-ekonom, Thomas Piketty. Han är den franske professorn i nationalekonomi som under det senaste året har framhållits som ett av bevisen för att vi är på väg mot ett paradigmskifte i synen på hur ekonomin fungerar.
Med en fransk engelska, svartvita powerpoints och invecklade nationalekonomiska teorier förklarar Piketty hur han har studerat inkomst- och förmögenhetsutvecklingen under hela 1900-talet. Något som saknar motstycke i tidigare forskning. Genom mycket omfattande datainsamling från 30 länder världen över, så får Piketty fram resultat som är i sig inte är någon nyhet. Agneta Berge, en av LO:s egna rockstjärneekonomer, beskriver pedagogiskt Pikettys tes såhär:
– På vanlig svenska betyder [tesen] att sådant som företagsvinster, aktieutdelningar, räntor och hyror, växer snabbare än de totala inkomsterna, vars tillväxttakt i huvudsak avgörs av tillväxten i befolkningen och produktiviteten. Och att detta i sin tur driver en ekonomi mot extrema nivåer av ojämlikhet.
Det kanske inte är något nytt, men det är efterlängtat. Sedan sjuttiotalet så har den ekonomiska debatten utgått ifrån en marknadsliberal dogm. Ju högre inkomster de rika har, desto mer ekonomiskt välstånd för alla. Lönespridning är ett måste för ytterligare tillväxt, jämlikhet är ett hinder. Men pendeln är sakta på väg att svänga. De stora institutionerna som OECD och IMF, som bara för 15 år sedan var en del av ondskans axelmakter om man frågade den globala vänsterrörelsen som i Sverige representerades av till exempel Attac, har helt vänt i frågan. Nu påtalar till exempel IMF-forskare vikten av jämlika samhällen och att minskade klyftor lyfter välståndet för alla.
Högern har velat måla ut Piketty som den nya Karl Marx, allt i enlighet med strategin att skrämma väljarna med revolution och kaos. Vi som har läst lite Marx, förstår ganska snabbt att det Piketty är långt ifrån Marx, han är knappast någon revolutionär. Men för oss i vänstern som har ifrågasatt den globala kapitalismen och velat rikta udden mot den rika procenten av världens befolkning för att skapa en rättvis världsordning så är Pikettys resultat ett välkommet erkännande.
Socialdemokraterna, som stått för Pikettys inbjudan till Almedalen, har länge fokuserat på att förbättra för de svaga och inte riktat udden mot den orättvisa fördelningen av ekonomisk makt. Men nu måste det stå klart, till och med för socialdemokrater, att det förpliktigar att lyfta upp Piketty som den nya tidens härförare. Ett första steg i rätt riktning presenterades under veckan av Magdalena Andersson, ekonomisk-politisk talesperson för S. De vill för att finansiera mindre barngrupper i förskolan genomföra en skatteväxling för jämlikhet. Löftet om en bankskatt skulle innebära ungefär 4 miljarder mer i statskassan.
För Vänsterpartiet, kommer här ett efterlängtat bevis på att det inte är en dum idé att gå till val på att höja skatterna och återinföra förmögenhetsskatt och fastighetsskatt. Även frågan om vinster i välfärden ligger i linje med Pikettys policyförslag om att att expropriera kapital från välfärdsoligarkerna och fördela dem tillbaka till flertalet.
Piketty är ingen ny Marx, men med rätt förslag och med folkopinionen för jämlikhet i ryggen kommer vi se ett politiskt läge som inte får schabblas bort. Låt oss hoppas att socialdemokratin förstår det när det i september ska sjösättas ett nytt politiskt projekt.
