För ett år sedan angreps en fredsdemonstration i Ankara av självmordsbombare som misstänks ha sänts ut av IS. 102 personer dödades och flera hundra skadades. I lördags uppmärksammades årsdagen i Biskopsgården med tal och musik. Seda Sanlier minns hur hopp och glädje snabbt slog över i skräck och förtvivlan.
Den tionde oktober 2015 samlades en bred koalition av Turkiets progressiva krafter i en fredsmarsch i Ankara. Den radikala fackföreningsrörelsen, med de offentliganställdas fackförening KESK i spetsen, var initiativtagare och bland deltagarna fanns stora block från vänsterpartiet HDP och även från det nationalistiska CHP:s ungdomsförbund.
Den nybildade föreningen Utbildnings- och solidaritetsrörelsen samlar vänstersympatisörer med turkiska rötter. Minnesmötet i Biskopsgården hade till syfte att hedra offren men också att fortsätta bygga allianser mellan turkiska och kurdiska progressiva krafter i Sverige. Representanter från Vänsterpartiet, Rojavakommittén och Kurdiska kulturföreningen höll tal.
Seda Sanlier, som tillhör den turkiska vänstern och den nybildade föreningen Utbildnings- och solidaritetsrörelsen, berättade på mötet om den förväntansfyllda stämningen inför demonstrationen. Nu fanns ett tillfälle att ställa president Erdogan till svars och bryta dödläget genom att kräva en fredlig lösning av den väpnade konflikten mellan Turkiet och PKK.
– Vi var glada och sjöng sånger i bussen på väg till demonstrationen. Många sjöng och dansade i tåget. Men vi reagerade samtidigt över att vi inte såg några poliser i området.
– När vi hörde smällarna trodde vi att det rörde sig om ett angrepp från polisens sida. Vi sprang ut från gatorna, då såg vi poliser som kontrollerade folk. När vi var trötta på att springa tog vi oss till ett kafé, där vi såg en tv-sändning som visade vad som hade hänt. Vi tog oss senare ut för att bilda en korridor för att hjälpa de sårade, men polisen stängde platsen. Då tog vi oss i stället till ett av sjukhusen, där det rådde kalabalik och man hörde skrik. Många försökte ge blod. Vi fick senare veta att två vänner, en mor och en dotter, var svårt skadade. Ingen representant från regeringen besökte sjukhusen, säger Sanlier.
Ingen representant från regeringen besökte sjukhusen
”Attack av vår stat”
Efter attentaten ställde flera partier in sina kampanjaktiviteter inför nyvalet 1 november. Bland offren fanns medlemmar i HDP, turkiska vänsterorganisationer samt CHP:s ungdomsförbund. HDP:s kampanjaktiviteter och valmöten hade vid flera tidigare tillfällen under året angripits av självbordsbombare och attentatsmän. Den kurdiske partiordföranden Selahattin Demirtas pekade ut president Erdogan som ansvarig genom sin passivitet inför IS terror och genom säkerhetstjänstens samröre med organisationen:
– Detta är en attack av vår stat, mot vårt folk. Vi accepterar inte att några statschefer sänder sina kondoleanser till vår president. De som förtjänar att få motta kondoleanser är folket, sade han.
Mot bakgrund av Turkiets fortsatt våldsamma och auktoritära politiska utveckling vill Seda Sanlier fortsätta kämpa för att offren i Ankara ges upprättelse. Hon vill även uppmärksamma att Turkiets krigföring i norra Syrien hotar landets säkerhet.
– Rädslan hänger i luften nu. Inte bara i Turkiet utan i hela Mellanöstern. Men man kan inte leva ett liv i rädsla utan att göra motstånd.
