Aftonbladet har alltså avsöjat att sjävaste Svenskt näringsliv köpt sig en del av Socialdemokraternas eftervalsanalys. Niklas Nordström och hans vänner, som mottagit miljoner för att vrida sossarna högerut, lägger i efterhand upp försvarslinjen inte bara ungefär, utan exakt, lika intelligent som kocken Jan Boris-Möller på skämt sade i en reklam för Kockens Kryddor. ”Det här får jag betalt för att säga men det spelar ingen roll, jag använder ju Kockens Kryddor ändå”.
Den andra försvarslinjen går ut på att detta inte är något konstigt. ”Så här har det alltid gått till!” Jaha, så bra då.

Antingen ljuger Nordström & Co eller så har alltså 1920- och 30-talskommunisternas kritik av mutade och köpta socialdemokrater varit rätt och riktig hela tiden. Utvecklades Socialdemokraternas krispolitik på 1930-talet inte av Ernst Wigforss, utan av små näringslivslobbyister som skrek om sänkta skatter? Vilka stod mer på Näringslivets lönelista för att styra upp S-debatt? Hjalmar Branting? Tage Erlander? Olof Palme?
Göran Persson gjorde en blixtsnabb vändning från statsminister till PR-konsult. Det var på ett vis osnyggt, han borde ha suttit ”i karantän” ett tag innan. Men han var åtminstone inte hemligen betald för genomföra Svenskt näringslivs agenda.

För det är ju där skon klämmer. De är inte lobbyismen i sig som är under lupp just nu. Det är smygeriet, hycklandet och lurendrejeriet. Förräderiet om man så vill.
När då högersossar, som till exempel Vidar Andersson, inte fattar skillnaden på kritik av lobbyismen och kritiken mot att SAF hemligen köper sossar i egenskap av partimedlemmar blir det så dumt att man undrar om de själva tror på det de säger.