När det drar ihop sig till krig har medierna ett mycket stort ansvar, propagandan på båda sidor tycks inte känna några gränser. Svenska medier koncentrerar sig på angreppen på Putin: President Putin vill till varje pris expandera och annektera de östra delarna av Ukraina. Av svenska politiker (senast av Björklund i helgen) jämförs han med Hitler. Samtidigt fördömer man människorna i östra Ukraina: De är Putins agenter, det är militärer och paramilitärer, som åstadkommit oron i de östra delarna av Ukraina. När 49 anti Kiev-aktivister bränns inne levande i Odessa, blir detta inte ens föremål för en diskussion i våra medier. Det brådskar med en självkritisk granskning.
Den amerikanska professorn, Stephen Frand Cohen, som skrivit en rad kritiska böcker om Sovjet och Ryssland och även varit rådgivare åt president George Bush, har en helt annan syn på det som nu händer och han är mycket oroad. Cohen anser att USA:s inblandning i Ukraina under ett antal år har haft en avgörande betydelse, den har haft karaktär av otillständig inblandning i Ukrainas inre affärer. Det avlyssnade samtalet mellan biträdande statssekreterare, Victoria Nuland och USA:s ambassadör i Ukraina, Geoffrey Pyatt är kanske bästa beviset. Det har blivit berömt på grund av Nulands uttalande ”Fuck you EU”. Hon gillade inte att EU och den fördrivna presidenten Janukovich tillsammans kommit överens om att Janukovichs presidentmakt skulle försvagas och att presidentvalet skulle framskyndas. Denna överenskommelse träffades dagen innan ”skotten/blodbadet på Majdan”, en händelse som ändrade på allting.
Det viktigaste med det avlyssnade samtalet är ändå att det avslöjar att Nuland och Pyatt anser sig kunna dirigera vem som ska bli ledare i en ny oppositionsregering. (BBC 7/2 2014). Nuland säger om den dåvarande populära presidentkandidaten, Vitali Klitschko: ”Jag tycker inte det är en bra idé att ”Klitsch” (smeknamn för Klitscko!) ingår i regeringen, jag tycker att Yats (Yatsenuk) är rätta mannen”. Pyatt svarar: ”Ja Klitsch kan sitta hemma och göra sin hemläxa”. Förvånande nog kommer den nya oppositionsregeringen att formera sig exakt som Nuland och Pyatt anser att den borde göra! Nuland är den första som kommer på besök i Kiev och gratulerar Yatsenuk.
Oppositionsregeringen blev som sagt först möjlig efter blodbadet på Majdan där mer än 100 människor sköts. Efter detta förjagades den ryskvänliga presidenten, Janukovich och för första gången i Europas historia (sedan Franco i Spanien och Salazar i Portugal) kom en regering till makten som rymmer nazistiska ministrar.
Om detta blodiga skeende finns det också ett avlyssnat samtal, samtalet mellan EU:s utrikesminister, Catherine Ashton och estniska utrikesministern Urmas Paet, där Paet berättar att han fått reda på att både poliser (Berkut) och demonstranterna skjutits med samma ammunition (ett bevis för inblandning utifrån). Även om samtalets autenticitet bekräftas av estniska utrikesdepartementet (5 mars) (och återges i The Guardian) avvisas det av svenska medier och citeras aldrig! Det publicerades ju först i RT som genast här hemma fått epitetet ”Rysk propagandakanal”. RT är den enda stora tv-kanalen som i tre år följt Fukushima-olyckan och varit skarpt kritiskt till handhavandet av kärnkraftskatastrofen, (det officiella Ryssland är ju FÖR kärnkraft.) Man kan spekulera hur RT skulle har kunnat konstruera Catherine Ashtons moderliga hummande och Paets typiska estniska brytning och uppgivande tonfall under det nio minuter långa telefonsamtal, som även avslöjar EU:s intima umgänge med oppositionen i Kiev före maktskiftet.
Sex veckor senare åker tyska tv-journalister (Westdeutsche Rundfunk, Erster Welle/Monitor) till Kiev. De intervjuar bland annat läkaren på sjukhus nummer sex i Kiev, Oleksandr Lisowoi som säger exakt samma sak som estniska utrikesministern, Paet: Polis och demonstranter sköts med samma ammunition, samma kulor.
Om någon tredje part varit inblandad i denna tragedi, vad är det då som satts i rullning? Någonting som det kan bli näst intill omöjligt att få stopp på. Cohen frågar varför västliga medier enbart fokuserar på östra Ukraina, samtidigt som de högerextrema partierna i västra Ukraina genom inbrott och nedbränningar av polisstationer och militära kaserner samlat på sig mängder av vapen. Några av dessa vapen har använts i Odessa den 2 maj, när de människor som försökte fly från den brännande fackföreningsbyggnaden, sköts till döds. Enbart Sverigepartisternas ukrainska broderparti, Svoboda, samlar ju 10 procent av väljarna, lägg därtill det lika fanatiska ”Högersektorn”, ”Vita hammarens organisation” (Bilyi Molot) och Bandera-organisationen Trizup. (Simon Wiesenthal-centret har varnat för Svoboda-ledaren Tjagnibok som en av världens farligaste antisemiter.)
Cohen påstår att enbart fem procent välbeväpnade nazister ”kommer att kunna skriva historia” – vilken historia? Är det inte dags att jobba emot utrikesminister Carl Bildt – och att i stället börja jobba febrilt för en fredsprocess? – innan vi hamnar i ett krig vars konsekvenser vi inte tycks kunna omfatta?
