När det första World Social Forum (WSF) hölls i Porto Alegre 2001 fanns Hugo Chávez och Venezuela i periferin. Det faktum att det största forumet denna gång hölls i Caracas berättar att mycket hänt under dessa år. Caracasforumet präglades av många besökares vilja att se den pågående sociala revolutionen i vad som kommit att bli experimentverkstaden för den latinamerikanska vänstern, men också ett antal brännande frågor som trädde i förgrunden framför de traditionella kraven om skuldavskrivning och rättvis handel.
I den inledande marchen stod kravet på USA:s tillbakadragande från Irak i centrum, liksom en stark kritik mot FN:s stöd till militärkuppen på Haiti. Den amerikanska antikrigsrörelsens galjonsfigur, Cindy Sheehan, var på plats för att häckla George W Bush och samtala med Chávez.

”Porto Alegre-konsensus”
Det har länge funnits olika syn på hur forumet skall förhålla sig till politiska krav inom det som lösligt brukar kallas ”rörelsen”.
Lösningen som hittills fungerat är att forumet i sig annonseras som en ”mötesplats” och att en församling av de sociala rörelserna vid sidan av skrivit en slags inofficiell slutdeklaration. Men i Porto Alegre 2004 tog 19 intellektuella initiativ till vad de kallade ”Porto Alegre-konsensus”. Vid årets forum i Bamako tänkte arrangörerna, bland dem Samir Amin, gå ett steg längre genom att vid öppningen av forumet ta initiativ till att återuppväcka 1960-talets Bandunginitiativ. Argumentationen stöds av att vissa forumdeltagare anser att WSF inte bidrar tillräckligt mycket till konkret handling.
– Detta forum kommer inte att leda till någonting… Tidigare somnade vi av politikernas ord, nu somnar vi av dem som ifrågasätter globaliseringen, sa en lärare från Bamako till den sydafrikanska tidningen Mail & Guardian inför forumet i samma stad.
Men frågan är känslig. Det finns dåliga erfarenheter av forum som ”tagits över” av vissa grupper, framförallt forumet i London 2004, då Socialist Workers Party och Labours Ken Livingstone tillsammans styrde och ställde. Tidiga initiativtagare som Francisco Whittaker har reagerat mot kraven.
– Om folk är frustrerade, beror det på att de väntar sig något de aldrig kan få från forumet, sa Whittaker till nättidningen OpenDemocracy och tillade att många inklusive han själv skulle sluta åka till forumen om de blev mer tydligt ställningstagande.

”Ny elit”
Bakom konflikten finns också en skillnad mellan vänsterpartier, vana att publicera deklarationer, och de många NGO:er som hellre vill se ett oberoende forum. Den brasilianska
NGO:n Ibase publicerade en egen undersökning, baserad på intervjuer med 2540 personer gjord i Porto Alegre 2005, som visade att det runt forumen vuxit fram en ”ny elit” (67,9 procent hade universitetsutbildning), med bakgrund i folkrörelser och med en utpräglad misstro mot partier (endast 23, 4 procent i enkäten hade partianknytning och 58 procent uttryckte brist på förtroende för politiska partier).

”Mest perversa imperiet”
Med sitt tal kommenterade Hugo Chávez forumets struktur, och tryckte på för mer av politisk aktion och mer enighet.
– Vi borde ta steg mot att starta en global antiimperialistisk rörelse, sa Chávez. Vi behöver enighet, enighet och enighet.
Chávez tal inför 10.000 på Polihedrostadion på fredagen var ett tydligt socialistiskt tal, efter vilket publiken sjöng Internationalen.
– Det är det mest perversa imperiet i historien. Det talar om frihet medan det invaderar och förstör andra länder. Detta sekel kommer att begrava det amerikanska imperiet. Imperiet måste nu möta folken i Venezuela och Latinamerika. Det har redan misslyckats i Irak.
Till skillnad mot den tid då Karl Marx levde finns inte mycket tid för att ställa saker till rätta, sa Chávez.
– Tiden är knapp. Om vi inte ändrar världen nu, kanske det inte blir något 22:a århundrade. Kapitalismen har förstört den ekologiska balansen. Det är nu eller aldrig!