Du var helt enkelt inte kvinna på nätet. Det fanns inga kvinnor på nätet, och att ha den dåliga smaken att hävda motsatsen ledde ofrånkomligen till en formativ upplevelse när man ombads hämta en macka från köket, eller möttes av den evigt charmiga tits or gtfo.

Som om det inte hade räckt så var den sistnämnda dessutom en fälla – det betydde inte ”posta tuttar eller dra åt helvete” så mycket som det betydde ”posta tuttar och dra sedan åt helvete, eftersom du bevisat att du är en uppmärksamhetssökande hora”.

Förutom att idén om att alla på nätet är män garanterat hade varit ett bärande exempel i Det andra könet – om Simone de Beauvoir varit en rosahårig Youtubefeminist cirka 2012 – säger det något om av och för vilka det sociala utrymmet skapades. Jag skulle till och med hävda att internetkultur och manlighet har en så symbiotisk relation att det är närmast omöjligt att lära sig om det ena utan att förstå det andra.

Det är där jag kommer in. Internetkulturentusiast och ofrivillig mansexpert, alltid redo att mot bättre vetande mansplaina den högaktuella frågan om vad som egentligen är grejen med Nätkillarna.

För vissa kanske det kommer som en chock att manlighet fortfarande existerar på internet. Länge fanns det en föreställning om att det vidsträckta digitala landskapet, frikopplat från våra fysiska kroppar och begränsningar, skulle ha utplånat könen för länge sedan.

Män som företeelse har ändå haft ett sjunkande marknadsvärde i säkert 50 år. Tappra försök till omprofilering i form av velourpappor, metrosexuella fotbollsspelare och K-popidoler har bara haft tillfälliga framgångar, då det verkliga problemet tycks vara att grundprodukten dras med så många defekter.

Varför skulle någon då, trots allt, välja att vara en man i ett forum med obegränsade möjligheter att välja vår egen persona? När de hade kunnat välja en mindre belastad könsidentitet. Eller något ännu bättre som en androgyn alv, ledsen groda eller en superintelligent nyans av färgen blå. Det är obegripligt.

Jag misstänker däremot att den manliga närvaron på nätet inte är någon nyhet för de allra flesta. Varje hälsosamt nyfiken individ vet att det går att hitta vad som helst i det vidsträckta cyberlandskapet om man letar tillräckligt länge. Men inga är lika bra på att göra sig kända utan att du letar efter dem, eller ens vill veta av dem, som Nätkillar.

Varför skulle någon då, trots allt, välja att vara en man i ett forum med obegränsade möjligheter att välja vår egen persona?

Har du inte uppmärksammat dem i form av ett oönskat inspel i en diskussion, en likaledes oönskad penisbild i inkorgen eller för att du (gud beskydde dig) faktiskt sökt efter något av ovanstående, har du kanske sett dem i nyheterna. Vissa typer, som incelmördaren, den högerextrema galningen eller porrskadade idioten är nämligen vanligt förekommande i skrämselrubrikerna.

På DN:s ledarsida kunde vi nyligen läsa om en brittisk studie som konstaterade att Tiktoks algoritmer konsekvent ökade mängden misogynt innehåll för unga killars profiler, oavsett vilka intressen de uppgav sig ha. Expo och Sverok släppte under slutet av förra året varsin rapport som visar den höga närvaron av högerextremism, rasism och sexism i nätets spelmiljöer.

Det finns ingen brist på utrymme för de där killtyperna eller de dumheter de ställer till med. Med rätta, givetvis. Jag har själv skrivit om det deppiga med influencers som Andrew Tate, och poddat om mansrörelsen och det stundande könskriget.

Saken är bara att det finns andra manstyper på nätet som får alldeles för lite uppmärksamhet, och det vill jag råda bot på. Här följer därför min inofficiella lista över några av de mest underskattade Nätkillarna.

Kan allt om utrikespolitiska frågor och krig, oavsett vilket land det sker i. Nej, han har inte gjort lumpen eller sett en karta sedan han slarvade bort sin atlas och fick betala för den med sin månadspeng, men det kommer aldrig att stoppa honom.

Återfinns på Instagram, där han postar bilder på flygplansvingar och selfies (med utdaterat gultonat filter) tagna framför valfritt berg. Har lämnat jobb eller studier för att söka lyckan, sig själv eller det kategoriska imperativet. Kommer också i modellen Musiker, då med andra tatueringsmotiv och bilder från tysk graffitimålad källarlokal.

Lägger upp klipp där han stannar människor på gatan, ställer märkliga frågor om hur många de legat med, försöker få dem att byta kläder med varandra eller dansa ballongdansen. Existerar på skalan mellan sprallig hundvalp och mattkissande missfoster.

Hänger i subreddits som /r/menslib och /r/bropill, har en mapp full av peppande memer om att stötta andra killar och ett bokmärkesfält med länkar till genusforskning. Garderar aldrig med ”no homo” när han kommenterar hjärtan på sina kompisars inlägg, och har gjort minst ett inlägg om vikten av att avstigmatisera psykisk ohälsa.

Missade sin chans att slå igenom under speldebatten Gamergate, och jagar fortfarande draken genom att rasa över datorspel så fort han får chansen. Hittas på spelplattformen Steam, där han skriver långa inlägg om att kvinnliga dvärgar är politiskt korrekt vansinne, eller hur han valt att lämna tillbaka ett spel efter att det tvingade honom att välja pronomen.

Har slutat dricka sprit, titta på porr, äta annat än rå lever eller uppvakta kvinnor, och den enkla grejen har förändrat hans liv. Du, moderna man, lever i ignorans och armod och behöver omgående registrera dig för en betald kurs där en handfull tafatta betahanar får springa runt i skogen och primalskrika.

Använder ChatGPT i stället för att googla och postar skärmdumpar på svaren i debatter på X, kämpar för att nå tusen följare på sitt konto med tips om prompts han påstår kan ersätta alla andra funktioner i samhället. Har fortfarande inte accepterat att varken Elon Musk eller hans pappa någonsin kommer att svara på hans meddelanden.

Varje generation män drabbas av en ny existentiell kris som de gör till precis alla andras problem.

Inte att förväxla med typen som gillar att mästra andra om saker som chilifrukter, whiskey eller om man får ha grädde i en carbonara – de är bara helt vanliga mansplainare som har råkat välja ätliga saker i stället för vinylskivor eller motorsport. Hemmakocken delar med sig av sina änklingsdoftande rätter på Facebook, med stolta tillrop under bilder på klibbiga stuvmakaroner med Scanköttbullar eller en ostbricka med färdigskivad hushållsost, Cheez Ballz och en burk Lapin Kulta. Unna dig, kingen.

Tycks ha fryst i tiden ungefär samtidigt och av samma anledning som Gamergatekillen. Lägger mest upp snygga bilder på sig själv, ibland med nagellack, och pratar om att det är okej att vara en mjukis. Följs till 99 procent av kvinnor, men kan inte ta kritik från en av dem utan att kuka ur fullständigt.

Ägnar större delen av sin tid åt poänglösa rättelser som gör det omöjligt att veta om han är hjälpsam eller maktkåt. Först ut med att uppmärksamma ett stavfel i din två sidor långa hyllningstext till en bortgången familjemedlem.

Det här är bara några av de fantastiska Nätkillar, som riskerar att utrotas i vårt ensidiga fokus på den lilla men destruktiva gruppen som ställer till det för alla andra. Som ständigt står i centrum med sina hatiska utspel för att de redan i förskolan lärt sig att det mest effektiva sättet att få uppmärksamhet är att dra andra i håret.

När jag efter några år på det tidiga internet tröttnade på att ljuga, men inte heller ville hantera all skit som kom med att vara kvinna, började jag växla mellan könen varje gång någon frågade. Det visade sig fungera. Man behöver nämligen inte acceptera snäva könsroller, eller att personerna som försöker mobba in en i dem är auktoriteter bara för att de låter mest.

Varje generation män drabbas av en ny existentiell kris som de gör till precis alla andras problem. Nu försöker de muta in internet och tekniken, göra dem till rustning och sköld på samma sätt som den svaga nörden i cyberpunkberättelser smälter samman med maskinen och blir en övermänniska.

I sin oläsliga men briljanta essä A Cyborg Manifesto från 1985 använder Donna Haraway maskinmänniskan som metafor för hur tekniken kan befria oss från till synes binära kategorier som kön och ras, som möjliggör motsättningar och förtryck. Att sudda ut gränserna mellan organismen och teknologin skulle låta oss erövra den förtryckta kroppen, eller göra identiteterna så flytande att det går att bygga allianser baserade enbart på gemensamma materiella intressen.

Så låt inte gapiga nördar tala om för dig vad manlighet är och hur du borde förhålla dig till den. De kan aldrig stoppa dig från att bli din egen kategori av Nätkille. Eller varför inte en ledsen groda?