Kritikerna har anklagat tillverkare för att undergräva den process som godkänner nya läkemedel, genom att manipulera information. Eller att skrämma och förleda. Och att finansiera och påverka så kallad fortbildning för yrkesverksamma inom medicin. Kritikerna pekar på att dessa problem startade för årtionden sedan, genom en fokusskiftning från patientens bästa till ekonomiska hänsyn.
Allt tyder på att samhället betalar ett högt pris för sina mediciner.
Lejonparten av problemet verkar finnas inom läkemedelstester och godkännande-processen. Enligt psykologen John Read, en av västkustens ledande auktoriteter på psykofarmaka, författare till Models of Madness och chef för psykologiska institutionen vid universitetet i Auckland, hemlighåller läkemedelsindustrin rutinmässigt resultaten av misslyckade läkemedelstester.
– Man utför studie efter studie tills man hittar två som visar de avsedda resultaten. Man släpper dem och begraver resten, säger Read.
På frågan om hur det förfarandet är möjligt, svarar han: Fråga FDA hur det är möjligt. (FDA, Food and Drug Administration, motsvarar ungefär svenska Läkemedelsverket – övers.anm.)
En artikel i Washington Post den 10 september rapporterade: ”Mer än två tredjedelar av alla studier av anti-depressiva medel för barn, har misslyckats att visa att läkemedlen verkar.”
Problem med nya mediciner har blivit så påtagliga, att i Journal of the American Medical Association den 1 maj 2002 underströk fem läkare från Harvard Medical School kraftfullt att vårdanställda ska undvika att använda nya mediciner, då äldre, liknande verkningsfulla medel finns.
Joel Lexchin, lärare på School of Health Policy and Management vid Yorkuniversitetet i Toronto, kanske slår huvudet på spiken.
– FDA sätter frihandelstänkande före allmänhetens säkerhet.
Lexchin, som är konsult åt sådana som WHO (Världshälsoorganistationen) samt Kanadas och Australiens regeringar, menar att idén att ekonomiska intressen går före folkhälsan inte är ett fenomen unikt för FDA.
Vad som har uppstått är en nära relation mellan läkemedelsindustrin, hälsosektorn, den reglerande sektorn och politiska element, medan stora summor pengar knyter ihop nätverket.
MSNBC (Microsofts nyhetssida på nätet, övers. anm) rapporterade den 2 september att när läkemedelsföretagen ökade sin vinst under 1980- och 1990-talen, ökade de också sin politiska makt. Om medicinjättarna ”inte gillade någonting med FDA /…/ kunde de ändra det genom direkta påtryckningar eller genom sina vänner i kongressen”, sade Dr Marcia Angell, tidigare chefredaktör för prestigefyllda New England Journal of Medicine och före detta föreläsare vid Harvard Medical School.
Ett enda läkemedel kan inbringa miljarder dollar. Före 1980 hade försäljningen av receptbelagda läkemedel legat på en ganska jämn nivå, men under de följande 20 åren tredubblades den. Men det hade ingenting att göra med kvaliteten på läkemedlen, framhöll Angell.
Brittiske läkemedelsforskaren och psykiatrikern Dr Davir Healy, förklarar:
– Under de senaste 30 åren har hela den kliniska testverksamheten blivit en process som industrin tagit kontroll över.
När folk inom akademin tidigare har gjort kliniska tester för läkemedelsbolag, har testerna ägt rum på sjukhus och den ansvarige har fått all data som framkommit och skrivit en rapport baserad på detta. Men det har ändrats. Han beskriver dagens tester som ”mång-fokuserade”, och menar att de glidit ur händerna på alla som finns inom akademin. Och all data återförs till läkemedelsbolagen.
– Vad vi har sett under de senaste tio eller 15 åren, är att läkemedelsbolagen i allt större omfattning låter välkända författare (läkare) stå som författare till de kliniska tester som företagen har producerat.
– Kliniska tester blir spökskrivna.
Eftersom testernas underlag undanhålls allmänheten, behöver inte läkare som låter sin namn användas oroa sig ifall rapporterna är representativa för testerna eller ej. Och misslyckade läkemedelstester har vid flera tillfällen framställts som framgångsrika.
– Tester som faktiskt tydligt visar att läkemedlet inte fungerar och att det bara är slumpmässigt.
På frågan om en försiktig gissning om antalet läkemedelsrelaterade dödsfall, orsakade av ”allt det som läkemedelsbolagen borde ha offentliggjort men inte gjorde”, uppskattar Lexchin antalet till 200 000 årligen i USA, på och utanför sjukhus. Det betyder ungefär en miljon dödsfall i USA de senaste fem åren.
Även andra uppskattningar och undersökningar stödjer Lexchins siffror. En uppskattning från 1998, publicerad i brittiska medicintidskriften The Lancet, angav antalet dödsfall i USA till 100 000, endast inom sjukhus. Dödssiffrorna globalt räknat framstår som enorma.
I USA verkar läkemedelsindustrins metoder dateras från 1980 och Bayth-Dole-lagen det året. Med införandet av den lagen, eliminerades det ”vattentäta skottet” mellan forskare vid statliga universitet och affärsvärlden, enligt en rapport som presenterades vid USA-militärens fjortonde symposium år 2002.
Rapporten av Vera Hassner Sharav, menar att det tillsammans med ett regn av bioteknik och läkemedelsindustripengar kom ”inflytande och kontroll /…/ Affärsetik undanröjde de moraliska ramar inom vilka akademin hade verkat”.
USA Today släppte den 25 september 2000 en studie av ekonomiska intressekonflikter inom FDA:s medicinska rådgivningskommittéer, offentliga grupper där ”med få undantag FDA följer kommitténs råd”. USA Todays rapport hade upptäckt att vid de viktigaste policymötena hade 92 procent av de närvarande en ekonomisk andel i de faktiska frågor de behandlade. Rapporten noterade att USA:s lagar ”generellt förbjuder” personer med sådana intressen på sådana positioner, men att ”FDA har överträtt regeln mer än 800 gånger sedan 1998”.
Vad gäller psykofarmaka menar Read, och det har också intygats av oberoende källor, att det finns ”ett oändligt bombardemang mot läkaryrkena med falsk information maskerad som ‘upplysande information’ /…/ som utelämnar de många, många studier som visar att dessa läkemedel ofta är farliga och ofta ineffektiva”. En märkbar del av problemet kommer från strukturen inom läkarkåren, menar han. Read understryker att det är mycket svårt för läkare att förbli neutrala eller verka oberoende efter sin examen, eftersom yrken inom hälsovården numera ”är nästan helt beroende av läkemedelsbolagens information för sin fortbildning under de 50 år som de praktiserar”.
