Det är en dystopisk bild som Rebecca Gonzalez Leon målar upp i Flamman den 30 januari. Samma bild som i alla medier. Visst, artikeln nämner blockaden, något som de flesta sopar under mattan. Men kan man inte begära mer än så av Flamman?
Jag kom nyligen hem från Kuba. Ja, många vill lämna landet och emigrationen är rekordstor. Vad beror det på? Jo, extremt skärpta sanktioner och blockad, toppat med det falska påståendet att ön stödjer terrorism.
Det innebär att Kuba är avstängt från i stort sett alla ekonomiska transaktioner. Belägringen är så omfattande att Svensk-Kubanska Föreningen inte ens kunde skicka katastrofhjälp efter två förödande orkaner. Nordea, liksom andra banker, vägrar. Av rädsla för drakoniska böter från USA.
Sanktionerna tränger in i varje skrymsle av samhället. Rederier som fraktar olja sanktioneras, liksom försäkringsbolag som försäkrar lasterna. Det medför skyhöga extra kostnader, bränslebrist, strömavbrott och haltande transporter.
Kuba har världens högsta läkartäthet och har avtal med många länder om att lindra dessas läkarbrist. USA hotar länderna för att de ska avstå.
Företag som handlar med ön riskerar att förlora sina affärer med den stora amerikanska marknaden.
Den viktiga turismen motarbetas. Förutom kampanjer på sociala medier har den amerikanska regeringen bestämt att det krävs visum till USA om du besökt Kuba. Du måste åka till konsulat, intervjuas och betala.
Samtidigt är Kuba i dag ett fantastiskt turistmål, extremt billigt (för oss med hårdvaluta), tryggt och säkert, och med ett enormt utbud av möjligheter; en rik kultur, kritvita stränder, bad och dykning, en spännande historia, omväxlande natur och gästfria människor.
Sanktionerna kostar Kuba 14 miljoner dollar per dag. Kort sagt: Kuba är ekonomiskt lamslaget.
Privatpersoner kan åka utomlands och köpa varor som de sedan säljer med vinst. Men dessa miniföretag kan inte på långa vägar tillgodose behoven hos ett helt land.
Trots belägringen uppger FN:s livsmedelsorganisation FAO att undernäringen hör till de lägsta i regionen. Trots blockaden upprätthålls det fria utbildnings- och hälsovårdssystemet, om än med stora materiella brister. Trots blockaden väljer de flesta att stanna. Trots blockaden fortsätter Kuba sina humanitära insatser med gratis utbildning av fattiga studenter från andra länder. Trots blockaden skickar Kuba hälsovårdsspecialister till Italien, Haiti, Sydafrika och andra. Trots blockaden visar Kuba att ett annat samhälle är möjligt, ett samhälle där människovärde sätts före marknadsvärde, där en varm humanism råder och där solidaritet mellan människor övervinner svårigheter.
”Experter” har i decennier förutspått det socialistiska Kubas fall. Det är förståeligt. De flesta länder skulle ha dukat under för länge sedan om de varit utsatta för världshistoriens längsta och hårdaste blockad. Men hittills har det socialistiska Kuba överlevt.
Kubanerna kämpar vidare, beslutna att överleva Trump.
Protestera mot blockaden, som är olaglig enligt internationell rätt och som straffar en hel befolkning.
Rebecca Gonzalez Leon svarar:
Zoltan, jag instämmer helt och hållet – USA:s blockad mot Kuba måste stoppas! Kuba är ett otroligt land, gratis sjukvård och utbildning är fjädrar i hatten som resten av världen borde efterapa.
Men jag kan inte bekvämt luta mig tillbaka och vila i ett narrativ som stöpts under kalla kriget. Mitt reportage handlar om vad som sker just nu, där tillgången till internet radikalt förändrat ön men kanske främst Havanna. På ett fåtal år gick Kuba från att inte ha tillgång till 3G till att det nu exploderat en marknad på sociala medier som inte påverkas av embargot.
Som även insändaren påpekar är inte denna marknad på något sätt allomfattande. Men en växande fri marknad i takt med att statliga subventioner minskar oroar mig, och borde oroa alla som kallar sig vänster. Men för att parafrasera den kubanska regissören Tomás Gutiérrez Alea, ”det är lätt att vara kommunist i Stockholm.”
